SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IMPEDANS im1pedan4s l. -aŋ4s, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. impedanz; av eng. impedance, hinder, motstånd, till impede, hindra, av lat. impedire, hindra (se IMPEDIERA)]
elektrotekn. benämning på det totala motståndet mellan två punkter i en växelströmkrets. TT 1900, M. s. 114. Därs. 1902, M. s. 96. Impedans .. sammansättes av ohmskt motstånd och reaktans, ohmskt motstånd och kapacitetsreaktans eller ock av samtliga tre slagen av motstånd. Larsson LbElektrotekn. 45 (1928). — jfr BELASTNINGS-, KORTSLUTNINGS-, TOMGÅNGS-IMPEDANS m. fl.
Ssgr (elektrotekn.): IMPEDANS-RELÄ. elektrisk skyddsapparat för elektrisk ledning som vid ett visst förhållande mellan spänningen o. strömstyrkan i ledningen automatiskt sluter en strömkrets. FörslElektrOrdl. (1931). —
-SPÄNNING. benämning på den med strömmens frekvens varierande spänning som motsvarar impedansen. TT 1900, Allm. s. 177. FörslElektrOrdl. (1931).
Spoiler title
Spoiler content