IMPONDERABEL im1pondera4bel l. 01—, adj. -bla. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. imponderabel, eng. imponderable, fr. impondérable, nylat. imponderabilis; av in- (se IN-, pref.2) o. PONDERABEL]
eg.: ovägbar.
1) (i den äldre fysiken) om värme, ljus, elektricitet, magnetism o. d., betraktade ss. materiella ämnen, osynliga o. utan tyngd: som saknar tyngd. LittT 1797, s. 411. De naturliga mineralvattnen .. (innehålla) utom sina kemiskt uptäckbara beståndsdelar, äfven .. imponderabla magnetiska, elektriska eller galvaniska fluida och krafter. TLäk. 1834, s. 357.
2) bildl., om psykologisk företeelse l. faktor: som icke kan fattas med begreppsmässiga metoder; som till förlopp, utveckling l. värkan icke kan beräknas l. fixeras. Det diskursiva förfarandet (ss. motsatt det intuitiva) är .. otillräckligt, när det gäller det imponderabla. Larsson Id. 74 (1908). Vi möta .. (i lapparnas allt större benägenhet för fast bosättning) en imponderabel, men drivande samhällsdanande faktor. Fennia XLIX. 4: 234 (1929).
