SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INESTIMABEL, adj. -bla.
Etymologi
[jfr t. inästimabel, eng. o. fr. inestimable; av lat. inæstimabilis, av in- (se IN-, pref.2) o. æstimabilis, möjlig att beräkna l. uppskatta, till æstimare (se ESTIMERA)]
(†) som icke låter sig (exakt) beräkna; som icke kan uppskattas till sitt fulla värde l. hela omfång o. d.; oskattbar. RARP 2: 52 (1634). Skaden i Antwerpen (vid en översvämning 1682) på Godz och sönderbrutne Wallar är inestimabel. RelCur. 133 (1682). Ädla stenar af en inestimabel valeur. Sv Brlt. 1: 43 (c. 1700). Ekbohrn (1868).
Spoiler title