SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INBYGGA in3~byg2a, v. -er, -de, -t, -d; se för övr. BYGGA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.) -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (se; avledn.).
Etymologi
[fsv. inbyggia; jfr d. indbygge, t. einbauen; av IN o. BYGGA]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) — jfr BYGGA IN, ävensom INNEBYGGA.
1) (†) hava l. taga (ngt) till boplats; bebo; bebygga; befolka. At thet (dvs. Sverge) har varit inbygdt förr än något annat land. Swedenborg RebNat. 3: 312 (1718). Då Nätra och Grundsunda .. äro inbygde emot hafsbandet, och sakna all upgång åt skogsbygden. Hülphers Norrl. 4: 300 (1779).
2) (†) med avs. på tomt, egendom o. d.: uppföra en byggnad l. byggnader på, förse med åbyggnader, bebygga. Then sielebodz tompt på Sødre Malm, som Harald mist hade Och Finwedh hade någz aff henne jnbygtt, Nemplige v alnar. SthmTb. 29/3 1546. RARP 4: 627 (1651).
3) (†) i p. pr. i adjektivisk anv., om person: i riket l. orten l. på platsen bosatt, bofast. En Inbyggiande eller Bosittiande Adelsman. Stiernman Com. 1: 810 (1622).
4) (i sht i fackspr., särsk. byggn. o. tekn.) bygga in (ngt) (i en byggnad l. emellan andra byggnader); anbringa l. insätta (en anordning l. apparat) inne i (ngt); infälla (lås o. d.); äv. bildl. IErici Colerus 2: 113 (c. 1645). Watn som lop ur trummorna som wore inbygde i wallwäggen. Verelius Gothr. 137 (1664). Dubbell dörr med oförtente släta Gångjern samt oförtent inbygd lås. VDAkt. 1735, F III 7. Det är otvifvelaktigt rätt .. att Kyrkan .. ligger inbygd i Staten, liksom hjertat i menniskokroppen. VexjöStiftsT 1838, Bih. s. 29 (1832). Praktfulla enskilta palatser ser man ofta, men .. inbyggda emellan andra hus. Bremer GVerld. 2: 116 (1860). I väggarne inbyggda linneskåp, hyllor, bokskåp. TT 1893, Byggn. s. 22. Inbyggda mahognytrappor i amerikanska lustslott. SöndNStrix 1933, nr 6, s. 10. — särsk. boktr. infälla (en illustration o. d. i texten). (Illustrationer) kunna dels inbyggas, infällas, i texten, dels placeras mittöver sidan. Elge BoktrK 110 (1915).
5) (i sht i fackspr.) bygga omkring l. över (ngt); innesluta (ngt) i omgivande skjul o. d.; omgiva l. övertäcka l. bekläda (ngt med ngt). FörarbSvLag 2: 274 (1706). Brunn, som ej hölgd, eller inbygd är. MB 29: 3 (Lag 1734). Som Träbron öfver Nevaström .. är helt och hållet betäckt och inbyggd. JournSvL 1799, s. 107. Mina likbilar .. äro helt inbyggda med glas. UNT 1930, nr 10441, s. 2. — särsk.
a) (†) i uttr. inbygga ett stolrum, förse stolrum (i kyrka) med tak o. delvis av galler bestående väggar; i sht i uttr. inbyggt stolrum. Effter hoon waar een frelsequinna och hade inbygt stoollrum, moste och gifuas öfuer ordningen (för gravplats). Murenius AV 12 (1637). VDAkt. 1784, nr 370.
b) i p. pf. i adjektivisk anv., om gårdsplats o. d.: omgiven av byggnader, kringbyggd; äv., i överförd anv., om (vanl. av fyra längor bestående) byggnadskomplex kring dylik gårdsplats (med inbegrepp av denna). Bureus Suml. 27 (c. 1600). De små inbygda, om djupa brunnar erinrande gårdarna (i Italien). Beckman Påfv. 229 (1880). Säkra belägg på inbyggda gården i Sverige och Finland äga vi ej förrän på 1500-talet. Rig 1919, s. 39.
c) (vard., tillf.) med personligt objekt: gm uppförande av byggnad(er) framför l. byggnader o. d. omkring (ngns) bostad stänga utsikten för (ngn); jfr FÖRBYGGA, v.1 1. Här kan du åtminstone inte bli inbyggd. Östergren (1928).
d) (†) refl., bildl.: ombona sig. Man må plåstra och inbyggia sigh så wäl som man wil, .. doch blifwer thet gambla Förbundet fast, tu måste döö. HJoannis CRosensköld B 3 b (1647).
6) (†) bärgv. refl.: inträda ss. medintressent l. delägare (i masugn l. hytta o. d.) gm att deltaga i ombyggnad l. större reparation av masugnen osv. i fråga. De (hava) inbygt sig vid Åshyttan, där de nu blåsa. NoraskogArk. 4: 123 (1684). Bergv. 2: 296 (1743).
7) (†) använda l. förbruka (ngt) vid byggande. Ähr Jnbygdt wdi Lodmakar gårdenn .. Bordh Spijk — 160. Öffuerlöpz Spijk — 1671 (osv.). ArkliR 1560: 5 (1560). Därs. 1563: 20 (1563).
8) (†) placera (kapital) i bygge l. fastighet. Erich Bertilson hade therupå allerede betalet the inbygde p(en)n(inga)r (i fråga om ett hus, ur vilket E. B. skulle lösa ut några barns del). SthmTb. 4/10 1574.
9) (†) i p. pf. i adjektivisk anv., dels om hus, torn o. d.: avsmalnande (uppåt), dels om mursträcka, vall o. d.: försedd med inåtgående vinkel; äv. om själva den i sist anförda fall uppkommande vinkeln: inåtgående. Ado säger i sin Crönika, at Tornet (dvs. Babels torn) warit 5174 Stegh högt, och ju högre ju mehra inbygdt. RelCur. 325 (1682). Inbygde Wincklar (på fästningsbyggnader). Rålamb 8: 30 (1691).
10) (†) i p. pf. i adjektivisk anv., om fartyg: byggd inom landet, inhemsk. Thet Salt som föres in i Riket medh inbygde Skepp. Stiernman Com. 2: 469 (1646). HA 9: 209 (1743).
Avledn.: INBYGGARE, m.||ig. [jfr dan. o. nor. indbygger, nor. dial. innbyggiar, nyisl. innbyggjari] till 1: person som är fast bosatt l. tillhör den fasta befolkningen (ngnstädes); invånare (i land l. rike, provins l. annat större område, äv. i stad l. samhälle, förr äv. i enskilt hus l. bostad; jfr anm. nedan); ofta med prep. i, förr äv. av; jfr INNEBYGGARE. Sweriges Rijkis Inbyggiare. G1R 1: 24 (1521). Jerusalems inbyggiare. Jes. 5: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: invånare). Hwadh geller om the monga hws icke skola ödhe warda, och the stora och sköna, vthan inbyggiare? Jes. 5: 9 (Därs.; Bib. 1917: tomma på invånare). Inbyggiarenar utj Schåne. Spegel Dagb. 22 (1680). Inbiggarne af de orter, som sig godwilligt gifwet. KKD 4: 283 (1711). Hela jordens alla inbyggare. Luk. 21: 35 (Bib. 1917). Anm. Om stadsbor användes ”invånare” oftare än ”inbyggare”; jfr: För städer säges helst Innevånare. Dalin Synon. 142 (1870; äv. i den postuma uppl. 1925); jfr äv. Sahlstedt (1757), som översätter inbyggare med incola in rure men invånare med incola in urbe. särsk. a) (†) ss. motsats till utlänning l. person från annan ort: infödd, inföding; invånare (i stad o. d.). (Alla) anten Fremmande eller Inbyggiare. SthmStadsord. 1: 66 (1637). Rudbeck Atl. 3: 203 (1698). b) oeg. o. bildl.; i sht om djur. Alla Lunders inbyggare (dvs. fåglarna). Nordenflycht Turt. 4 (1743). Vattnets tyste inbyggare. Ahnfelt StudM 2: 48 (1857). (Reumatismen) är .. en fullt nationel inbyggare i vårt nordliga och sträfva klimat. Quennerstedt IndSold. 29 (1887). (†) Maria födde en lekammen som hadhe Gudh til en inbyggiare. OMartini Bew. A 2 b (1604).
Ssgr: inbyggar(e)-antal~02 l. ~20.
-rätt, r. l. m. (†) medborgarrätt. Dalin Montesquieu 75 (1755). AJourn. 1813, nr 118, s. 3.
INBYGGARINNA, f. (mindre br.) kvinnlig inbyggare; särsk. (†) om invånarinna i enskilt hus o. d. Bremer Nina 554 (1835).
INBYGGERSKA, f. (†) kvinnlig inbyggare, invånarinna. Jer. 48: 19 (Bib. 1541). Heinrich (1814).
INBYGGNAD, r. l. m.
1) (†) till 2: åbyggnad. Landtegendom .. med god inbyggnad. IT 1791, nr 70, s. 3.
2) till 4: rum o. d. som byggts in (i ngt). Brunius Metr. 54 (1836). En inbyggnad eller niche i fängelset. Almqvist GMim. 2: 110 (1842). En schaktformad, vattentät inbyggnad i akterskeppet. 2NF 37: 615 (1925).
3) (†) till 8: placering av kapital i fastighet. BoupptSthm 22/3 1671.
INBYGGNING, r. l. f.
1) (†) till 1: bebyggande; kolonisation. Americas inbyggning. Swedenborg RebNat. 3: 312 (1718).
2) (föga br.) till 4: inbyggnad (se d. o. 2). En liten hwälfd inbyggning i muren. SvBrIt. 1: 12 (c. 1700).
3) (†) till 4: inredning (i hus, fartyg o. d.). Jtem 17 Junij tå kom til (skeppet) drakens kaiuta benkior Lukor Camrer och alth ha(n)s Jnbygningh Jnna(n) J skepeth nylans brädh(er) — 300 st. SkeppsgR 1541. NorrbHembSkr. 1: 348 (cit. fr. 1696).
Spoiler title
Spoiler content