SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IMPATIENT, adj. -are (komp. -ere OxBr. 11: 622 (1632). sup. inpatianst KKD 3: 14 (c. 1700)).
Ordformer
(im- 16321797. in- c. 1700)
Etymologi
[av fr. impatient, otålig, av lat. impatiens (gen. -entis), av in- (se IN-, pref.2) o. patiens, p. pr. av pati, lida (se PASSION)]
(†) otålig. Deremoot ähre creditorerne nu fast impatientere ähn dhe vore först. OxBr. 11: 622 (1632). MoB 2: 141 (1797).
Avledn.: IMPATIENTERA, v. [efter fr. s'impatienter] (†) refl.: bliva l. vara otålig, förlora tålamodet. Han impatienterade sig, och gick. Kellgren (SVS) 6: 179 (1788).
Spoiler title
Spoiler content