INFERIOR infe4rior, m.; best. -n; pl. -er in1feriω4rer l. 01—.
Etymologi
[av lat. inferior, lägre, komp. av inferus, låg, motsv. UNDER, prep. o. adv. — Jfr INFRA-]
person som står lägre än en annan.
1) (†) person som står lägre än en annan i fråga om rang, betydelse, anseende o. d.; underordnad. Att .. se mina jämnlikar och Inferiorer mig föredragas. VDAkt. 1776, nr 152. Boivie SvSpr. 58 (1820, 1834).
2) (i fråga om äldre förh.) skolgosse l. gymnasist som tillhörde det lägre (lägsta) läxlaget i en skol- resp. gymnasieklass; äv.: gymnasist i den lägre av gymnasiets båda avdelningar. HdlVStiftBibl. 1747, nr 146. Sohlman Afh. 1: 15 (1855). Hvarje klass (i Uppsala katedralskola på 1830-talet), ifrån den första (prima) till och med den fjärde (quarta), innefattade tvänne afdelningar, superiorer och inferiorer. Verd. 1886, s. 200.
