publicerad: 1933
INDRAGA in3~dra2ga, v. -drager, -drog, -drogo, -dragit, -dragen; se för övr. DRAGA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, G1R 4: 179 (1527; i bet. I 2 a), Murenius AV 87 (1642; i bet. I 16), Lind (1749)), -NING; jfr IN-DRAG.
Etymologi
1) draga l. släpa (ngt) in (ngnstädes l. till sig); forsla l. transportera (ngt) in (ngnstädes). Ett stort rum med en bred och stor dör före, så at man må kunna indraga kärror och vagnar. Broocman Hush. 2: 41 (1736). (När) Vaden (var) under indragning. VetAH 1817, s. 37. Det öfversnöade bantåget vid Segerstad blef i dag indraget till Stenstorp. SD 1900, nr 72, s. 2. Ekman SkogstHb. 137 (1908).
2) föranstalta att (ngn l. ngt) kommer in (i ett land) l. att (ngt) sammandrages l. samlas (på ett ställe).
a) med personligt obj.: föranleda att (ngn) flyttar in o. slår sig ned (i det land l. på den plats där man själv bor); inkalla (ngn, särsk. trupper); utom i fråga om trupper numera bl. med avs. på olämplig l. mindre önskvärd person. G1R 1: 264 (1524). Vtlenningar indragas i rikitt, suenska men till förtryckellse. Därs. 6: 144 (1529). Från våra vapenvunna underlydande landskap på andra sidan Östersjön indrogos tyska troppar. Rydberg i SvTidskr. 1873, s. 493. Alla truppafdelningar (hade) i och för pågående vapenöfningar indragit ett antal reservister. Nordensvan Mainfältt. 5 (1894).
b) med sakobj.: införa; införskaffa; importera; numera bl. ngn gg med avs. på ngt fördärvligt l. skadligt, onödigt o. d. Föres .. h(ans) n(åde) vppa (dvs. det lägges honom till last) ath han indrager nya tro j landit. G1R 4: 209 (1527). Wåre Förfäder, Sweriges Rijkes Konungar, hafwa på alt giörligit sätt .. sökt at indraga allehanda Handtwärkerier i Rijket. Stiernman Com. 3: 734 (1669). Fryxell Ber. 8: 201 (1838).
3) intr., förr äv. refl.: draga l. begiva sig in (ngnstädes); tåga in (ngnstädes). J landena tijt j indraghen til at intagha thet. 5Mos. 6: 1 (Bib. 1541). KKD 6: 311 (c. 1743; refl.). Då Stenbock indrog i det nya lägret med 5 à 6,000 man. Mankell Fältsl. 530 (1859). — särsk. (†): taga in l. inkvartera sig (ngnstädes l. hos ngn); äv. i uttr. indraga till härbärge. Hwar wilie wij indragha til herberghe? Tob. 6: 10 (Bib. 1541). Wärden, hoos hwilken han indragher. SthmStadsord. 1: 139 (1661). Lind (1749).
4) mil. draga tillbaka (vaktpost, truppstyrka från en plats l. ort); återkalla, hemkalla (trupper). HFinlÖ 1: 447 (1717). Han (lät) i god tid indraga Ryttare-vakten från Herlöf. Loenbom Stenbock 2: 30 (1758). IllMilRevy 1898, s. 108.
5) i fråga om återtagande av gods l. egendom, reduktion l. inskränkning av ngt o. d.
a) om regent l. regering o. d.: för statens (kronans) räkning lägga beslag på (bortförlänad egendom, gods o. d.); konfiskera. Wår nådiga willje och befallning (är), att i nu ginast till oss låter indraga alla bem(äl)te sterbhuus tillhöriga kiöpe- och pantegods. Karl XI (1692) i VgFmT II. 6—7: 139. Claudii och Oppii egendom blef af Tribunerne indragen. Kolmodin Liv. 1: 425 (1831). Gustaf Vasas indragning af kyrkornas skatter. Cornell NorrlKyrklK 262 (1918).
b) draga (mynt, sedlar, skattkammarväxlar) ur den allmänna rörelsen; inlösa. Banco (är) vthi the welckor, at then samme sine vthgifne Zedlar icke hafwer mächtat så prompt åter at lösa och indraga. Stiernman Com. 3: 210 (1664). PH 5: 3633 (1754). Att .. mynt, som genom nötning lidit nämnvärd viktförlust, indragas. EkonS 1: 258 (1893).
c) om myndighet o. d.: konfiskera (skrift) o. förbjuda (dess) vidare försäljning l. spridning; i fråga om svenska förhållanden bl. med syftning på ä. tid, särsk. med avs. på tidningar o. periodiska skrifter under ”indragningsmaktens” perioder (jfr dock slutet); äv. om författare l. förläggare: draga (ett arbete) ur bokhandeln. (Svenskarna i Amerika) åstunda flera Psalmböker, af så kallade Swedbergs, som äro indragne. Swedberg Amer. 127 (1732). Författaren nödsakades (med anledning av några svåra tryckfel) att hastigt indraga sin bok. Leopold 3: 455 (1794, 1816). Utgifvaren af ett sålunda indragit Dagblad eller Periodisk Skrift. TFF 1812, 4: 8. Aftonbladet .. indrogs (under senare hälften av 1830-talet) .. ej mindre än 14 gånger. SvUppslB 1: 303 (1929). — särsk. jur. om befälhavare vid här l. flotta: taga i beslag o. förbjuda spridningen inom trupp l. å flottans fartyg av (antimilitaristisk skrift o. d.). Anträffas vid trupp eller ombord å flottans fartyg skrift, hvilken uppenbarligen åsyftar att utplåna känslan af plikter mot fosterlandet eller .. undergräfva krigslydnaden, må .. indragning ske af de exemplar af skriften, som vid truppen eller å fartyget anträffas. SFS 1909, nr 35, s. 12.
d) med avs. på ämbete, befattning, institution, lön, anslag o. d.: låta upphöra, avskaffa. Hwilken Beställning jag dock ej wärckeligen kom at tilträda, emedan den straxt där på .. blef indragen. Frese VerldslD 158 (1714, 1726). Att .. mindre Skolor skulle kunna .. indragas. BerRevElLärov. 1824, s. 12. Den på indragning stående konsulatrådsbefattningen (i Berlin). SvD 1913, nr 317, s. 5. jfr: Prästerskapet .. tillkommande tionde .. äfvensom alla andra afgifter af fast egendom skola .. indragas till statsverket mot godtgörelse i penningar. SFS 1910, nr 141, s. 25.
e) med avs. på rättighet, körkort (för bilist), motbok (med systemaktiebolag för utminutering av spirituosa) o. d.: återkalla (rättighet), återtaga (ngt), beröva (ngt) dess giltighet (för viss tid l. för beständigt). Westee (1842). Indragning av körkortet. SvD(A) 1931, nr 248, s. 6. — jfr KÖRKORTS-INDRAGNING.
f) († utom i α o. β) draga l. knappa in på, göra inskränkning(ar) i, inskränka (ngt); (för)-minska l. reducera (ngt); äv.: inbespara (ngt). Rudbeck Bref 71 (1670). Det får icke falla oss obehageligit, at indraga något af vårt öfverflöd. Bælter JesuH 5: 446 (1759). De 24 Tunnor spanmål (äro) indragne til 16 Tunnor. Hülphers Dal. 533 (1762). Är tackjärnet aldeles qvickt vid räckningens slut, kan tid och arbete derigenom mycket indragas, att man genast afdrager kolen. Rosborg StångjSmid. 19 (1809). Indraga sina utgifter. Dalin (1852). — särsk.
α) (fullt br.) ss. vbalsbst. -ning, inskränkning, inknappning, besparing. Någon ansenlig förhögring eller förminskning och indragning i staten. FrihetstGrundlag. 255 (1726). Inkomsterna vexte icke i samma proportion som barnens antal, derför måste det göras indragningar. Strindberg Fjerd. 52 (1877). Sätta på .. indragning. Östergren (1928).
β) (fullt br.) i p. pf. med adjektivisk bet., om levnadssätt o. d., förr äv. om person: sparsam, enkel; ofta ss. adv. i uttr. leva indraget; stundom svårt att skilja från 6. Sahlstedt (1773). Den förnämste befordraren af ett indraget lefnadssätt var Vespasianus. Kolmodin TacAnn. 1: 258 (1833; lat. orig.: præcipuus adstricti moris auctor). Vi (finna) Konung Karl (XI) i hans dagliga lefnad hushållsaktig och indragen. Afzelius Sag. X. 2: 76 (1866). Han .. tillbragte en betydlig del af året på landet, där han kunde lefva både mera i lugn och mera indraget. Odhner i 3SAH 6: 101 (1891). Ordna sitt liv på ett mer indraget vis. SvD(A) 1932, nr 57, s. 3.
6) (numera föga br.) i p. pf. med adjektivisk bet., om levnadssätt l. leverne: tillbakadragen; avskild från världen; enslig; förr äv. om person, sinnelag o. d.: som håller sig för sig själv, fallen för enstöringsliv, inåtvänd o. d.; jfr INNE-DRAGEN; stundom svårt att skilja från 5 f β. Cavallin Herdam. 5: 153 (cit. fr. c. 1698). Den indragna lefnad, som af de Christna iakttogs. Ödmann StrFörs. II. 1: 132 (1803). Han var .., ehuru icke svårmodig, mycket tyst och indragen. Hwasser VSkr. 1: 58 (1852). Anton Andersson hade under sin studietid vid universitetet lefvat ett skyggt och indraget lif. Lundegård Stormf. 10 (1893).
7) skaffa in; inhämta; få in.
a) (numera föga br.) (återkräva o.) inkassera (utestående fordran o. d.); förr äv. allmännare: håva in (jfr b). Gifwa mig någon effterrättelse, hwad det kunde lida med betalningens indragande. VDR 1703, verif. 540. At apostoliska Skattkammaren i Rom (hade) indragit allenast i Magnus Ladulåses tid ifrån Sverige öfver en tunna gull. Lagerbring 1Hist. 2: 733 (1773). Indraga penningar, som man har utestående. Dalin (1852). Man betjenar sig .. af (växlar) .. icke allenast för att indraga fordringar från, utan ock att betala skulder på annan ort än der man sjelf bor. Smedman Kont. 5: 46 (1872). jfr (†): The andre Wåre och Cronones inkomster, som annorstädz vpbäras, .. skal och Banken hafwa mackt och tilstånd .. til sig at indraga. Stiernman Com. 3: 662 (1668). — särsk.
α) (†) i p. pr. med passiv bet. Banquens betalande och indragande interessen (dvs. in- o. utlåningsräntor). Bergv. 2: 204 (1741).
β) bankv. inkassera (fordran) l. taga betalt medelst växel; äv. med prep. på: draga växel l. check på (ngn). Denna öfverföring (av pänningar från en ort till en annan) kan bestå uti att försända (remittera) eller uti att indraga (trassera). Nordström Cred. 154 (1853). Vi hafva i dag indragit på Eder £ S:g 150. Jungberg (1873). Smedman Kont. 6: 55 (1874).
b) (†) förtjäna l. ”skrapa ihop” (pängar o. d.); äv. abs. En rettsinnigh och redheligh hustru, som boohaghett well foreståår och samman holler, (är) ickie mindre äro och prÿsz verdh en husbonden, som indragher och foruerffuar. LPetri Œc. 42 (1559). Holländarne ha indragit stora Capitaler genom Lotterier. Dalin Arg. 1: 155 (1733, 1754). BL 5: 236 (1839).
c) (†) inhämta, insamla (kunskap, underrättelser). Jag indrog sedan närmare kundskap om then före nämnde Gustav Landcrona. Humbla Landcr. Föret. 3 (1740). Strinnholm Vas. 2: 320 (1820). Indraga (underrättelser). Jungberg (1873).
8) (†) draga l. samla ihop.
a) ”samla”, koncentrera (tankarna). Stundom finner sig en upriktig bedjare icke i stånd, at med hast kunna indraga sina förströdda tankar. Bælter JesuH 4: 151 (1757). Schönberg Bref 1: V (1800).
b) sammanfatta (ngt i ngt). Samma Tijo Gudz Bodh och Ordh, äre .. vthi twänne Ordh indragne, och inlagde, nembl(igen) Tu skal älska Gudh af alt Hierta, och tin nästa såsom tigh sielff. Sylvius Mornay 426 (1674).
9) förmå l. locka (ngn) att ge sig in (i l. på ngt); föranstalta l. föranleda att (ngn, ofta mot sin vilja) blir invecklad l. inblandad (i ngt); förr äv. i förb. indraga ngn med sig, draga ngn med in i sina egna intressen o. d. Hurulunda (lybeckarna o. danskarna) .. oss til ewentirs met sigh inuewat oc jndragit haffua. G1R 1: 261 (1524). Dalin Hist. III. 2: 84 (1762). Vi hade knapt hunnit utbyta de vanliga helsningarna, innan äfven vi indrogos i samtalet. Wikner Vitt. 160 (1878). Portugal indrogs i Filips strid med Nederländerna. NF 15: 140 (1890). Kallenberg CivPr. 611 (1922).
10) (†) med prep. i: låta (ngn) ss. förhandlande part deltaga i (överenskommelse, avtal o. d.). RA I. 1: 521 (1547). När .. the Danske udaf tette schrifvelse varde förmärkendis, att Kong:e Ma:t .. udi thenn fördracht vill vare medt indragen. Därs. 573 (1548).
11) draga l. föra (rörligt föremål l. kroppsdel, t. ex. klo, gadd) in l. tillbaka i utgångsläget l. in i kroppen; i p. pf. äv. (med refl. l. intr. bet.): som dragit sig l. dragits in. Til desz Naflan är aldeles läkt och indragen. Hoorn Jordg. 1: 279 (1697). Felis (Kattslägtet) igenkännes (bl. a.) af .. klor som kunna indragas. Sundevall Zool. 25 (1835). (Slupen) Amfion, som låg med indragen landgång. Beskow i 2SAH 42: 194 (1867). Hålla huvudet lätt framåtlutat med indragen haka. Holmberg Boxas 77 (1921). — särsk. (numera knappast br.): bärga, minska l. reva (segel); äv. bildl. Segels indragande på qvarnevingar. König Mec. 51 (1752). Sahlstedt (1773). Beredd, att snart vid målet af färden / Indra seglen och styra min stam till hvila i hamnen. Adlerbeth Buc. 112 (1807). Dalin (1852).
12) i sht tekn. införa l. föra in (tråd, band, kabel, ledningsrör o. d. i ngt l. ngnstädes); lägga in l. installera (telefon, elektrisk ledning, vattenledning o. d.); äv. med avs. på järnväg o. d. LoW (1862). Telefonerna voro snart uppsatta och trådarna indragna. NordT 1892, s. 279. Söderifrån indrages järnvägslinjen på en högbro vid Skanstull. DN(A) 1920, nr 163, s. 1. I många hus (i Sthm på 1870-talet) var det .. ännu så, att vattnet ej var indraget i våningen, utan måste hämtas från vattenposten på gården. Linder Tid. 45 (1924). jfr (†): (Man måste förstå) Spisar rätt at ställa i Rum, och på hvad sätt de indragas (dvs. förses med dragrör). Carlberg SthmArchitCont. C 3 b (1740).
13) suga l. ”supa” in (ngt).
a) insupa l. inandas (luft, doft, rök o. d.); ngn gg: draga in l. få i sig (vatten o. d.). L. Paulinus Gothus Pest. 67 a (1623). Igenom Näsan warder Lufften indragen, och åther igen uthblåsen. Lindh Huuszapot. 48 (1675). (Drängen som räddat mig från att drunkna) vände mig .. ofördröjeligen om, så at mästadelen af thet indragne vatnet kom til at rinna ifrån mig. Humbla Landcr. 7 (1740). NF 16: 421 (1892).
b) (†) absorbera (vätska, fuktighet); i sht i pass. med intr. bet., ävensom refl., om vätska o. d.: absorberas, tränga in l. ned (i ngt). L. Paulinus Gothus Pest. 73 a (1623; refl.). (Man skall) låta .. (gödseln) vtbredder ligga til thes hennes fucktighet endels blifvit indragen i jorden. Broocman Hush. 4: 11 (1736). När de (dvs. kolen) af regn och töväder indragit väta eller surhet, äro de ansenligt tyngre. LBÄ 44—50: 307 (1801). AHB 8: 50 (1862).
14) anbringa l. placera l. förlägga (ngt l. del av ngt) längre in; stundom: göra en insvängning l. inbuktning på (ngt); i sht i pass. Indragningen af Bredsömmarne förordsakar at seglet blifver smalare. Rajalin Skiepzb. 186 (1730). En bukig kruka med indragen hals, och utsvängd mynning. Almroth Karmarsch 159 (1838). Allt efter som staplingen (av teglet) stiger i höjden, (böra) sidorna indragas, för att förekomma stapelns nedrasande. Gundberg Tegel 16 (1860). Den indragna hufvudfasaden (av byggnaden) förefaller något inklämd mellan de utspringande flyglarne. SD(L) 1896, nr 500, s. 4. SvKulturb. 1—2: 126 (1929). — särsk.
a) [efter t. einziehen] boktr. låta (en rad) börja ngt längre in på sidan än övriga rader i samma stycke (vanl. för att utmärka ny avdelning i texten). Täubel Boktr. 2: 40 (1823). Elge BoktrK 50 (1915).
b) i sht zool. i p. pf. med adjektivisk bet., om kroppsdel l. kroppsparti: tillbakadragen. Käkarne (kunna vara) .. Indragne .. på de djur som hafva runda hufvuden, s(åsom) p(å) Apan. Retzius Djurr. 117 (1772). Den något indragna hakan (hos K. XIV J.). SvH IX. 1: 137 (1908).
c) (i fackspr., i sht byggn.) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: indraget parti; insvängning, inbuktning. Brunius Metr. 53 (1836). Fotstället (på ljusstaken är) aflångt med en indragning på midten. MeddSlöjdF 1884, s. 78. Nischer och andra .. indragningar i muren. SvFmT 11: 158 (1901).
15) låta (ngt) ingå (i ngt); införa l. intaga (ett kortare stycke o. d. i en framställning, förr äv. en post i räkenskapsbok o. d.). G1R 1: 25 (1521). Christus Jesus .. haffuer .. j thenna bön (dvs. ”Fader vår”) indraghit all the stycke som oss ligger macht vppå at bidhia wor himmelska fadher om. OPetri 2Post. 218 a (1530). FörarbSvLag 7: 38 (1690). Denne förtekning .. vore alt för vidlyftig at här indraga. Linné i VetAH 1754, s. 184. Den af filosoferna antagna tidlösa evigheten har kallats ett Nu, men det har då antagits vara ett Nu, i hvilket all existens blifvit indragen, d. v. s. ett Nu utan föregående och utan efterföljande. Wikner Tidsex. 43 (1888). I fredningsområde må ej .. indragas malmförande del af sjö. FFS 1902, nr 31, s. 205. Kallenberg CivPr. 1006 (1924).
16) (†) andraga, anföra, citera, åberopa (skrift l. skriftställe, skäl l. bevis, exempel o. d.). OPetri PEliæ f 1 a (1527). The skääll, som i indraga ähre wichtige. Gustaf II Adolf 539 (1629). The Påfweske indragha Augustinum och någre aff Fädherna, som skole hafwa skrifwit om Skäärselden. Schroderus Os. III. 1: 186 (1635). VDAkt. 1736, nr 536.
1) biodl. om bi: (samla o.) hemföra (nektar, honung). Mycken honung är indragen. Linnæus Bijskjöts. 20 (1768). Sådant väder, att nektar ej kan avsöndras eller indragas av bina. Ymer 1921, s. 266.
2) (†) inbringa (ngn ngt), giva i avkastning. Wår kyrkiopräst haffwer så många köör / The honom indragha så mykit smöör. Rondeletius 37 (1614). Den ännu bibehållna bigten indrar dem (dvs. prästerna) välsignade summor. Wallenberg (SVS) 1: 91 (1769). Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 254 (”154”) (1853).
Ssgr: (I 5 c) INDRAGNINGS-MAKT. hist. rätt (gällande 1785—1809 o. 1812—1844) att, utan föregående rannsakning o. dom, indraga tidning l. periodisk skrift som ansågs vådlig för den allmänna säkerheten samt att återkalla meddelat tillstånd för sådans utgivande. HJärta (1829) i 3SAH XL. 2: 132. Regeringen försökte taga död på det misshagliga ”Aftonbladet” genom att använda den s. k. indragningsmakten. Grimberg SvH 498 (1909). —
(I 5 d) -STAT.
1) del av riksstaten, omfattande löner åt tjänstemän vilkas befattningar indragits l. varit föremål för omreglering; särsk. i förb. allmänna indragningsstaten, under nuvarande elfte huvudtiteln upptaget förslagsanslag varur bestridas dels löner resp. lönefyllnader till tjänstemän vilkas tjänster blivit indragna l. som gm omreglering av tjänsten lidit inkomstminskning, dels en del pensioner vilka icke äro reglerade gm särskilda pensionsreglementen, utan beviljas av riksdagen (tidigare pensioner till civila o. militära tjänstemän överhuvud). Uppföras på indragningsstat. Åtnjuta lön på indragningsstat. Kapten på indragningsstat. Flottans indragningsstat. PrestP 1809, V. 2: 305. Den lefnads- och tjänstålder, som berättigar till pension från allmänna indragningsstaten. SFS 1905, nr 6, s. 36. FFS 1922, s. 1172.
2) bildl., med anslutning till INDRAGA I 5 f (β), i uttr. sätta(s) l. stå på indragningsstat (förr äv. -staten), sätta(s) resp. vara satt på avskrivning l. inknappning, (låta ngt) successivt upphöra, successivt avskaffa(s); äv. i uttr. leva på indragningsstat, leva indraget. Sen I icke (präster), att .. I redan i hemlighet stån, hos vederbörande upplysare, på indragnings-Staten? Polyfem IV. 44: 3 (1811). Latinet sattes enligt det Kungl. förslaget på indragningsstat. PedT 1904, s. 194. Leva på indragningsstat. Auerbach (1909).
Avledn.: INDRAGBAR, adj. som kan indragas.
2) till I 11, särsk. om kroppsdel hos vissa djur. Marklin Illiger 130 (1818). Getingarnes och biens indragbara gadd. Thorell Zool. 2: 335 (1865). 2NF 33: 890 (1922). —
INDRAGENHET, r. l. f. särsk.
1) till I 5 f β: indraget, enkelt o. sparsamt levnadssätt; ofta närmande sig till bet. 2. Dalin (1852). Leva .. i (den) största indragenhet. Östergren (1928).
2) (numera föga br.) till I 6: tillbakadragenhet, avskildhet från världen, enslighet; förr äv. (delvis med anknytning till I 8 a): inåtvändhet, försjunkenhet i sig själv, kontemplation. (Guds ords) åhörande fordrar offta hos mig en sådan indragenhet, at iag intet får höra effter andra menniskors tal, utan mår bäst hos Jesum sielf. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 40 (1738). Tegnér (WB) 3: 201 (1819). Stillhet, indragenhet och oberoende är allt hvad jag eftersträfvar. MvSchwerin (1840) hos Wrangel MvSchwerin 287. De sista dagar som han tillbragte i sitt hus, såg man honom i en stilla indragenhet inom sig sjelf, fördjupad i andakt och öfverlåtenhet åt Guds vilja. BL 18: 295 (1850). —
INDRAGLIG, adj. (-drage- 1788) (†) till I 11: indragbar (se d. o. 2). VetAH 1788, s. 237. Boheman ÅrsbVetA 1849—50, s. 223.
Spoiler title
Spoiler content