[ytterst av. it. impatronire, impadronire, göra (ngn) till herre över ngt, av in- (se IN-, pref.1) o. it. padrone (se PATRON); jfr t. impatron(is)ieren, ä. fr. impatroner o. eng. impatron(ize)]
(†) i uttr. impatronera sig något, göra sig till herre över l. sätta sig i besittning av l. bemäktiga sig ngt. BtÅboH I. 7: 43(1635). Johan Banner .. (har) impatronerat sig månge Festninger vthj Mechelnburg, Pommern och Mark Brandenburg. RARP 3: 141(1640). Dryselius Måne 141(1694).
