SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INBEGREPP in3~begrep2, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr d. indbegreb; efter t. inbegriff; av IN o. BEGREPP]
1) motsv. INBEGRIPA 2 a, i förb. med inbegrepp av, med inbegripande l. medräknande av; inklusive. Lindfors (1815). Solden för krigare .. steg småningom med inbegrepp af förplägningskostnad till 2 dr(akmer). Palmblad Fornk. 2: 502 (1845). Vestra England, med inbegrepp af Wales. Svedelius Statsk. 2: 69 (1868). BtRiksdP 1902, 8Hufvudtit. s. 6.
2) motsv. INBEGRIPA 5, om ngt som i sig rymmer o. sammanfattar flera skilda l. sammanhörande ting: sammanfattning. Dähnert 101 (1746). Gudsfruktan .. är inbegreppet af alla dygder. Tegnér (WB) 8: 254 (1837). Staten är ett samhälle, eller rättare ett inbegrepp af sådana. Nyblæus Statsm. 123 (1882). — särsk.
a) om sak: sammanfattande l. koncentrerat l. typiskt uttryck för ngt; kvintessens. Hos andarne är än mer än hos menniskorna och de jordiska tingen namnet inbegreppet af den nämndes väsende med alla dess egenskaper. Rydberg Magi 91 (1865). Barnakänslan .. är för kinesen inbegreppet af all dygd. Svensén Jord. 264 (1886). Jensen Tsard. 242 (1905).
b) om person: typisk l. idealisk representant för en egenskap l. grupp av sammanhörande egenskaper o. d. Atterbom 2: 369 (1854). För antikens hellener stod Achilles .. som det förkroppsligade inbegreppet av en mans högsta och bästa dygder. Athena 95 (1917).
Spoiler title
Spoiler content