IMPLICERA im1plise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. implizieren, fr. impliquer, ävensom eng. implicate; av lat. implicare, inveckla i ngt, av in- (se IN-, pref.1) o. plicare, vika, veckla (se FÅLL, sbst.1)]
1) (†) infläta (ngt i ngt l. olika ting i varandra). Vägen var sten på sten med stora implicerade trärötter, där emällan voro djupa holer fulla med vatn. Linné Skr. 5: 34 (1732).
2) (i vissa kretsar) inblanda l. inveckla (ngn i ett i sht misstänkt l. brottsligt företag l. i besvärliga l. farliga förhållanden); i sht i pass., särsk. i p. pf. Carl X Gustaf (1657) i HSH 5: 184. Skandaler, i hvilka .. damer med synnerligen klingande namn varit implicerade. SvD(B) 1917, nr 4, s. 9.
3) (i vissa kretsar) i sig inbegripa l. innebära (ngt). Benämningen filosofisk propedevtik (ss. namn på läroämne i skolan), som onekligen implicerar en något ensidig syn på saken .., bör utbytas mot rätt och slätt: logik och psykologi. PedT 1903, s. 118. SvTeolKv. 1928, s. 345.
