SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INDISCIPLINÄR in1disip1linä4r, stundom -diʃ-, l. 010—, l. 4r, adj.; adv. -T.
Etymologi
[av IN-, pref.2, o. DISCIPLINÄR]
(föga br.) indisciplinerad, odisciplinerad. Melander Läger 225 (1887). En stamsoldat blir ofta .. allt mera indisciplinär och själfsvåldig, ju längre han står kvar i tjänst. Bratt Militärv. 31 (1896).
Spoiler title
Spoiler content