INFILTRERA in1filtre4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INFILTRATION.
Etymologi
[jfr t. infiltrieren, eng. infilter (ävensom infiltrate), fr. infiltrer; med IN-, pref.1, bildat till FILTER (mlat. filtrum). — Jfr INFILTRAT]
(i fackspr., i sht med., hydrogr. o. geol.) i fråga om det förhållande att en vätska o. d. intränger i kanalerna l. gångarna i en porös massa l. i mellanrummen i en med sprickor o. rämnor försedd kropp o. på detta sätt ”genomsätter” massan (kroppen), stundom under utfällande av i vätskan lösta ämnen.
a) med obj. betecknande det föremål i vilket ngt intränger: på angivet sätt genomdränka (ngt) resp. intränga i (ngt); nästan bl. i pass. VetAH 1814, s. 119. Fennia XII. 4: 16 (1896). Om mjukdelarna äro infiltrerade, tamponeras (vid operation av akut öroninflammation) sårhålan öppet. LbKir. 2: 133 (1922). — särsk.
α) med. i överförd anv.: under infiltration (se d. o. a) genomtränga (en vävnad l. ett organ). Infiltrerande kräfta. 2NF 15: 143 (1911). Därs. 17: 518 (1912).
β) bildl. England ser .. sitt eget hvardagliga lif allt mera infiltreradt af .. utländska förbrukningsartiklar. Kjellén Storm. 2: 32 (1905).
b) i pass. l. (ngn gg) refl. med intr. bet., om vätska o. d.: på angivet sätt intränga; vanl. med bestämning inledd av prep. i (ngn gg mellan). PH 5: 3078 (1751). Det i lungorna infiltrerade blodet. TLäk. 1832, s. 9. Bergstrand Geol. 125 (1868). Det i marken infiltrerade regnvattnets rörelse nedåt till källor och öppna vattendrag. Fennia XXXIX. 6: 3 (1916).
