publicerad: 1933
INFALLA in3~fal2a, v. -faller, -föll, -fallit, -fallen; se för övr. FALLA. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.); jfr INFALL.
Etymologi
[fsv. infalla; jfr d. indfalde, mnt. o. holl. invallen, t. einfallen; jfr äv. (beträffande bet.-utvecklingen) lat. incĭdere; av IN o. FALLA]
1) (numera bl. tekn. i vissa fall; jfr dock a, b, c, e) falla in l. ned (i ngt); äv. oeg. o. bildl. (De äro) vthi förförelsens och hädelsens last, lijka som vthi dieffuulens aldrawersta snaro ymkeligen infalne. Bullernæsius Lögn. 191 (1619). Een Steenskerfwa, som är infallen i Skoon, klämer. Schroderus Comenius 84 (1639; t.: in den Schuch gefallen). En stor tom fåhr, .. som väl måste rensas med spadan, där mullen skulle åter infalla. Stridsberg Åkerbr. 81 (1727). Hartsoeker trodde dem (dvs. meteorerna) vara ett slags cometer omkring jorden, hvilka stundom kommo så nära att de inföllo. EconA 1808, mars s. 89. I det ögonblick nyckelaxet lemnar angreppet, måste tillhållningen straxt infalla i regeln. Eneberg Karmarsch 2: 740 (1862). Två med infälda hörnbeslag och infallande handtag försedda skrin (dvs. skrin med handtag som falla in i urgröpningar på skrinens sidor). RiksdRevStatsv. 1896, s. 515. — särsk.
a) (numera bl. ngn gg i Finl.) falla i vattnet; falla i, gå ned sig. För den skull monga gönom jisen innföllo och drunknade. HH 20: 333 (c. 1640). Tiselius Vätter 2: 53 (”51”) (1730).
b) (fullt br.) om mörker, skymning, natt: falla på l. (hastigt) sänka sig ned, inbryta. Effter mörkret hastigtt inföll. RARP 1: 60 (1627). Så frampt natten icke hadhe infallit. AOxenstierna 1: 113 (1627). Vid then infallande skymningen. Humbla Landcr. 38 (1740). Efter mörkrets infallande. Böttiger i 2SAH 50: 324 (1874).
c) (fullt br.) om ljusstråle, sken l. dager o. d. (fys. äv. om vågrörelse överhuvud): tränga l. kastas l. fortplanta sig in (ngnstädes l. mot en yta); förr äv. om ljud l. luft: komma l. tränga in (ngnstädes). Mine Förmaningar äre vthi dööfwe och lomme Öron infaldne. Schroderus Liv. 725 (1626). (Fängelset) hade en öpning (på taket), hvarigenom luften infalla kunde. Humbla Landcr. 283 (1740). Dagern, som infaller genom detta fönster. Rydberg 8: 147 (c. 1855). Låt en ljusstråle .. infalla mot en plan glas- eller metallspegel. Wijkander Fys. 2: 76 (1885). När .. en vågrörelse faller från hafvet in på grundt vatten, blir den delvis reflekterad, och de reflekterade vågorna interferera med de infallande. NF 17: 1512 (1893). Les prix Nobel 1908, s. 13.
d) (†) om olycka, straff o. d., med prep. på l. över: komma över, drabba (ngn). Är alltså längesedan infallet öfver dessa orter (dvs. Gaza o. Askalon) det Propheten Zacharias öfver dem spått hafver. Eneman Resa 2: 93 (1712). Att fälla en annan verkligen oskylldig, och låta straffet infalla på denna. Biberg 3: 248 (c. 1823).
e) (numera mindre br.) om å, flod o. d.: mynna ut l. utfalla (i annan, större flod l. insjö). Rudbeck Atl. 3: 178 (1698). De strömar som infalla i Vettern. Tiselius Vätter 1: 14 (1723). Lainio-elf, som vid Palokorva infaller i Torne-elf. Zetterstedt SvLappm. 1: 189 (1822). TurÅ 1889, s. 17.
2) om byggnad l. del av en sådan, gruva o. d.: störta in, rasa; numera nästan bl. i p. pf. om (del av) tak, valv o. d. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 27 (1583). Taltes om broon öfver Suderström, att hon måste väl förvaras, dedh hon icke infaller. RP 4: 116 (1634). På thet att Berget bliffver underbygd och icke infaller. Därs. 6: 218 (1636). KKD 5: 191 (1710). Taken (till eskimåhyddorna) voro borttagna eller infallna. Nilsson Ur. I. 3: 10 (1838). Å Mariakyrkan i Skenninge inföll 1448 östra gafvelmurens höga röste. Brunius Metr. 447 (1854).
3) om person l. yttre kroppsdel: falla av, avmagra; bliva utmärglad o. (liksom) urgröpt; sjunka in; numera nästan bl. i p. pf. med adjektivisk bet. om person l. ngns ansikte, kinder l. mun. Tinningarna infalla (vid tvinsot). Lindh Huuszapot. 104 (1675). Infallna kinder. Serenius (1734; under faln). Ögonen infalla (vid utbrytande kolera). SPF 1834, s. 539. En gammal hexa med den vänligaste min kring den infallna munnen. Nyblom Bild. 118 (1864). (Livingstone) hade varit sjuk och såg ut som en gubbe ..; han var infallen, och skägget var alldeles grått. Samtiden 1873, s. 232. Ansiktet hade blifvit så infallet. Lundegård Tit. 379 (1892). LbKir. 1: 440 (1920).
4) sjöt. i p. pr. om stäv l. fartygssida: som lutar l. är buktad inåt. Montebello, med sina mycket infallande sidor, lätta bestyckning och ovanligt smäckra tackling, måtte .. vara en af de bästa sjöbåtar i verlden. Gosselman Sjöm. 2: 164 (1839). Utfallande, lodrät eller infallande stäf. SFS 1894, nr 46, s. 17.
5) med härsmakt tränga in (i ett land, en fästning o. d., på ett område, över en gräns); förr äv.: bryta sig in (i hus o. d.). Infalla vthi en starckmandz hws. Mark. 3: 27 (NT 1526; Bib. 1917: gå in i). The Philisteer äre infallne j landet. 1Sam. 23: 27 (Bib. 1541). Rysska tsaren, Ivan, .. hade med en stor krigshär infallit i landet. Fryxell Ber. 3: 233 (1828). Mankell Krigsm. 95 (1865).
6) (†) med prep. på: attackera, anfalla, göra ett anfall på (truppstyrka o. d.). HH 20: 277 (c. 1640). Under marchen inföllo åter ett partie kosacker uppå wårt arriergardie. KKD 2: 19 (1704). HH XVIII. 3: 58 (1721).
7) giva sig in (på ett värksamhetsområde), blanda sig (i ngt).
a) (†) obehörigt giva sig in (på ngns värksamhetsområde); blanda sig l. lägga sig (i ngt); göra ingrepp l. intrång (i ngns ämbete, rättighet o. d.); falla (ngn i ämbetet). (Paulus Eliæ föregiver att Luther) är oblyieligha infallen j kyrkiones sacrament. OPetri PEliæ a 2 b (1527). Thet Andeligha kallet skall icke infalla vthi werldzliga saker. KOF 1: 252 (1575). Then rättferdige Guden (plägar) medh swårt straff .. hemsökia them, som infalla honom i hans ämbete. Isogæus Segersk. 289 (c. 1700). (Predikanten) må .. varnas att icke infalla uti Skaldens område. Ödmann AnvPred. 84 (1807).
b) (†) i uttr. infalla i talet, i ngns tal, falla ngn i talet, avbryta ngns yttrande gm att själv taga till orda. RARP 4: 424 (1650). När D. Enevald inföll i hans taal, då blef biskopen något häfftigare. ConsAcAboP 2: 466 (1663). Schultze Ordb. 1005 (c. 1755). jfr: Otijdigt Infallande medh Taalet. Schroderus Os. III. 2: 368 (1635).
c) ss. (oftast i ett direkt anförande inskjutet) anföringsverb (inföll han osv.): inskjuta, inflicka, replikera. Ni minnes väl förledne Lördags morgonen, huru som Printsen ... Tyst med det! inföll jag, sådant är bårtglömt. Tessin Bref 1: 65 (1751). Rydberg Sing. 26 (1857, 1865). Rudbeck (ville) .. vid ett samtal .. öfvertyga Carl (XII) om att svenskan var ett dotterspråk af hebreiskan, hvarvid han som exempel anförde ordet konung. Carl inföll att han ej fann likheten stor mellan ”melek” och konung. VL 1902, nr 34, s. 3.
d) (föga br.) i fråga om sång l. musik: falla in, sätta in. Efter en paus infaller åter Feernas sång. Atterbom LÖ 1: 201 (1824). Mellan hvarje strof infaller den på kyrkogolfvet knäböjande menigheten med sitt: ”Sancta Maria ora pro nobis”. Fahlcrantz 4: 152 (1865). jfr: En chor, som vid dessa uppehåll (i huvudpersonens dans o. berättelse) inföll med sång och dans. Lyceum 2: 211 (1811).
8) (†) vända sig (åt visst håll).
a) i uttr. infalla med (ngn l. ngt), ansluta sig till (ngn l. ngt), sälla sig till l. förena sig med (ngn), träda på (ngns) sida. Sa förmane vi eder .. atj mannelica infalle med oss oc thetta edert rette fædernes riiche. G1R 1: 51 (1523). Därs. 10: 92 (1535).
b) vända sig (med bön) l. taga sin tillflykt (till ngn). Therföre hafve vi medh enhelligh och ödmiuck bön infallet till the gode herrer, att the .. vort beste inför kon. Ma:t .. vette velle. RA I. 1: 552 (1547). Spegel Oliw. C 1 b (1675).
9) (†) bliva invecklad l. indragen l. engagerad (i ngt). Hertug Christian är mere infaldenn j then Euangeliske szack, än then Hertug Albricht. G1R 10: 117 (1535).
10) (†) komma l. råka (i en viss belägenhet l. ett visst tillstånd); råka ut (för ngns vrede o. d.); falla (i en sjukdom, i sömn, i funderingar, i skratt o. d.). Att the .. theris rättogheter redeliga vdtgöre theris soknaprester, bispom och kyrkiom, .. elles infalla the .. i gudz förtörnilsse. G1R 5: 157 (1528). (Hon är) i .. diup fattigdom jnfallen. VDAkt. 1661, nr 397. Jag inföll vti en diup sömn. Humbla Landcr. 116 (1740). Hans sinnelag var eldigt: kunde ock hastigt infalla i vrede. Nordin i 2SAH 5: 36 (1807). (Då) var det som han infallit i sin först omtalade djupa begrundning. Almqvist Hind. 237 (1833). Han inföll i ett skratt, som pressade tårar ur hans gamla ögon. Zedritz 2: 10 (1857). Utförandet (av planen) hindrades genom den sjukdom, hvari han inföll. Malmström Hist. 4: 193 (1874). — abs.: bliva sjuk, insjukna. AOxenstierna Bref 4: 217 (1645). Hennes M:t Drotningen är åter infallen. Hermelin BrBarck 109 (1707).
11) (†) i uttr. ngt infaller ngn (äv. hos ngn, ngn i sinnet l. i minnet o. d.), stundom enbart ngt infaller, ngt faller ngn in, kommer ngn i sinnet l. rinner ngn i hågen, ngt kommer för ngn l. framställer sig för ngn, ngn kommer att tänka på l. erinra sig ngt; äv.: ngn kommer på den tanken l. får i sinnet (att göra ngt). Offta moste sådana tanckar enom fromom Christnom infalla. LPetri 1Post. H 6 b (1555). Om något infaller, lät thet icke förfaras .. teckna (notera) thet strax vpp. Schroderus Comenius 742 (1639; t.: so dir was einfält). (Då Maria påminde sig trollkvinnans makt) inföll henne j sinnet at åther reesa dijt. BtFinlH 2: 256 (1666). Många andra, hwilkas namn mig nu intet infalla. Hiärne 2Anl. 56 (1702). Hvilcket mig så .. till sinnes går, att offta svårmodige tanckar hoos mig infalla. VDAkt. 1720, nr 63. Ödmann AnvPred. 38 (1807). Franzén Skald. 7: 77 (1840).
12) (†) om gods l. egendom: hemfalla till l. tillfalla (ngn); om intäkt l. inkomst, lön o. d.: inflyta, inkomma, inlevereras. Någre hemman som förmenas Chronan infalla ifrån Frälse Anno 1694 eller 1695. VDAkt. 1689, nr 1380. Alt hwad i Tul och Accis om åhret infalla kan. SthmStadsord. 2: 302 (1712). Räntan deraf (dvs. av fattighusjorden), jämte andra infallande medel, utdelas åt de nödlidande. Hülphers Dal. 450 (1762). VDAkt. 1790, nr 524.
13) (†) komma l. gå in (i ngt ss. integrerande del); ofta övergående i bet.: uppträda, anträffas (ngnstädes). Och will j samma taal mykit infalla, som är, om laghen, om troon, om bönen (m. m.). OPetri MenFall A 2 b (1526). Härlige Lärdomar, som här (i Israels o. Juda konungars historia) allestädes infalla. Rudbeckius KonReg. 462 (1620). Vthi Pindariske Oder infaller stundom en Ellipsis. Arvidi 209 (1651). Denna Orda-Bok (har) sin nytta, at när något sådant (utländskt) ord uti Posttidningar, eller andra Skrifter infaller, en okunnig må kunna slå der efter. Biurman Brefst. Föret. XIII (1729).
14) i sht mat. om punkt, linje o. d.: få (äv.: hava) sin plats (ngnstädes), komma att ligga l. vila (ngnstädes); äv.: sammanfalla (med ngt); äv. i överförd o. bildl. anv., dels, om högtid o. d.: falla (på viss veckodag l. visst datum), dels (numera knappast br.): överensstämma, gå l. passa ihop (med ngt), passa in (på ngt). När någon Högtijdes Dag infaller på Söndagen. Kyrkol. 14: 3 (1686). Om Måtten intet just (dvs. precis, exakt) infalla i någon punct. Rålamb 1: 116 (1690). De Rösen, som uppå tviste lineer infalla. LandtmFörordn. 41 (1765). En restriction, som alldeles icke infaller på Sedelagen. Biberg 2: 31 (c. 1820). När vi antaga, att Öfverste-presten Simon, som Jesu Syrach omtalar, var Simon den andre, .. infaller Jesu Syrachs tidsålder med den Makkabeiska tiden. Agardh ThSkr. 1: 52 (1843, 1855). Medelträffpunkten skall infalla med den punkt, hvarpå man sigtar (när ett eldvapen är inskjutet). Billmanson Vap. 212 (1880). (Jag har) på några få ställen (i de anapestiska systemen) .. låtit cesuren infalla efter andra dipodiens första korta stafvelse. Risberg Aisch. XIV (1890). Höjningar infalla stundom på en efter naturen svag stavelse. Wrangel Dikten 147 (1912).
15) om (periodiskt återkommande) högtid l. bemärkelsedag, årstid (l. till viss årstid knuten värksamhet), sol- l. månförmörkelse o. d.: komma (på sin bestämda tid), ingå, inträda; om tidpunkt: inträda; äv. om ngns levnad l. skede av ngns liv, ngns l. ngts blomstringstid o. d., stundom närmande sig bet.: förlöpa, räcka, vara (under en viss tidsperiod). AOxenstierna 2: 347 (1619). Hösten ähr infallen. Carl X Gustaf (1657) i HSH 5: 172. Solens och månans förmörkelser, som .. infalla på sin wisza tid. Swedberg SabbRo 64 (1705, 1710). För hvarje menniska infaller en gång den vigtiga stund, då det blifver slut på hennes jordiska verksamhet. Hagberg Pred. 4: 155 (1818). Sillfisket infaller dels om vintern .. dels om sommarn. Palmblad LbGeogr. 107 (1851). Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem. Joh. 5: 1 (Bib. 1917). Sainte-Beuves storhetstid infaller under 1850- och 1860-talen. BonnierLittH 4: 255 (1930). — (†) med personligt subj., i uttr. infalla i (den l. den) tiden o. d., tillhöra (den l. den) tiden osv. I Thenne tijdhen infaller Haimeranus, Biskopen i Regenszburg. Schroderus Os. 2: 208 (1635).
16) om köld, frost, torka, tö o. d., förr äv. rägn: (plötsligt) sätta in; förr äv. om oväder, storm o. d.: (plötsligt) utbryta. Om någott oväder infölle. AOxenstierna 2: 517 (1622). En häftig storm .. inföll mot midnats-tiden. MNorberg (1780) hos Björnståhl Resa 5: 234. Infaller torka, så vattnas (gurk-)sängen några gånger. Fischerström 4: 456 (c. 1795). Våra talrika vattendrag .. bottenfrysa understundom, vid infallande stark köld, på grunda ställen. ÅboAllmT 1818, nr 3, s. 1. I början af Julii inföll ett vackert regn. QLm. I. 1: 69 (1833). När tö infaller. Berndtson (1880). Först sedan frost infallit, gaf Carl .. order till uppbrott. AQuennerstedt (1912) i KKD 7: 158.
17) (†) (plötsligt l. oväntat) yppa sig, uppstå, uppkomma (i sht om mellankommande hinder l. svårighet, tvekan l. villrådighet o. d.); om (tillstötande, i sht olycklig) händelse l. tilldragelse o. d.: inträffa; om oordning o. d.: få insteg; om ärende, mål, omständighet o. d.: förefalla, förekomma. Thetta är nw then andra frestelsen, som ock gerna pläghar infalla och hindra oss j wåra böner, At oss tycker som Gudh icke är eens til sinnes emoot alla menniskior. LPetri 1Post. X 7 b (1555). Ther ingen lydher then andra, kan snart oordning och oskick infalla. PJAngermannus PMagni E 1 b (1605). Dee höganlägne rijckzens ährender, som infalle eenkannerligen nu. RP 6: 39 (1636). När swåre Siukdomar och Casus infalla. Hjelt Medicinalv. 1: 10 (i handl. fr. 1663). Här infaller en fråga. Skal menniskians owilje kunna giöra Gudz goda wilja om intet? Swedberg SabbRo 323 (1689, 1710). Vid Hyttan (hålles) en person, för att gifva de hemmavarande bud, om någon olycka skulle infalla. Johansson Noraskog 1: 161 (i handl. fr. 1771). Den summa, som .. bör afsättas och anslås, att vid infallande krig af Konungen lyftas. BtRStP 1828—30, IV. 3: nr 3, s. 94. Emellanåt infallande tvifvel. Melin JesuL 4: 205 (1851). jfr: Nuu kunna uti een Sochn flere fattige infalla, ähn han föda kan. RARP 4: 636 (1651).
Avledn.: INFALLARE, r. l. m. tekn., särsk. urmak. till 1: ifallare. Björkegren (1784; under détente). Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content