[jfr eng. indulge; av lat. indulgere, vara god mot, överse med, bevilja, tillstädja. — Jfr INDULGENS,INDULGENT]
(†)
1) om regering l. överhet: medgiva l. bevilja (ngn ngt) ss. en förmån l. ett privilegium. (Kopparkompaniet må) vpkiöpa all den Kopper som faller .. widh Wårt och Cronones store Kopperberg, .. vndantagendes (bl. a.) .. hwad Wij Mäszingsmakerne .. til deres Bruk indulgere. Stiernman Com. 1: 923(1625). ASScF 18: 460(i handl. fr. 1642).
2) hava överseende med, förlåta (ngn ngt); se igenom fingrarna med (ngt); äv. i förb. indulgera med ngn l. ngt. Doch må sådant Hr Erich för denne gången indulgerat wara. HärnösDP 1661, s. 13. The godhe herrar .. bordhe hafva wördningh och ödmiuck tacksäijelse, att the så länge jndulgeradhe mz hans svagheet. VDAkt. 1662, nr 203.LMil. 1: 47(1680). Swedberg Schibb. 277(1716). Ekbohrn(1868).
