SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INDEMNISERA in1dämnise4ra l. -dem-, l. indäm1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INDEMNISATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. indemnisieren; av fr. indemniser, avledn. av indemne, adj., av lat. indemnis, skadeslös, strafflös, av in- (se IN-, pref.2) o. damnum, förlust, skada, (pänning)-straff]
(föga br.)
1) (i fackspr.) med personobj.: göra l. hålla (ngn) skadeslös (för ngt), godtgöra, ersätta (ngn för ngt). Loenbom Stenbock 4: 293 (1765). Man säger att Schwerinska Prinsessan (Lovisa Charlotta, som var förlovad med G. IV A.) skall indemniseras genom en af Ryska Storfurstarne. Calonius Bref 153 (1796). LittT 1796, s. 202. Jungberg (1873).
2) (i fackspr.) med sakligt obj.: lämna godtgörelse för (liden förlust o. d.). Almqvist TreFr. 3: 70 (1843). De 12000 guldkronor, med vilka norska staten indemniserat sitens (dvs. lappbyns) förlust av rätten till laxfiske i Norge. Fennia XLIX. 4: 342 (1929).
Avledn.: INDEMNISATION10104 l. 010—, r. (l. f.). [jfr t., eng. o. fr. indemnisation] (i fackspr., föga br.) godtgörelse, ersättning för liden förlust l. skada; äv. konkret: skadestånd; jfr INDEMNITET 2. Loenbom Stenbock 4: 59 (1765). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content