IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
1) (†) refl.: äta sig in (ngnstädes). Itt lijtet Creatur .. wid Nampn Niguas, hwilket sig infräter uthi Lederna under Näglerna. Amer. 22 (1675).
2) (numera knappast br.) intr. l. refl.: frätande intränga (ngnstädes); i p. pf. äv.: varå frätning försiggått, angripen av ngt frätande; äv. oeg. Lind (1738); möjl. till 1. Ett rysligt sår, / Som städs af etter dröp, sig infrätt i hans fot. Palmblad SophSorg. 3 (1838). Dalin (1852). Hahr HbJäg. 173 (1865). Plåten befanns .. djupt infrätt (av rost) längs inre diktkanten. TT 1894, Allm. s. 28.
3) (†) refl., bildl.: inrota sig (ngnstädes). Effter som .. wahnarthen hafwer sigh vthi theras Hierta sedermeer jw längre ju diupare infrätit. Sylvius Mornay 308 (1674). —
-FUKTA, -ning (Weste (1807; med hänvisning till anfuktning)). (†) bringa (ngt) att insuga fuktighet, anfukta. Serenius (1734; under impregnation). Weste (1807).
