publicerad: 1933
INLÅTA in3~lå2ta, v. -er, -lät, -läto, -låtit, -låten; se för övr. LÅTA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, 2RA 3: 641 (1734; i bet. 2 c)), -NING (†, Schultze Ordb. 2673 (c. 1755)); -ARE (tillf., Linc. (1640; under admissionalis)).
Etymologi
1) låta (ngn l. ngt) komma in ngnstädes.
a) (numera bl. ngn gg i högre stil, arkaiserande) med personobj.: insläppa; giva tillträde. Han kom medh mykit krijgsfolck til Jerusalem, och begäradhe at man skulle inlåta honom. 1Mack. 1: 29 (Bib. 1541). Een troghen Pijgha .. then ther .. achtadhe Porthen, och wille ingen hemlighen inlåta. Lælius Jungf. G 2 a (1591). Ingen af (bildnings-)Cirkelns Ledamöter inlåtes utan uppvisande af med sitt namn försedt inträdeskort. Snällp. 1848, nr 56, s. 4. Lagerlöf Top. 257 (1920). — särsk. mer l. mindre bildl. PErici Musæus 1: 161 a (1582). Den vise, inlåten i Naturens oändeliga lefvande Tempel. Thorild 1: 55 (1782). I sitt förgångna lif inlät han ingen. PT 1911, nr 167 A, s. 3. — särsk.
α) (†) bevilja (ngn) inträde (i en korporation, en institution, en krets o. d.); intaga l. antaga ss. delägare (i ngt) o. d.; äv. refl.: inträda ss. delägare l. medlem; ofta i pass. The Rhodiser wordo .. vthi borgherlig rättigheet och gemenskap medh the Athenienser inlåtne. Schroderus Liv. 400 (1626). Ehwem som af Wårt Bergs-Collegio blir i någon sådan Grufwa inlåten, skal (osv.). Bergv. 1: 331 (1683). NoraskogArk. 4: 193 (1712; refl.). Jag blef inlåten i alla sälskap, och det täcka könet dyrkade mig såsom en afgud. Creutz Vitt. 86 (1759). Liljecrona RiksdKul. 86 (1840).
β) (†) allmännare: göra (ngn) delaktig (av ngt); inviga (ngn i ngt). Wetterbergh Penning. 273 (1847). De tre direktorerna, som icke voro inlåtna i hemligheten. Lockhart Napoleon 119 (1871).
b) (†) med sakobj.: föra (ngt) in ngnstädes; insläppa; äv. (i sht med avs. på vätska): hälla. När som Borgare .. hafwer brygdt, och theras Ööl eller Swagööl i tunnor inlåtit. OrdnLilleTull. 1622, s. D 3 a. Rogen stodh i köket i een säk, inlåten. VRP 1662, s. 102. Liksom de lampor, hvilka finnas i grafvar, blott antändas då luften inlåtes, blefvo (osv.). Arnell Moore 2: 73 (1830). Emanuelsson Plut. 4: 28 (1845). — särsk.
α) inhysa l. deponera (ngt hos ngn), låta förvara. Den Quarlefwenskap som Sal. Larss Nilsson .. i sin Lijffz tÿdh hooss mig Erich Pärsson inlåtet hafwer. BoupptSthm 5/2 1678, Bil.
β) bildl. med avs. på rättegångssak: upptaga. Dette ährennde bleff i rättenn inthet innlåthet eller vptaget. SthmTb. 1/8 1599.
c) (†) med saksubj.: tillåta att (ngt) tränger in i sig l. i sitt inre, släppa in. Crystallen (i ögat på patienten) var hård och inlät med möda nålen. Acrel Chir. 61 (1759).
d) (†) refl. o. oeg., i uttr. inlåta sig i (ngt), gå in i (ngt). Nafwel-Strängen, som sig inlåter uti Fostrets Buuk. Hoorn Jordg. 1: 62 (1697).
2) [jfr motsv. anv. i d., mnt. o. t.] refl. (l. i pass.) i förbleknad bildl. anv. av 1, i prep.-uttr. som beteckna att ngn ”giver sig in i” ngt l. att ngns värksamhet griper in i l. berör ngt.
a) i uttr. inlåta sig i (äv. uti) l. (i senare tid) på, förr äv. till ngt, gripa sig an med ngt, ”giva sig in” i ngt, giva sig in på ngt; äv. övergående i bet.: taga befattning med ngt; förr äv. i uttr. vara inlåten l. inlåtas i ngt. Och vele tigh, käre son .. haffve faderligen .. förmanedt, at thu tigh inthett ihnlater till någett beslutt udi någen fremende handell .. medt then D. Rambertus. G1R 29: 104 (1559). (Vid gästabud få präster icke) inlåta sigh uti lättferdigt skiempt, dantz, eller och annan fåfängia. KOF II. 1: 327 (1659). Holm NSv. a 2 a (1702). Järta 1: 64 (1815). Utskottets ledamöter inläto sig icke i någon diskussion med dem. Malmström Hist. 1: 329 (1855). Om svaranden vid ändringens inträdande ännu ej inlåtit sig i svaromål. Kallenberg CivPr. 297 (1918). (Tron) inlåter sig .. icke .. på att genom några slutsatser baklänges .. avgöra vad som skett eller icke skett. Aulén AllmTron 50 (1923). Jag skall icke inlåta mig på de omstridda teorierna om .. (det grekiska dramats) ursprung. Nilsson FestdVard. 86 (1925). Anm. Prep. i användes (numera) i sht i fråga om värksamhet av ömsesidig art o. på i fråga om värksamhet med bl. ett psykologiskt subj. — särsk.
α) i uttr. inlåta sig i strid, drabbning o. d.; förr äv. utan bifogad prep.-bestämning. Rosenfeldt Tourville 63 (1698). (Antonius) inlät .. sig i en olycklig sjödrabbning med Octavius vid Actium. Bergklint MSam. 2: 237 (1792).
β) (†) i uttr. inlåta sig i förbund, traktat, vänskap o. d. (med ngn). Sweriges .. Konung .. är wäl benägen medh Vthländske Furster, såsom ock the twert emot, .. at inlata sigh medh hwar andra vthi Wenskap. G1R 3: 36 (1526). Oachtadt at samma konung i Påland, icke hafwer welat sig uthi någon tractat inlåta (så osv.). Gustaf Adolf 144 (1617). Han inlät sig därföre i nära förbund med sin granne, Konung Högne. Lagerbring 1Hist. 1: 121 (1769).
δ) (†) i uttr. inlåta sig, äv. inlåtas i äktenskap l. giftermål, ingå äktenskap. G1R 13: 190 (1541). VDAkt. 1661, nr 180. Cavallin (1875).
b) (†) i uttr. inlåta sig (ut)i ngt, blanda sig i ngt; deltaga i ngt; äv.: göra intrång i ngt. Hwadh högt betenckiande H: K: Mtt. wäl hade hafft att inlåtha sigh vthj samma Tyska wäsendet. RARP 1: 109 (1629). VRP 29/8 1726. Ingen inlåte sig i annars mans kiöp, eller biude tå öfver, medan kiöparen och säljaren om priset tinga. HB 1: 6 (Lag 1734). Inlåta sig i kostnaden af detta företag. Leopold 1: Föret. 1 (1814).
c) i uttr. inlåta sig med ngn l. ngt, befatta sig med ngn l. ngt, taga befattning med ngn l. ngt; äv.: träda i närmare förbindelse med ngn; numera nästan bl. med syftning på person (vanl. med pejorativ bibet.): ge sig i lag med ngn; förr äv. i uttr. vara inlåten med ngt. Prester som sigh inlata medh köpshandel .., the samme moste hedhan ifrå haffuat fördragh. LPetri KO 71 a (1571; äv. i hskr. 1561). Många starcka argumenta äro .. emot honom intygade, at han skall wara med diefwulska konster inlåten. ConsAcAboP 2: 314 (1661). (Luther) kom .. at inlåta sig med den då öfver alt gängse Aristoteliska Philosophien. Borg Luther 1: Föret. 14 (1753). (Nils Gyllenstjerna) smög sig skickligt mellan båda partierna, och inlät sig icke med någondera. Fryxell Ber. 4: 230 (1830). En skygghet för att alltför nära inlåta sig med det opröfvade. Söderwall i 3SAH 7: 50 (1892). Inte tänker jag inlåta mig med något damkapell. Siwertz Varuh. 320 (1926). — särsk.
α) (numera bl. i folkligt spr. i vissa trakter) ha könsumgänge med ngn. Rudbeckius MemPubl. 123 a (1629). Begäres Kongl:e Lagcommissionens uthlåtande, huruledes präster, som i förtid inlåta sig med sina förlåfwade fästeqwinnor, böra anses. FörarbSvLag 3: 108 (1712). Löwegren Hippokr. 1: 36 (1909).
β) (†) om tidsperiod, i uttr. vara inlåten med ngt, vara upptagen av ngt. The fölliande dagar .. woro alt inlåtna medh den penninge summan, den the Swenske Commissarier .. så småningom slogo aff til .. 30000 Rublar. Widekindi KrijgH 808 (1671).
d) (†) i uttr. inlåta sig emellan, träda emellan. The såsom icke äre udi samme sack partieske, (skola) sich ther emellen inhlate, same splijth och oenigheet förlijke och venligen fördrage. G1R 27: 283 (1557).
Spoiler title
Spoiler content