publicerad: 1933
IMMORALIST im1ωralis4t, äv. 01—, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
(i fackspr.) person som hyllar immoralismen; amoralist; stundom: antimoralist. Lindgren Stormän 56 (1894). Doktrinär immoralist. Nilsson SvRom. 503 (1916).
Spoiler title
Spoiler content