publicerad: 1933
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-AVEL. [jfr t. inzucht]
1) (i sht i fackspr.) (genom flera led fortsatt) fortplantning gm parning av sinsemellan närbesläktade individer (av människor, djur l. växter), i fråga om växter äv. gm självbefruktning; särsk. (o. urspr.) landt. om dyl. parning av husdjur. Stark, måttlig, svag inavel. Antagandet att en viss husdjursstam ovillkorligen skall urarta och försämras genom fortsatt inafvel. Sjöstedt Husdj. 2: 172 (1862). Almquist Ärftl. 76 (1912). särsk. bot. konkret, om växt som utgör produkt av inavel. UtsädT 1896, s. 158.
2) (vard.) bildl.; särsk. om det förhållande att medlemmarna av en kår l. en sluten krets o. d. ordna nyrekrytering l. tillsättande av befattningar o. d. gm (val av) personer som tillhöra den egna kretsen osv. PedT 1904, s. 16 (om lärovärkens uppgift att utbilda blivande lärovärkslärare). DN(A) 1930, nr 312, s. 2 (om landstingsmännens sed att ur sin egen krets välja representanter till riksdagens första kammare).
Avledn.: inavla, v. bot. åstadkomma (växtgeneration o. d.) medelst inavel. SvUppslB 13: 951 (1932). —
-BAKA, -ning. vid bakning o. d. inlägga (ngt i deg, bröd osv.), blanda (ngt i degen); baka in. Hildebrand MagNat. 130 (1654). Under belägringar har .. jord inbakats i brödet. 2NF 35: 1260 (1923). särsk.
a) kok. i fråga om bakning l. stekning av kött, frukt o. d. som överdragits med ett tunt lager av deg. Inbakat Kalf-lår. Warg 117 (1755). Arnell Smith Hill 3: 68 (1829).
b) (i fackspr.) i utvidgad anv., i fråga om det förhållande att en främmande kropp blir innesluten i en smält metall l. stenart, då denna stelnar. VetAH 1805, s. 107. TT 1901, Allm. s. 236. —
-BALKA. (†) medelst plank avstänga, inhägna. En långh inbalcket tompt. SthmTb. 18/10 1596. RARP V. 1: 84 (1652). —
-BALLOTERA, -ing. medelst ballotering invälja (ngn i ett sällskap l. en förening). TT 1927, Allm. s. 136. —
-BALSAMERA, -ing. (†) = BALSAMERA 1. Wadman 2: 60 (c. 1830). En väl inbalsamerad mumie. BL 17: 123 (1849). —
-BAND. [av nt. inband, t. einband] (†) inbindning (se INBINDA 4). En assignation på 18 d:r för böckrens inband. ConsAcAboP 5: 183 (1681). —
-BASA. (†) = BASA IN 1 a. Denne Salfwa .. medh ett warmt Järn öfwerstrucken och wäl inbasat. Rålamb 13: 147 (1690; om hästsalva). —
-BEDJA. [jfr d. indbede, t. einbitten] (†) bedja (ngn) komma in; bjuda (ngn) in. Han war ther jnnbedenn aff P[er] Gunnersson. SkrGbgJub. 6: 188 (1590). Sedan gingo the till Petrum Ingemari, hwilken them på Werdens Svenonis Olaj wägnar inbadh. VDAkt. 1682, nr 70. —
-BEFALLA. befalla (ngn) att komma in. Adlerbeth Ant. 1: 278 (c. 1792). Ett par linieregementen, inbefallda till vaktgöring i hufvudstaden. Crusenstolpe CJ III. 2: 469 (1846). Backman Dickens Pickw. 1: 392 (1871). —
-BEGIVA. (†) refl.
1) begiva sig in (ngnstädes). Ekeblad Bref 1: 193 (1652). At han (dvs. överste Silva) ej mera har sig hit i Riket .. at inbegifva. HSH 14: 258 (1737).
2) i uttr. inbegiva sig med (ngt), hängiva sig åt (ngt); jfr BEGIVA II 1. (Jag ber) att han sigh ingalunda så diupt mz sårgen inbegiffua ville. Ekeblad Bref 1: 220 (1653; rättat efter hskr.).
Spoiler title
Spoiler content