IMPONDERABILIER im1ponderabi4lier l. 01—, sbst. pl. Anm. Stundom användes den rent lat. formen imponderabilia. Ekbohrn(1904). Böök ResSchw. 65(1932).
Etymologi
[jfr t. imponderabilien; av nylat. imponderabilia, substantiviskt använd n. pl. av imponderabilis (se IMPONDERABEL)]
1) (i den äldre fysiken; jfr dock slutet) till IMPONDERABEL 1:imponderabla ämnen. 2NF(1909). NoK 21: 43(1924). — särsk. jur. i oeg. o. utvidgad anv., i uttr. immission av imponderabilier, se IMMISSION 3.
2) till IMPONDERABEL 2:psykologiska företeelser l. faktorer som äro imponderabla. PT 1903,nr 261, s. 2. I vissa avgöranden har (man) att handskas med sådant som Bismarck brukade kalla imponderabilier, faktorer, som icke kunna exakt vägas och mätas. Larsson Id. 73(1908).
