IMMORALISK im1ωra4lisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. immoralisch, ävensom eng. o. fr. immoral; av IN-, pref.2, o. MORALISK]
om person: som icke följer moralens bud, omoralisk; äv.: osedlig; om egenskap, förhållande o. d.: som strider mot moralen. LittT 1795, s. 52. Som man aldrig har rätt att vara immoralisk, så har man icke heller rätt dertill i konsten. De Geer Hjertkl. 8 (1841). Kjellén NatSaml. 86 (1902, 1906).
