IMPRAKTIKABEL im1praktika4bel l. 01—, adj. -bla; -blare.
Ordformer
(im- 1664—1904. in- 1732—1814. -praticabel 1828)
Etymologi
[jfr t. impraktikabel, eng. impracticable, fr. impraticable; av IN-, pref.2, o. PRAKTIKABEL]
1) (föga br.) om tanke, idé o. d.: som icke kan omsättas i praktiken; outförbar. RARP 9: 140(1664). Mästa delen af hans lärdom var inpracticabel. Dalin Arg. 1: nr 2, s. 6(1732). Agardhs i allmänhet genialiska, ehuru ofta ohållbara och alltid impractikabla ideer. Tegnér (WB) 7: 366(1833). Ekbohrn(1904).
2) (†) om väg, väglag, farled, mark o. d.: som är så beskaffad att man där icke kan taga sig fram; ofarbar. LinkStiftsbibl. Brev 17/2 1716.Stora Belt är alldeles inpraktikabelt. VäxjöBl. 1814, nr 9, s. 2. I dag var vägen nästan impraticabel, till följe af nattens regn. Gosselman Col. 2: 143(1828). Ekbohrn(1904).
