SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IN in4, adv.; jfr INRE.
Ordformer
(in(n) 1521 osv. ind 15331561. indt 1587. ihn 1562 (: ihnbekåmmet)1675)
Etymologi
[fsv. in, motsv. d. ind, nor. inn, isl. inn, got. o. feng. inn samt (med sekundär förkortning av konsonanten o. förlängning av vokalen) fsax., mnt. o. fht. īn, t. ein, n-utvidgning av den germ. prep. in, i (se I, prep. o. adv.2). Ordets anv. beror i åtskilliga fall på inflytande från t. l. lat. — Jfr INLIG, INNAN, INNE, INNIG]
A. betecknande förflyttning o. d. till det inre av ngt samt i bet. som ansluta sig härtill.
1) betecknande förflyttning l. riktning l. utsträckning från en punkt utanför vissa (tänkta) gränser till ngn punkt i det av dessa gränser omgivna området (en yta l. en kropp); äv. oeg. o. bildl.; motsatt: ut; ofta sammansmältande med (vanl. obetonat) verb till ett enhetligt uttr., t. ex. begiva sig, blicka, blåsa, bära, draga, driva, fara, fly, flyga, föra, gå, hava, hämta, kasta, lägga, löpa, nå, resa, rusa, se, skaffa, skicka, skynda, sträcka sig, taga in, se vidare under resp. verb; äv. med underförstått rörelseverb, särsk. dels i förb. med sådana verb som längta, måste, skola, vilja, ämna sig, dels (i sht vard.) ensamt, i imperativiska uttr. (vard. ofta i sådana uttr. som in med dig l. honom l. det osv.); ofta åtföljt av en omedelbart ansluten prep., ss. emellan, i (uti), igenom, om, på (förr äv. uppå), under, över (förr äv. utöver) (se vidare under dessa prep.), stundom sammansmältande med denna till en sammansatt prep., ss. inemellan, ini (inuti), inigenom, inom, inpå (inuppå), inunder, inöver (inutöver) (i ä. tid sannol. äv. med sammanskrivning utan motsv. sammansmältning). Sticka in svärdet i skidan. G1R 1: 49 (1523). Tijsdagen ther effter .. reedh Kong. G. in i Stocholm genom Södre port. Svart G1 72 (1561). Resor in uti dessa länder. Rosenstein 1: 43 (1783). De farligheter, med hvilka en färd in på jätteområdet (dvs. jättarnas land) alltid var förenad. Wisén Oden 32 (1873). — särsk.
a) betecknande förflyttning osv. utifrån till det inre av byggnad, (slutet) rum o. d., särsk. till ngns (l. ens) bostad l. hem. Var så god och stig in! Kom in! Det droppade in genom taket. Offuerste presten gick huart åår in vthi thz Helgha. Ebr. 9: 25 (NT 1526). Några Bergzmen båre ett stycke win in vppå Rådstuffuune. Svart G1 29 (1561). In med dig, du vanslägtade flicka! Envallsson TokrolNatt. 6 (1791). När de anlände till Östmans, måste de först litet in på kaffe. Almqvist Lad. 18 (1840). Vid hvarje .. gästgifvaregård skulle han prompt in och ha sig en half öl. Lindqvist Dagsl. 1: 107 (1898). Så försvann hon in i mjölkkammaren. Sjödin StHjärt. 6 (1911). — särsk.
α) i fråga om det förhållande att ngt som finnes l. försiggår utanför ett rum l. en inhägnad o. d. förnimmes (synes, höres osv.) i detta rum osv. (dvs. att ljud, ljus, doft o. d. tränger in utifrån). Viskningarna hördes in. Akta dig, du syns in. Hon kände doften från trädgården in i salen. Stugdörren stod på glänt, så att det hördes in i rummet hur lärkorna drillade. Lagerlöf Holg. 1: 11 (1906). Man tyckte sig känna en pust (av blåsten) ända in (i väntsalen). Hallström NNov. 26 (1912).
β) teat. i scenanvisning för att angiva att ngn kommer in l. fram på scenen. Lars Petri (in hastigt). Strindberg MOlof 12 (1878). Gunhild in .., hälsande till höger och vänster. Hallström Erot. 77 (1908).
γ) i uttr. som beteckna att husdjur, säd o. d. bringas under tak. Hag. 1: 6 (Bib. 1541). Til des at bönderne hafve bärget säden in. OxBr. 8: 89 (1632). Taga in kreatur. Nilsson FestdVard. 60 (1925).
δ) i fråga om framhämtande av ngt (från förvaringsrum, kök o. d.) till förtäring o. d.; särsk. i sådana förb. som beställa, få, hämta, rekvirera, ställa, sätta, ta in, se vidare under resp. verb. Hon tog in maten, ställde in en bricka med förfriskningar. (De) kommo utj hennes hus .. och begiärte få in Vijn. VRP 2/4 1723. När han med det andra vittnet samma (dvs. brännvinet) utsupit tog äfven och så han .. in för en styfver. Därs. 8/12 1731.
ε) betecknande att ngn sättes i häkte l. fängelse o. d. Sätta in ngn (i häktet). Han åkte in på åtta månader (starkt vard.). KyrkohÅ 1911, MoA. s. 114 (1647). SD 1927, nr 289, s. 3.
b) i sht handel. i uttr. som beteckna ankomst l. förskaffande av varor (från annat land l. annan ort) till hemlandet l. till en affärs varulager o. d.; jfr HEM II 3 a α. Nu ha de nya modellerna kommit in från Paris. Så att wij kunne få någhet Cläde jn j Landhet. G1R 8: 259 (1533). De saker, som vij ifrå Tydzland in förventte. OxBr. 1: 153 (1620). Jag har skrifvit in engelska natives (dvs. ett slags ostron). Edgren Lyck. 182 (1887).
c) sjöt. betecknande förflyttning till l. riktning mot en punkt inombords på ett fartyg; om bord. Hala in trossen. — särsk. i uttr. som beteckna vindens riktning mot fartyget. Tvärs in. Ett segelfartyg, som är i gång med vinden in styrbord. SD(L) 1896, nr 588, s. 9.
d) (numera bl. i Finl.) betecknande att ngn kommer ned i vattnet, särsk. att ngn sjunker genom isen ned i vattnet (”går ner sig”). Peder Fredagh föeste them tilbaka och in i siöen. Svart G1 50 (1561). Isarne äro så opålitlige, at folk åkt in. Porthan BrefCalonius 234 (1796). Tavaststjerna Barnd. 32 (1886).
e) [jfr t. einschenken o. d.] († utom i vissa ssgr) i fråga om ihällande i butelj, dryckeskärl o. d.; i sådana förb. som skänka, tappa in. (Bryggarens hustru) Tappade ölet in. VRP 1643, s. 1157. Florinus Voc. 54 (1695).
f) i fråga om nedläggande o. konservering av matvaror (ofta i mer l. mindre slutet kärl); stundom med anslutning till m; i sådana förb. som lägga, salta in, se vidare under resp. verb. Lägges der in någon anjovis i Karlshamn? Thomander TankLöj. 49 (1825).
g) i fråga om skrivande l. antecknande av ngt i bok, skriftlig handling o. d. Föra in ngt i protokollet. Skriva in sitt namn i en bok. Sätta in en post i räkenskaperna. Schroderus Comenius 742 (1639). Nästan två månar som jag inte fört in ordentligt. Sjödin StHjärt. 45 (1911; i fråga om räkenskaper).
h) betecknande att ngt tillsättes till l. blandas i l. med ngt l. utgör (kommer att utgöra) en del av ngt l. sättes fast i ngt o. d.; äv. bildl.; i sådana förb. som blanda, flicka, gå, häfta, klistra, mänga, nästa in, se vidare under resp. verb. Arvidi 182 (1651). Elden går in som beståndsdel i många kroppar. Scheele Bref 84 (1775).
i) i fråga om placering av pänningar i ett företag, en bank o. d.; i förb. sätta in. Han satte in hela sin förmögenhet i affären. Sätta in pängar i l. på banken, på giro, på sparkasseräkning. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 64 (1704). (Han) hoppades .. kunna sätta in lite på banken frammot vårsidan. Sjödin StHjärt. 42 (1911). — särsk. bankv. elliptiskt för insättes (i banken). In ett hundra kronor.
j) betecknande att ngn inställer sig l. inkallas l. att ngt framlämnas o. d. till vederbörande (institution, myndighet, domstol o. d.). Lämna in handlingar (vid domstol). Komma in med sina klagomål. Kalla in ngn till förhör. Betala in ett lån. SkrGbgJub. 6: 118 (1589). Giör J intet Bonden rätt, så lägger han in på Cancelliet och klagar öfver Eder. VRP 3/4 1731.
k) i sht sport. o. idrott. betecknande ankomst till bestämmelseorten l. målet: fram. Tåget kom in i rätt tid. Löparen kom in (till målet) i god kondition. Han kom in som god etta. Inom kort var .. (hästen) före de andra och kom in i briljant stil. TIdr. 1894, julnr s. 7.
l) betecknande att ngt genomtränger ytan av ngt (o. fastnar däri) l. att ett mer l. mindre djupt märke o. d. åstadkommes i ytan av ngt; äv. bildl., särsk. med bibet. att ngt fäster sig outplånligt i ngt. Slå in en spik (i väggen). Skära in sitt namn i barken. Etsa sig in i ngns minne. När Röken haffwer wäl bittidt sigh in allestädhes, vthi wäggerna. LPGothus Pest. 95 a (1623). Slikt bör grafvas in i stål. Dalin Vitt. II. 4: 124 (1748). Benedictsson FruM 358 (1887; bildl.).
m) i överförd anv., betecknande att ngt genompyres l. betäckes med ngt flytande l. halvflytande ämne o. d. (eg. så att detta bringas att intränga i dess inre); i sådana förb. som dränka, gnida, klina, olja, smörja in, se vidare under resp. verb. Somliga hövdingar (i Afrika) smorde in dem (dvs. européerna) med smör i ansiktet som tecken till vänskap. Hedin Pol 2: 197 (1911). Genom att varje morgon klina in ansikte och bröst med grå lera. Granvik Centralafr. 298 (1927).
n) bildl. — särsk.
α) spelt. betecknande att deltagare i kort- l. tärningsspel (brädspel o. d.) får rätt att spela ut resp. att enl. spelets regler flytta sina brickor; i sådana förb. som komma in, slå l. spela in sig, se under resp. verb.
β) betecknande att ngn börjar behandla l. beröra (tala l. skriva om l. tänka på) en fråga l. ett ämne. Komma, förr äv. lända in på ett ämne. Uti gemeen, skal en lärare med alt sitt taal (i sin predikan) lända in på någon artikel i Catechismo. KOF II. 2: 19 (c. 1655). Sedan man en gång gifvit sig in på detta kapitel. Wingård Minn. 2: 9 (1846). När de en stund hade språkat hit och dit om andra saker, så kommo de in på emigrationsfrågan. Lagerlöf Troll 2: 65 (1921).
γ) betecknande att ngn blir (söker bliva) initierad i ngt l. förtrogen med ngt, grundligt hemmastadd i en kunskapsgren o. d. (jfr 9); i sådana förb. som arbeta sig in (i ngt), komma in (i arbetet l. förhållandena), sätta sig l. ngn in (i ngt), se vidare under resp. verb. Odhner Lb. 264 (1869). De Geer Minn. 2: 76 (1892).
δ) betecknande att ngn ansluter sig till en mening l. medgiver riktigheten av ngt o. d.; i sådana förb. som falla, gå in, se vidare under resp. verb. Apg. 5: 40 (NT 1526). Peter .. gick villigt in på förslaget. CFDahlgren 4: 122 (1831).
ε) (†) i fråga om översättning från ett språk till ett annat; i förb. in på l. uppå, till. Svart GI 101 (1561). Schroderus Os. 1: 574 (1635). Han (dvs. en svensk poet) Latinen Ord ifrån Ord wänder och öfwersätter in på Swenskan. Arvidi 24 (1651). Swedberg Schibb. 177 (1716).
o) i förb. dit, där, hit, här in, se under DIT osv.
p) i vissa uttr. i förb. med (i motsättning till) ut, ss. ut och in, ut eller in, varken hitta l. veta ut eller in, vända ut och in på ngt, bod ut (och) bod in, se UT.
2) betecknande att ngn upptager ngt i sig l. förtär ngt l. bringas att upptaga l. förtära ngt, ävensom (bildl.) att ngn bibringar ngn l. bibringas en mening o. d.; särsk. i sådana förb. som andas, dia, dricka, falla (ngn), få, giva, gjuta, lägga, suga, taga, tala in, se vidare under resp. verb. Iagh gaff them in hwadh the tala skulle. Esra 8: 17 (Bib. 1541). Wijnet in, och wettet uth. Fernander Theatr. 45 (1695). Thulin Boo Köksv. 148 (1931). — särsk. betecknande att ngn tillägnar sig l. bibringar ngn färdigheter l. kunskaper.
a) med obj. betecknande det som inläres osv.; i sådana förb. som drilla, exercera, få, gno, lära, läsa, nöta, sjunga, spela, öva in, se vidare under resp. verb. (Jag ville) Öfva in min dans. Atterbom Minn. 606 (1819). Det är nästan lika bra, att du går ett tag från början (i skolan) och ordentligt får in grunderna. Sjödin StHjärt. 60 (1911). Jag fick .. grundligt gno in den latinska formläran. Edquist Skolm. 63 (1916).
b) med konstruktionsväxling, med obj. betecknande den som man bibringar en färdighet osv.; äv. i utvidgad anv., med obj. betecknande maskin l. förbrukningsartikel o. d. som iordningställes (trimmas) l. göres färdig l. lämplig för användning; i sådana förb. som flyga, gå, köra, rida, röka, segla, öva in, se vidare under resp. verb. Rida in en häst. Flyga in ett aeroplan. Gå in nya skor. Röka in en tobakspipa; jfr 1 l. Polyfem III. 22: 1 (1811). När .. (oxarna i Småland) ha blivit 2 eller 3 år gamla, köras de in till dragoxar. Sandström NatArb. 1: 128 (1908).
3) betecknande att ngn kommer l. söker komma l. låter ngn komma i besittning av ngt; särsk. i sådana förb. som fordra, fria, få, fånga, giva, hava, håva, kassera, köpa, lägga, lösa, (på auktion) ropa, taga in, se vidare under resp. verb. OPetri Tb. 44 (1525; uppl. 1929). (De) togho .. stadhen in. 2Mack. 10: 36 (Bib. 1541). Med ett dussin krok har jag på en dag .. fångat in sexton medelstora gäddor. Strindberg Blomst. 43 (1888). — särsk. betecknande att ngn gm en l. annan värksamhet förvärvar pänningar o. d.; stundom liktydigt med: ihop; i sådana förb. som arbeta, segla, sjunga, spela in, se vidare under resp. verb. Runeberg ESkr. 1: 160 (1836). Han har seglat in .. en stor summa. Sundén (1885). (Sångarna) ha sjungit in stora pengar åt sin högskola. VL 1895, nr 18, s. 3.
4) betecknande att ngn upptages l. strävar att bli upptagen i ett sällskap l. en krets l. gemenskap l. intages osv. vid en institution l. vinner osv. ngns bevågenhet l. börjar deltaga i en värksamhet o. d.; i sådana förb. som ackordera sig, gifta sig, gå, komma, mönstra, nästla sig, prova, pröva, ställa sig, sätta, söka, taga, träda in, se vidare under resp. verb. Gå in vid teatern, baletten. Gifta sig in i en släkt. Nästla sig in hos ngn. Ställa sig in hos chefen. Han sökte sig in i skolan. Svart Gensv. I 5 b (1558). (Han) begaf sig till Stockholm at söka sig in vid något Handtvärkz Embete. VDAkt. 1749, nr 142. Den tid, vid hvilken de skola in i industriens tjenst. SDS 1900, nr 134, s. 3.
5) betecknande att ngn (mer l. mindre plötsligt) ingriper i ngt, blandar sig i ett samtal l. en angelägenhet o. d. l. att ngn l. ngt påvärkar (eg.: börjar påvärka) l. får l. har betydelse för ngt; i sådana förb. som falla, flicka, gripa, kasta sig, komma, skjuta, spela, stämma, värka in, se vidare under resp. verb. G1R 12: 237 (1539). Tegnér (WB) 2: 416 (1812). Öfverallt i zigenarnes sedvänjor spelar det abnorma in. (Cavallin o.) Lysander 250 (1875). Nu grep polismästaren in och förbjöd vidare exekutiv åtgärd. De Geer Minn. 2: 87 (1892).
6) betecknande att ngn l. ngt omslutes med (skyddande) hölje o. d. l. omramas l. kringgärdas l. att det avstänges från omgivningen; äv. bildl.; i sådana förb. som bomma, bylta, bädda, fatta, gränsa, gärda, hägna, hölja, kläda, korka, låsa, rama, snärja, snöra, svepa, trassla, veckla, vira in, se vidare under resp. verb. Svepa in ngt (l. sig) i en schal. Låsa in pängarna i kassaskåpet. Binda in en bok. Snärja l. trassla in sig. SkrGbgJub. 6: 3 (1586). Svep ej i töckenbilder så din mening in. Runeberg 5: 223 (1863). (Hon) trasslade in sig i en törnhäck. Lagerlöf Troll 2: 21 (1921).
7) betecknande att ngn l. ngt försättes l. kommer i ett tillstånd l. en situation; särsk. i sådana förb. som domna, drömma, falla, glida, komma, leva sig, råka, slumra, somna, sätta, vagga, vänja sig in, se vidare under resp. verb. LPetri 2Post. 145 a (1555). (Han) gled in i ungkarlslifvets vanor. PT 1905, nr 59 A, s. 3. (†) Folket bleff daghom meer och meer ind vthi gruffweligh wilfarelse förfördt. Svart Ähr. 77 (1560).
8) betecknande att ngt placeras på l. träffar en avsedd punkt l. sammanfaller l. överensstämmer l. passar ihop med ngt; särsk. i sådana förb. som drabba, falla, passa, slå, stämma, träffa in, se vidare under resp. verb. SynodA 2: 43 (1586). Endogh dedh (dvs. danskarnas koncept till traktat) i störste deelen af våre tvister stemmer medh vårtt concept in. AOxenstierna 2: 708 (1624). Det passade mycket väl in i hennes föreställningar om paradiset, att (osv.). Lagerlöf Mårb. 54 (1922). — särsk. i fråga om anpassning l. iordningställande av en apparat o. d. för viss användning; i sådana förb. som rikta, skjuta, ställa in, se vidare under resp. verb. Rikta in tuben, kameran. Skjuta in en kanon, ett gevär (l. sig) på visst avstånd. Ställa in siktet (på geväret) på 300 m. Kolmodin QvSp. 1: 73 (1732).
B. betecknande förflyttning o. d. mot medelpunkten av ngt samt i bet. som ansluta sig härtill.
9) betecknande förflyttning l. riktning l. utsträckning mot en punkt som inom ett område ligger långt l. längst borta från den yttre l. främre gränsen, resp. till l. mot medelpunkten av ngt; ofta i förb. med bestämning angivande avståndet från den yttre l. främre gränsen. Gå djupt, långt, (ännu) längre, ett stycke, många mil in (i landet, skogen). Sitt (längre) in i soffan! Svart G1 37 (1561). Konungen, som .. vågat sig djupt in i södra Pohlen. Ekelund 1FädH II. 2: 4 (1831). Gatorna in mot stadens hjärta. Heidenstam Tank. 164 (1899). — särsk.
a) i fråga om förflyttning osv. till en plats som betraktas ss. medelpunkten för en trakt o. d., t. ex. till en stad o. d. från (ngn plats på) den omgivande landsbygden; särsk. i sådana förb. som fara, hämta, komma, resa in (till staden), ävensom med underförstått rörelseverb. Jag måste in i morgon och ordna en affär, men jag far ut (på landet) på middagen igen. På resan in (till staden). Skyndade så Her Joen honom öffuer Daleskogen in till Retwijk. Svart G1 13 (1561). Jag har måst resa in (till Sthm från Ulriksdal) att bestyra om penningar. Rosenstein 3: 400 (1789). Hon (dvs. bondflickan, hade) kommit in från landet. Bååth GrStig. 45 (1889).
b) betecknande att ngt i ytan l. de yttre delarna av ngt buktar sig l. faller l. gm tryck utifrån drives l. böjes mot det inre l. att ngt störtar samman; i sådana förb. som bocka, buckla, bukta sig, böja, falla, gå, rasa, slå, störta, trycka in, se vidare de särskilda verben. Väggen störtade in. Slå in fönsterrutorna. VgFmT II. 1: 77 (c. 1670). Med ett brak störtade bjälkarna in. Sjödin StHjärt. 68 (1911).
c) betecknande att en kroppsdel drages tillbaka mot kroppens centrum; äv. bildl. Drag in armen, hakan! In med hakan! Magen in och bröstet ut! Draga in hornen, tentaklerna. Kiöping Resa 97 (1667). Gumpen in. Bellman (SVS) 1: 229 (c. 1775, 1790). Hallström Händ. 86 (1927).
d) i fråga om fötternas riktning: inåt (mot kroppens medellinje); särsk. i uttr. gå in med fötterna, se GÅ IN 1. Wingmarkens Kärsta åt höger, / Skuttar med Svarfvaren så tröger, / In med föttren liksom en gås. Bellman (SVS) 1: 204 (c. 1771, 1790).
e) bildl. Roman Holbg 242 (1746). Man .. (har) fortfarit att fordra den strängaste jemnlikhet i rättigheter ända in i de obetydligaste småsaker. Palmblad Norige Bih. 2 (1847). Det grämde honom in i själen. Lidforss Dante II. 3: 139 (1902); jfr 14 b slutet.
10) betecknande att ngn l. ngt hejdas; i förb. hålla in. Han höll in hästen. Almqvist AmH 2: 158 (1840).
11) betecknande att ngt krymper l. krympes samman, blir l. göres mindre l. helt försvinner l. att det upphör l. bringas att upphöra; i sådana förb. som draga, falla, frysa, fålla, förtorka, gå, hålla, koka, krympa, kräkta, lägga, sjunka, taga, torka, vika in, se vidare under resp. verb. LPetri Job 12: 23 (1563). Vattnet i ett öppet kärl minskas småningom till sin mängd och försvinner alldeles efter en tid (”torkar in”). Moll Fys. 2: 23 (1898). — särsk. i utvidgad anv. i fråga om inkokning l. konservering av vissa matvaror; i sådana förb. som koka in, se KOKA IN.
C. betecknande förflyttning o. d. till närheten av ngt.
12) betecknande förflyttning l. riktning l. utsträckning ända fram till l. till närheten av ngt l. ngn; äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande l. bygdemålsfärgat) i förb. hart in (jfr HART, adv. 1 a); ofta åtföljt av en omedelbart ansluten prep., ss. (e)mot, för, på (förr äv. uppå), till, under, vid, äv. åt (se vidare under dessa prep.), äv. sammansmältande med denna till en sammansatt prep., ss. in(e)mot, inför, inpå (inuppå), intill, inunder, invid, inåt. Worth kriigxfolk och skep som wij nw wtsende tiil siøøs in aath Gutlandt. G1R 1: 218 (1524). Tå han kom hart in moot Egypten. 1Mos. 12: 11 (Bib. 1541). Swerigis Crone hade godh skäl / Til samme Land (dvs. Halland o. Skåne) in til Öresund. Svart Gensv. E 5 a (1558). Hästarne för den kungliga vagnen skenade, men Horn kastade sig in på det framrusande spannet och lyckades afböja faran. Svedelius i 2SAH 54: 145 (1878). (†) Något ther effter droge the Swenske ind för Stocholm. Svart G1 38 (1561). — särsk.
a) i fråga om förflyttning osv. i riktning från havet mot land. In moot Wismar monde thet (dvs. skeppet) skrijde. Svart Gensv. H 8 b (1558). (Hon) rodde .. in mot land. Lagerlöf Troll 2: 100 (1921). Minorna .. drevo in över de skandinaviska kusterna. DN(A) 1922, nr 6, s. 12.
b) i fråga om angrepp l. närgångenhet o. d.; särsk. i sådana förb. som gå, hugga, rycka, ränna, släppa, tränga in, se vidare under resp. verb. l. komma l. rycka l. tränga ngn in på livet. Släppa ngn in på sig l. (vard.) in på näsan (på sig). The trengde sigh .. in på mannen Lot. 1Mos. 19: 9 (Bib. 1541). Han .. rände hastigt in vppå Her Götstaff. Svart G1 36 (1561).
c) (†) bildl., för att beteckna att en handling l. värksamhet l. känsla o. d. riktas mot ngn l. att ngt hänföres till l. syftar på l. tillämpas på ngn l. ngt; i förb. in på l. till vanl. liktydigt med: på l. till l. mot. Konung Cristiernn begynthe fegda in paa suerigis rike. G1R 1: 27 (1521). Sätiendes fulla troo och lijt jn til gudh. OPetri PEliæ B 2 a (1527). The .. settia theres trösthningh in på samma almosogifftt. LPetri Œc. 80 (1559). Iag tror näppeligen at många läre reflectera in på honom (till stadskomminister). VDAkt. 1705, nr 50. (Den egennyttiges) hela medborgerlighet utflyter i en oädel tillämpning af statens förmåner in på sig sjelf. Nordin i 1SAH 2: 234 (1787, 1802).
d) bildl., i fråga om en handlings l. ett förhållandes utsträckning l. räckvidd l. i fråga om mått, mängd, antal o. d.; i förb. in (e)mot, till, vid, se INEMOT, INTILL, INVID.
13) [jfr t. einholen] betecknande att ngn (med viss ansträngning) upphinner l. närmar sig l. minskar sitt avstånd till ngn l. ngt; i sådana förb. som få, hinna, hämta, löpa, segla, vinna in, se under resp. verb.
D.
14) i fråga om läge l. befintlighet: inne.
a) betecknande läge l. befintlighet innanför (de tänkta) gränserna av ngt; äv. bildl.; vanl. åtföljt av en omedelbart ansluten prep., t. ex. (e)mellan, i (uti), om, på (förr äv. uppå), under, över, vanl. sammansmältande med denna till en sammansatt prep., ss. inemellan, ini (inuti), inom, inpå (inuppå), inunder, inöver, se INEMELLAN, INI osv. — särsk.
α) (i Finl.) i uttr. vara in, vara inne. (Jag) var ., in att läsa för magistern. ZTopelius (1833) hos Vasenius Top. 1: 440.
β) (†) i sitt inre; inombords; äv. i uttr. in hos sig. Man finner mången falsken grijn, / Som skrymter medh vthwärtes skijn, / Fast annars än the äre in. Fosz 378 (1621). Jagh är sällan heel och hållin in hoos migh. Preutz Kempis 466 (1675).
b) betecknande läge l. befintlighet långt l. djupt inne (jfr 9); ofta åtföljt av prep. i; stundom sammansmältande med denna till en sammansatt prep. Sudhhampton, hvilket ligger vidh pass 90 mil in i landet. OxBr. 3: 86 (1625). Det var .. in i djupa skogen en liten platå. Lilljebjörn Minn. 29 (1874). Längst in varsnade vi tre gummor. Bergström Bild. 2: 50 (1882). Långt in i stilla nejder / .. / är Floras by belägen. Karlfeldt FlBell. 44 (1918). (†) Wåhlböten (dvs. vårdkasar), som wed Stranden stå, / Hwis Eld långt in i Siön blier sedd. Lucidor (SVS) 440 (1674). — särsk. bildl. Innerst in i hjertat de mig kränkt. Hagberg Shaksp. 11: 370 (1851); jfr 9 e.
c) betecknande läge l. befintlighet (alldeles) i närheten av l. tätt vid l. utmed ngt l. ngn (jfr 12); äv. bildl.; åtföljt av en omedelbart ansluten prep., t. ex. emot, för, på, till, under, vid, o. sammansmältande med denna till en sammansatt prep., se INEMOT, INFÖR, INPÅ, INTILL osv.
E.
15) i fråga om tid.
a) betecknande att ett tidsskede börjar; i sådana förb. som bryta, falla, gå, träda in, se vidare under de särskilda verben. LPetri 1Post. H 7 b (1555). När vinteren föll in. RP 7: 196 (1638). En reslig sven, / Hvars sextonde år gick in. Snoilsky 2: 73 (1881).
b) i sådana uttr. som år (l. dag o. d.) ut (och) år (dag) in, förr äv. år (osv.) ut och in l. in och ut, för att beteckna att ngt oavbrutet fortsättes under en följd av år (dagar osv.); jfr DAG I 3 g ε. RARP 2: 83 (1634). Åhr in och uth continue. OxBr. 8: 340 (1638). Dagar och nätter, vecka ut och vecka in. Wulff 80År 113 (1926).
c) betecknande att början av ett tidsskede på ett l. annat sätt markeras l. firas o. d.; i sådana förb. som dricka, gala, klämta, ringa, sjunga in, se vidare under resp. verb. Dricka in det nya året. Ringa julen in. Lovén Folkl. 69 (1847). Tuppen hade ännu ej flaxat upp på gärdsgåln och galit in morgonen. Sjödin StHjärt. 265 (1911). När kyrkklockorna klämtade in sabbatsvilan. Alm Torst. 118 (1926).
d) betecknande att ngt fortgår fram till l. mot en tidpunkt l. till början av ett tidsskede l. att (ngt inträffar då) tiden närmar sig en viss angiven tidpunkt; åtföljt av en omedelbart ansluten prep., t. ex. (e)mot, till, förr äv. vid, o. sammansmältande med denna till en sammansatt prep., ss. inemot, intill, invid, se INEMOT osv.
e) betecknande att ngt fortgår utöver början av ett tidsskede l. att ngn når (nått) fram till resp. att ngt inträffar vid en tidpunkt efter början (mellan början o. slutet) av ett tidsskede; vanl. åtföljt av en omedelbart ansluten prep., t. ex. i (i sht förr äv. uti), (förr äv. uppå), äv. sammansmältande med denna till en sammansatt prep., ss. in(ut)i, in(up)på. Han arbetade till långt in på natten. Trogen in i döden. De hade kommit l. hunnit ett stycke in i januari. När .. tiden lider in på sommaren. RA I. 1: 484 (1546). Ninianus Venedota .. begaff .. sigh tilbaka vthi sitt Fädernesland, ther han alt in vthi sin Ålder .. vthsprijdde .. then reene Läran. Schroderus Os. 1: 683 (1635). Så att den första offentliga behandlingen af förslaget ej väntas förr än några dagar in i december. PT 1901, nr 271 A, s. 2. In i det sista blev hon hedrad. Bergman LBrenn. 237 (1928).
f) betecknande att ngn gm ökad hastighet återvinner förlorad tid; i sådana förb. som köra, segla in, se under resp. verb.
g) med avbleknad bet. i förb. in under, liktydigt med: under; se INUNDER.
F.
16) i allmännare anv. för att åt en verbalförb. giva en förstärkt l. skarpare markerad bet. — särsk. betecknande uppdelning i vissa delar l. kategorier o. d.; i förb. dela in, se d. o.
Anm. rörande ssgr med IN ss. första led (vilka nedan anföras på sina resp. alfabetiska platser). 1:o Ss. första led i ssgr förekommer in utom i här behandlade anv. äv. med avbleknad l. utvidgad bet., ävensom i ssgr vilka utgöra direkta efterbildningar efter utländska spr., särsk. t. o. lat. 2:o I ssgr med ord börjande med g- l. k-ljud uttalas IN- äv. 3~. 3:o I fråga om vbalssgrnas o. de olika vbalformernas bruklighet, i sht i förh. till motsv. fria förb., gälla i huvudsak samma regler som för ssgr med BORT, FRAM, GENOM (se d. o. ssgr anm.).
Spoiler title