SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IMPERATION im1peratʃω4n l. 01—, l. -aʃ-, r.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[till lat. imperare (se IMPERATOR) med anknytning till IMPERATIV, sbst. 1 a]
(nytt ord) språkv. rop, ord l. grupp av ord som uttrycker ett viljande (en befallning l. uppmaning l. önskan). Hos oss svenskar kunna .. (åtbörder o. miner) blott undantagsvis användas till annat än att beteckna känslor och att ersätta några enklare imperationer. Cederschiöld Skriftspr. 189 (1897; uppl. 1916, s. 133: imperativer). — särsk. [termen först använd av Hj. Ideforss (se nedan)] viljebetonad interjektion. Ideforss PrimInterj. 1: 2 (1928).
Avledn.: IMPERATIONELL, adj. De imperationella åtbörderna. Ideforss PrimInterj. 1: 22 (1928).
Spoiler title
Spoiler content