IMPROBERA im1prωbe4ra, äv. -pro- l. -prå-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr IMPROBATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr eng. improbate; av lat. improbare, ogilla, förkasta, kassera, av in- (se IN-, pref.2) o. probare, gilla (se PROBERA). — Jfr IMPROBATUR]
i sht om myndighet: förklara att ngt l. ngn icke kan gillas l. godkännas, särsk. emedan det l. han icke uppfyller stadgade fordringar.
a) (†) med sakobj.: förklara (ngt) oriktigt l. förkastligt, ogilla; förklara (ngt) ogiltigt l. olagligt. RP 1: 118 (1628). (Han) hafuer framkommit och improberat Heella menighetenes Waal och Koor Vthi Borgmestare wäliande. EkenäsDomb. 1: 56 (1641). (Tjärkompaniet vill giva delägarna i äldre tjärkompaniet två år för att försälja sin tjära) thet Wij ock intet kunne ogilla och improbera. Stiernman Com. 3: 951 (1672). Sturzen-Becker 1: 196 (1861). — särsk.: kassera l. utsyna (en byggnad o. d.). ConsEcclAboP 454 (1660). Någre gambla huus som wid den husesyn som skedde tå Sahl Hr Biskopen Biskopzgården tillträdde, blefwo improberade. VDAkt. 1705, nr 322.
b) (†; se dock slutet) med personobj.: förklara (ngn) icke uppfylla stadgade fordringar. Simon Madzsson af Bockila, är improberat för den Konungzlige Hofretten i Finland: men sedhen skaffat sig annan besched sig wara Frelssesman. RARP 2: 132 (1634). NoraskogArk. 5: 317 (1729). — särsk. (i vissa kretsar, mindre br.) i fråga om bedömande av ngns kunskaper: underkänna, kugga. Linné o. SAurivillius (1757) hos Linné Bref I. 1: 164. Hvem som improberas i den muntliga examen skall äfven å nyo genomgå den skriftliga. Geijer I. 4: 114 (1822). Östergren (1928).
