publicerad: 1933
INDELIKATESS indel1ikatäs4 l. -de1l-, äv. 10104, r. (l. f.); best. -en; pl. (i konkretare anv.) -er (WoJ (1891)).
Ordformer
(förr äv. skrivet -catess(e))
Etymologi
(numera föga br.) brist på takt o. finkänslighet; ogrannlagenhet; äv. konkretare, om ogrannlaga handling l. yttrande o. d. BtVLand 3: 74 (c. 1795). (Förf. har) drifvet indelicatessen i Fru Millers (karaktär) till en oupphinnlig höjd. Phosph. 1812, s. 79. LoW (1911).
Spoiler title
Spoiler content