INAUGURATION in1a͡ugɯ1ratʃω4n, äv. -a͡ω-, l. -gur1-, l. 010—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. inauguration; av lat. inauguratio (gen. -ōnis), invigning, början, avledn. av inaugurare (se INAUGURERA)]
(i fråga om ä. förh.) högtidlig invigning (av ämbetsman i hans ämbete l. av en ny institution, läroanstalt o. d.); jfr INAUGURERA 1. Schroderus Os. III. 1: 246 (1635). Ärcke-Biskopens .. inauguration och wigning. Raimundius HistLiturg. 14 (1638). Kongl. Mayst:tz Placat, Angående Notificationen Om Giötha-Rijkes Academiæ Inauguration vthi Lund. (1667; titel). BonnierKL (1924).
