publicerad: 1933
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-MAGASINERA, -ing. magasinera (in); ofta i bildl. anv. Andersson Verldsoms. 1: 177 (1853). Den i hafvet inmagasinerade värmen. Uppl. 1: 69 (1902). —
-MALA, -ning. vid malning tillsätta (viss myckenhet av visst slags säd). Genom frivillig överenskommelse eller genom lagstiftning få kvarnarna att inmala så stor procent inhemskt vete i sitt mjöl, att den svenska veteskörden .. tillförsäkras avsättning. SvD(A) 1929, nr 323, s. 4. SFS 1930, s. 470.
Ssgr: inmalnings-procent. procent som anger i vilken utsträckning ngt inmales; i sht i fråga om inmalning av svensk(t) vete o. råg enl. lagstiftning av 1930. SFS 1930, s. 469.
-MANA, -else (†, Lind (1749)), -ing. [fsv. inmana (i bet. 1); jfr d. indmane; efter mnt. inmanen, t. einmahnen]
1) urspr.: rikta en högtidlig uppfordran till (ngn) att gå i ”inläger”; tillsäga (ngn) arrest; försätta (ngn) i förhållanden som beröva honom hans frihet, särsk.: sätta (ngn) i fängsligt förvar; förr ofta utan närmare bestämning: taga i förvar, inspärra, fängsla; numera bl. (i sht i kurialstil) i uttr. inmana ngn i häkte (förr äv. i häktelse), äv. i fängelse (l. i arrest); jfr INNEMANA. Vj honum hafde inmanath paa vaar gaardh Swarthesiö ther han skwlle haalle siith fängxslä pa sin ære och redeligheth. G1R 4: 16 (1527). Lathe honom blijffwa inmanedt i szitt härberge, till tessz wi yterligere kunne betänke oss i then szaak. Därs. 16: 19 (1544). Jacob Teeth .. satt i Stocholms stadz stockhwss inmantther. BtFinlH 4: 376 (1569). Schroderus Liv. 942 (1626). Icke longt ther effter lät Drotningen (dvs. Maria i England) fängsligen inmana sin Syster Elisabeth. Dens. Os. III. 2: 39 (1635). Ej .. må någon Riksdagsman uti häkte inmant varda för .. mindre förbrytelser. PH 5: 3102 (1751). SvD(A) 1929, nr 292, s. 8. särsk. (†) i fråga om intagande på sinnessjukhus. Sådane inmanar jag ej på Dårhus. Dalin Arg. 2: 231 (1734, 1754). Anm. till 1. Ordet användes i anslutning till sin urspr. bet. förr stundom i viss motsättning till: fängsla o. d.; jfr följande språkprov: (Om en präst är misstänkt för något brott) Then må ingen hafwa macht at inmana, mindre fängsla, .. för än han till samma saak wunnin och dömder är. KOF II. 2: 280 (c. 1655). Jfr äv. den diskussion om ordets betydelse i ett riddarhusutskott 26/6 1668, vilken finnes refererad i RARP 10: 125.
2) (på mer l. mindre övernaturligt sätt) mana (ngn l. ngt) in (i ngn l. ngt). Inmana djävulen i en flaska. LPetri KO a 3 b (1571). (Prästen skall) det onda utur kläderne drifwa och .. det goda inmana. Raimundus HistLiturg. 120 (1638).
3) (föga br.) anmana (ngn) att inställa sig (på viss plats, särsk. inför ngn myndighet o. d.), inkalla; instämma. BtÅboH I. 4: 130 (1632). Att ofvansagde Fästehion, måge till Max. Vener. Consist(oriu)m blifva inmante, och Stridigheten afgiord. VDAkt. 1731, nr 461. Stränga canzlersordres hade inmanat alla utvandrande akademiska lärare som ej för vetenskapliga ändamål voro borta. Ahnfelt StudM 1: 239 (1857).
4) (†) infordra l. inkräva (ngt). särsk.
a) med avs. på skuld, skatt o. d. G1R 12: 103 (1538). Ytterligere må tu jnmana Skatten och andre vtskyller, så wijdt som thin befalning sig sträcker. Därs. 15: 265 (1543). Extract aff Geldzböckerna opå den geld der war till att Jnmana. BoupptRArk. 1638. Järta 1: 281 (1832). Jungberg (1873; med hänv. till infordra).
b) med avs. på skriftligt yttrande o. d. Eders Faderliga Högwyrdighet och dhet Hederwerda Dom-Capitel infordrar och inmaner samtl. Burserydz pastoratz Ledamötters Wocation för samma Prästman. VDAkt. 1704, nr 260. —
-MANARE. [till -MANA] (numera bl. tillf.) särsk. (†) till -MANA 4 a: (skatte)indrivare. Stiernman Com. 4: 859 (1687). Heinrich (1814). —
-MARIG. [ordet torde utgå från MARIG i dess urspr. bet.: rutten o. eg. betyda: rutten invändigt; jfr nor. innful, illmarig, till ful, rutten; jfr ILL-MARIG] (i folkligt spr. i vissa trakter) illmarig. Almqvist Skälln. 29 (1838). Dessa på en gång tölpiga och inmariga drängar, som så ofta tecknas i komedier och farser. SthmFig. 1845, s. 170. Skräddarpigorna växlade ett inmarigt ögonkast. Högberg Frib. 64 (1910).
Avledn.: inmarighet, r. l. f. —
-MARSCH. [till -MARSCHERA] i sht mil. o. gymn. marsch in, intåg; motsatt: utmarsch, avtåg. HC12H 2: 188 (1711). Inmarschen sker alltid i parad, om ej för tillfället annorlunda befalles. TjReglArm. 1858, 2: 1. Den österrikiska inmarschen norrut i ryska Polen. Langlet (o. Nordensvan) 50 (1914).
Ssg (äv. till -MARSCHERA): inmarsch-väg. i sht mil. En armés inmarschvägar till ett fiendtligt land. KrigVAH 1887, s. 193. —
-MARSCHERA, -ing.
1) i sht mil. o. gymn. intåga (under marsch), marschera in. RP 9: 115 (1642). Den 22 Mars (1809) inmarcherade vestra armeen i Stockholm. Geijer I. 8: 130 (1836). (Han) hörde .. tassel bakom dörrn och så kommo barnen inmarscherande. Siwertz JoDr. 353 (1928).
2) mil. tr.: inöva l. träna (ngn) i marscherande; äv. (vard.) refl.: träna sig i marscherande, ”marschera in sig”. Trupperna (hade) .. medelst fotmarscher .. tillfälle att ”inmarschera” sig. Tingsten AnvTakt. 28 (1887). En trupp så inmarscherad som den preussiska. IllMilRevy 1900, s. 348. Ssg, se under -MARSCH. —
-MAT. [jfr d. indmad] (i vissa trakter) innanmäte; i sht i fråga om sill, om rom l. mjölke. Lathe slagte gerde oxerne, saltendis kiöthet och jnmaten i gode tunnor. G1R 11: 253 (1537). Någit aff krosit eller inmathen ifrå laxafisket i Motala. Därs. 25: 114 (1555). Sillen var allmänt ovanligt stor .. större delen med inmat. SD(L) 1901, nr 514, s. 2. Anm. Den i G1R 25: 432 (1555) förekommande formen inmakh beror på felläsning av inmath.
Ssg: inmat(s)-sill. (-mat- 1888—1923. -mats- 1891—1913) sill med väl (åtminstone till hälften) utvecklad rom l. mjölke; motsatt: tomsill; jfr uttr. full sill (se FULL, adj. 3 b) o. FULL-SILL. LAHT 1888, s. 222. Selling Varuk. 73 (1921). —
-MATA.
1) (föga br.) mata (ngt i ngn); anträffat bl. bildl. Topelius Vint. I. 2: 155 (1862, 1880). Den mening, som dag efter dag inmatas i dem. Dens. Tb. 139 (1895).
2) jäg. förse (jaktplats) med (åtel ss.) bete. Fullt inmatade och med färsk åtel försedda platser. Nilsson Fauna 1: 226 (1847). Inmatningen eller betningen af jagtplatsen. Hahr HbJäg. 240 (1866).
3) tekn. jämnt l. gm regelbundet upprepade rörelser tillföra (en maskin l. en ugn vad som behöves för dess värksamhet l. det material som den bearbetar), mata in, imata, mata; beskicka (se d. o. 3 c). Förbättrade methoder att reglera vattnets inmatning i ångpannor. Pasch ÅrsbVetA 1846, s. 3. De uppvägda betorna (skola) alltid direkte ur behållarne i rif- eller skärmaskinerna inmatas. SFS 1873, nr 34, s. 7. Med iläggning förstås arkets inmatning i tryckpressen. Elge BoktrK 99 (1915). Inmatning av stocken i (såg-)ramen. HbSkogstekn. 456 (1922). särsk.
a) refl. Krutet inmatar sig sjelft genom en öfver valsarne ställd qvarntratt. Fries Krutl. 47 (1869; i fråga om krutfabrikation).
b) oeg., om tillförsel av vatten till ett jordlager. Där jordlagren på sådant sätt (dvs. genom bäckar) inmatas med vatten. Högbom Norrl. 226 (1906). Fennia XLV. 4: 12 (1924).
-kran. matarkran (på ångpanna).
-MATARE, r. l. m. tekn. till -MATA 3: maskindel som automatiskt inmatar ngt; anordning för inmatning av ugn. LB 4: 431 (1907). —
-MEJSLA, -ing. (i sht i fackspr.) gm mejsling (i ett material) åstadkomma (fördjupning o. d.), mejsla in; äv. refl.: gm mejsling skaffa sig tillträde (till ngt). Å alla ankare bör på läggen inmejslas ett s. k. balancemärke. Frick o. Trolle 206 (1872). Inmejsling genom fossa canina. LbKir. 2: 216 (1922). särsk. oeg., med avs. på fördjupning i jordytan o. d. Fennia VII. 2: 84 (1892). Den östra dalen .. är .. mer energiskt inmejslad medan den västra sluttar långsamt. Hedin GmAs. 2: 367 (1898). —
-MINERA, -ing. sjömil. gm minering instänga (ngn l. ngt); äv. användt liktydigt med: spärra (ngt) gm minor, minera. Inmineringar af fienden. TSjöv. 1905, s. 369. Inmineringar och tilltäppande av kanalmynningarna. VFl. 1923, s. 19. —
-MJÖLA, -ning. överströ l. ingnida med l. indoppa i mjöl o. d. Inmjöla offret, lika som våra Kockar inmjöla fisken och köttet med litet salt innan de steka det. Pfeiff Fynd 5 (1803). Centerwall Hellas 144 (1888). —
-MONTERA, -ing. tekn. med avs. på maskin l. teknisk apparat l. anordning: insätta l. anbringa (på sådant sätt att maskinen osv. kan träda i funktion), installera, montera in. TT 1899, Byggn. s. 52. En fotogenmotor av det minsta slaget, inmonterad i den grönmålade finnbåten. TurÅ 1915, s. 107. Elektriskt ljus, w. c. och vattenledning äro inmonterade. SDS 1928, nr 51, s. 1. Högtalare voro inmonterade, varför talen .. hördes förträffligt. SvD(A) 1931, nr 242, s. 3. —
-MOTA, -ning. driva l. mota in. SvTyHlex. (1851, 1872). Hahr HbJäg. 521 (1866). bildl. Högst obehagligt .. vore, om äfven Manderström sade Nej, eller måste inmotas med våld (i Sv. Akademien). Atterbom (1852) i 3SAH XXXVIII. 2: 137. —
1) (föga br.) införa (ngt) i munnen, ”lägga in”. Snusen inmundigades. Sundblad Tusch 1: 67 (1887). (Jordsvinens tunga) användes att inmundiga födan, som består af myror och termiter. 2NF 13: 169 (1910).
2) intaga (visst slag av föda); förtära, äta. Man får medgifva att detta sätt att (med tillhjälp av fingrarna) ”inmundiga” sin måltid ej är rätt aptitligt för den dervid ovane. Skogman Eug. 1: 191 (1854); jfr 1. Kaffe inmundigades på herrgården. Sehlstedt 5: 132 (c. 1870). SvD(A) 1931, nr 235, s. 10. —
-MUNT l. -MYNT, p. adj. (-munt c. 1753—1928. -mynt 1884—1928) (i folkligt spr., mindre br.) som har infallen l. inknipen mun, som har indragna läppar. Somlige äro in-munte, det är, at munnen går inåt och vil liksom gömma sig för Spectateurernas ögon. Dalin Vitt. 5: 418 (c. 1753). Larsson i by Logen 5455 17 (1916). Östergren (1928; angivet ss. mindre vanl.). —
-MURA, -ing (föga br., Lindfors (1815), Malmbgt 1894, nr 55, s. 1 (: inmuringsgryta)), -ning. [jfr d. indmure, t. einmauern] jfr INNEMURA.
1) (i sht i fackspr.) gm murning fastsätta (ngt) i l. vid ngt, mura in; särsk. om förhållandet att ngt delvis omgives med l. isoleras gm mur(ar); stundom liktydigt med: mura upp (ngt) med fäste i en vägg. HB 1: 191 (1572). 1 Inmurat panna i brijg Huset. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 144 (i handl. fr. 1654). Huru the vtfalna stenar af tornmuren kunna inmuras igen. Murenius AV 389 (1658). Ofvanför porten satt inmuradt ett af tälgsten uthugget djurhufvud. Strindberg SvÖ 1: 345 (1883). (Tjuven hade) stoppat in krut i låsanordningen till ett inmurat kassaskåp. SvD(B) 1927, nr 199, s. 2. särsk. med avs. på material varmed murningen sker: för murning använda. Gundberg Tegel 9 (1860). I de till 7 à 8 fots höjd hunna murarna ha redan inmurats c:a 400000 tegel. SD(L) 1898, nr 324, s. 2.
2) (i fackspr., föga br.) bekläda (ngt) invändigt, förr äv. utvändigt, medelst murning. Med dubbla taktegel inmurade tak. Gosselman Col. 1: 48 (1828). JernkA 1898, s. 53. Bessemerugnen .. (är) inmurad med eldfast material. 2NF 3: 131 (1904).
3) innesluta (ngt) i en mur. G1R 24: 428 (1554). Och hadhe Erick Oluffsons hustru lådit inmuhra i en Ungzmur alt sit Sölfwer. UrkFinlÖ 1: 16 (c. 1600). (I skolan hade) i väggarna inmurats talrör, som utmynnade uppe i ett af rektorns rum. Ramsay Barnaår 1: 86 (1904).
4) i fråga om äldre tiders straff: inspärra (den brottslige) i rum vars öppning (helt l.) nästan helt tillmurades. Sonen för laster månge / .. wil iagh inmwre låtha. Messenius Swanhuita 52 (1613). Fråga Christian II, hur det föll sig at sitta 16 år inmurad, och in alles 26 år fängslad. LBÄ 11—13: 181 (1798). särsk. (föga br.) bildl.: avspärra från yttervärlden, stänga in; särsk. refl.: stänga sig inne. Iagh ligger här (dvs. i fängelset) in mura. Wivallius Dikt. 93 (1634; möjl. i eg. bet.). Ingen var så ringa, ingen så inmurad i hela bygden, som icke visste tala om Brage. Dalin Vitt. II. 6: 111 (1740). Inmura sig i en cell som en klosterbroder. Tegnér (WB) 8: 78 (1836). Östergren (1928; anfört ss. förekommande ”ibland”).
Ssgr (till -MURA 1): inmurnings-, äv. (föga br.) inmurings-gryta. jfr -panna. Malmbgt 1894, nr 55, s. 1.
-MUTA, -ning. bärgv. hos vederbörande myndighet anmäla (gjort mineralfynd) o. förvärva den rätt att bearbeta det som enligt lag tillkommer upptäckaren (inmutaren), muta in; äv. med avs. på nedlagd gruva o. d. JernkA 1823, s. 46 (med avs. på varphögar vid nedlagd gruva). Sökes inmutning af sjö- eller myrmalm, .. då skall sökanden ock uppgifva det område han inmuta vill. SFS 1855, nr 9, s. 3. 2NF 34: Suppl. 565 (1922). —
-MUTAR(E)-RÄTT, r. l. m. jur. rätt som tillkommer en inmutare på grund av skedd inmutning; äv. konkretare. JernkA 1844, 2: 101. För tillgodogörande af inmutarrätten bildades Ädelfors bolag. 2NF 33: 1150 (1922). —
-MUTBAR~02. [till -MUTA] bärgv. o. jur. inmutningsbar. Inmutbara mineralier. SFS 1896, nr 80, s. 3. —
-MUTNING. bärgv. vbalsbst. till -MUTA. SFS 1855, nr 9, s. 3. särsk. i konkret anv., om inmutad fyndighet. 2 kilometer S. om inmutningen Svenska Silfret. PT 1900, nr 207 B, s. 2.
Ssgr: inmutnings-punkt. bärgv. benämning på medelpunkten i ett område som önskas inmutat l. som har inmutats. SFS 1884, nr 24, s. 2. (Fyndighetens) inmutningspunkt är utmärkt med en i berget indrifven järndubb. PT 1905, nr 91 A, s. 1.
-rätt, r. l. m. jur. på inmutning grundad rätt (till bearbetning av en mineralfyndighet). SFS 1855, nr 9, s. 5. Nödigt arbete för inmutningsrättens bibehållande. AtlFinl. 23: 24 (1899). Innehafvarna af inmutningsrätten till Svappavare malmfält. SJ 1: 188 (1906). —
-MUTNINGS-BAR. [till -MUTNING] bärgv. o. jur. som (enligt gällande bestämmelser) kan inmutas. Inmutningsbara mineral. SFS 1884, nr 24, s. 4. Grafit och molybdenglans falla under grufstadgans bestämmelser och äro inmutningsbara. HeimdFolkskr. 47—48: 29 (1897). —
-MYLLA, -ning. i sht landt. nedmylla (ngt) i jorden, imylla, mylla in. LfF 1840, s. 50. (Havren) inmyllades hälst med gaffelplog. Grotenfelt JordbrMet. 286 (1899; i fråga om ä. förh.). särsk. i oeg. anv. Så måste å lycktone all deras (dvs. syndarnas) kropp / Inmyllas i jorden, som aska. Salvius BrudGrafskr. 67 (1740, 1757). —
-MYNNA, -ing. [jfr t. einmünden] (i sht i fackspr.) om vattendrag, väg o. d.: hava sin mynning l. sitt utlopp (i), löpa ut (i), mynna ut (i), utmynna (i). Sidogatorna, som inmynnade i bulevarden. Almqvist GMim. 2: 8 (1842). Lungvenerna .. inmynna i venstra sidan af hjertat. NF 2: 699 (1877). Endast i London inmynna 17 järnvägar. TT 1899, Byggn. s. 40. Sanyas friska vattenström med dess här inmynnande tillflöde Ngare Sukuta. Sjöstedt Storv. 426 (1911). —
-MYRA, v. [av ovisst urspr.; efterleden möjl. en bildning till MYRA med syftning på detta djurs flit o. omsorg] (†)
1) refl.: gräva ned sig i (obetydliga omsorger). Man hade ej fått tid att inmyra sig i egna småting. Topelius Planet. 3: 233 (1889).
2) i p. pf. i adjektivisk anv.: inbiten. Denne kyrkans tjenare (dvs. vaktmästaren, var) .. en .. inmyrad aristokrat, som hatade alla ofrälse värre än synden. Topelius Fält. 5: 243 (1867). —
-MÅL l. -MÄL. [jfr d. indmaal; till -MÅLA, v.1] (†) mätning vid mottagande av ngt; motsatt: ”utmål”. År 1582 påbjöds att tunnan för inmål skulle vara 52 och för utmål 50 kannor. Widmark Helsingl. 1: 154 (1860).
-MÅLA, v.1, l. -MÄLA, v.1, -ning. [jfr d. indmaale] (†) mäta (ngt) vid mottagandet; mäta (ngt) o. inlägga det till lagring (ngnstädes); motsatt: ”utmåla”; jfr -MÄTA 1. Ther till bleff thett inmält igen medh en mindre span. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 65 (1539). Intet (av spannmålen) skal in eller utmålas utan alles Vetskap. KOF 3: 341 (1685). Bem(ält)e Sädh blef inmålt i en Jordboodh i Kiereda. VDAkt. 1689, nr 1131. VRP 1698, s. 373. —
-MÅLA, v.2, -ning.
1) måla (ngt i l. inom ramen av ngt); äv. i uttr. inmåla ngt med ngt, pryda ngt gm att måla ngt i ngt. Och var i samma sköld allhanda diur inmåhlat. Westhius Vitt. 4 (1678). (Initialerna) äro i pergamentexemplaren inmålade med ornamenter i guld och lysande färger. Hasselquist Boktr. 40 (1905). särsk. (†) i bildl. anv. Hwadh Herren Christus .. predikat hadhe, .. skulle then helge Ande repetera, widare förklara, inmåla j hiertan. PErici Musæus 2: 63 a (1582; t. orig.: in die hertzen bilden). Balck Musæus Kk 6 a (1596).
2) (föga br.) måla (med ngt, så att färgen tränger in); jfr INPUDRA, INSMÖRJA. (Folktribunen gick omkring) förklädd och inmålad i anletet med sotvatten. Heidenstam Birg. 207 (1901). —
-MÄLA, v.2, -ning. (föga br.)
1) [trol. nybildat av Rydberg i språkrensande syfte] inberätta, inrapportera. Vanloo .. befalde honom infinna sig .., så snart han hade att inmäla någon underrättelse af vigt. Rydberg Frib. 195 (1877; uppl. 1857, 1866: inrapportera).
2) [efter d. inmelde] låta inskriva; anmäla (se d. o. 2). (Livijn bad) Hammarsköld inmäla sig i förbundet. Mortensen Livijn 161 (1913). ProtSvMurarförbKongr. 1919, s. 26. —
-MÄNGA, -ning. [liksom d. indmænge efter t. einmengen; jfr holl. inmengen]
1) med avs. på ämne (stoff) l. konkret föremål; dels i uttr. inmänga (ngt) i, stundom bland, förr äv. med (ngt), inblanda (en mindre kvantitet) i (en större), tillsätta (ngt) till (ngt), dels i uttr. inmänga (ngt) med (ngt), uppblanda l. utspäda (en större kvantitet) med (en mindre). Än thåå surdeghen är redho jnmengder (i mjölet), är thet doch likauel jcke strax alt genom syrat. OPetri 1Post. 15 a (1528). Watn .. må medh wijnet inmengt warda. LPetri 1Sänd. B 3 a (1564). Om .. kryddor skola inblandas i osten, så sker detta samtidigt med saltets inmängning. Grotenfelt Mejerih. 165 (1881). De italienska kejsarmynten .. finnas inmängda i ej så få tyska myntfynd. Fornv. 1915, s. 228. särsk.
a) (†) med avs. på (metall)tråd som är invävd i ngt. 4. Stykken Coleur-Bandh, Jnmängde medh Silfwer och Gulldh. BoupptSthm 31/3 1671. Järta 2: 287 (1824).
b) (numera mindre br.) geol. med avs. på metall, mineral o. d. som ingår ss. inblandade korn l. inskjutna lager i ngt. En Kalk-Crusta, inmängd med hårda Kisel- och Flintarter af åtskilliga Färgor. Rinman 1: 30 (1788). Den .. inmängning af granit, som (vissa av Finlands) .. skifferbärgarter visa sig hafva varit utsatta för. Fennia VIII. 3: 35 (1893). jfr: (Täljstenen) befinnes vara inmängd med åtskillige slags färger. BtVLand 1: 39 (1761).
c) oeg., i fråga om färg vari ”stänk” av annan färg ingår; anträffat bl. i p. pf. Mer eller mindre rostgult eller gulbrunt, inmängdt med svart. Nilsson Fauna 1: 369 (1847). Håret, brunt och tätt, inmängt med några första grå hårstrån. Stjernstedt Liw. 10 (1925).
d) bildl., särsk. med obj. som betecknar ngt som anses obehörigt l. dåligt; numera ofta i uttr. inmängas med ngt. (Paulus Eliæ) haffuer så mykin lögn brukat och jnmengt mz the stycke han haffuer foregiffuit, ath (osv.). OPetri PEliæ a 2 a (1527). Sylvius Curtius 428 (1682). De i medelengelskan inmängda franska lånorden. Vising FrSprEngl. 3: 19 (1902). (Också) primitiv allmogekultur .. är inmängd med återstoder av en äldre mer eller mindre kosmopolitisk herrekultur. Heidenstam Dag. 158 (1909). Katrins humor och goda lynne överge henne icke, om de än småningom inmängas med sarkastisk bitterhet. SvD(A) 1931, nr 34, s. 9. särsk.: inskjuta l. inflicka (ngt i skrift, tal o. d.). Predicarenar (skola) vthi theras predican altijd inmengia sådana förmaningar. LPetri Boot. B 2 b (1558). Hvar någre andre spalmer giorde varda, (att de) icke måge i then förre spalmeboken inmengias, utan särdelis tryckias. RA I. 3: 115 (1593). Schück VLittH 1: 450 (1899).
2) (numera knappast br.) med avs. på person, i uttr. inmänga (ngn) bland (ngra), placera (ngn) bland (andra); förr äv. refl. i förb. med prep. bland, med, i: tränga sig in (i ett sällskap o. d.), sälla sig (till ngn krets dit man eg. icke hör). SynodA 2: 48 (1586). Them inmengde han ibland med the Achaiske Skölddraghare. Schroderus Liv. 614 (1626). Hwem som .. inmänger sig ibland annat Sälskap. SthmStadsord. 1: 124 (1657). Mins du icke, Elbers, i Lund den der marknadsqvällen, då vi .. råkade blifva inmängda bland allmogen från Oxie och Husie. Almqvist AmH 1: 37 (1840). Holmberg Nordb. 99 (1852).
3) († utom i b) i förb. med prep. (ut)i, stundom med: inblanda l. inveckla (ngn i ngn sak l. angelägenhet). Doch att sådant skeer aff eder sielffue, Så att wij för wår Konungxlige persone ther medt icke inmengde bliffue. G1R 18: 201 (1547). Gack du platt derifrån, förr'n du skal varda der (dvs. i trätan) inmängd. Nicander SalOrdspr. 40 (1760). särsk. refl. i uttr. inmänga sig i, förr stundom med (ngt).
a) med personsubj.: lägga sig i (ngt), blanda sig i; taga befattning med. Icke heller inmängiendes sich udi någre värdzlige saker. G1R 24: 105 (1553). Erkiebiskop Henrijk .. inmängde sigh vthi Politiske Handlingar, såsom Biskoparna på then tijdhen wore wane. Schroderus Os. 2: 660 (1635). Rosenhane .. sade sig icke veta, huru de oombedde kunde inmänga sig uti sådana traktater. 2VittAH 26: 163 (1869; efter handl. fr. 1659). särsk.: (otillbörligt) tränga sig in i l. göra intrång i (ett ämbete, en hantering o. d.). L. Paulinus Gothus Com. 48 (1613). (Tackjärnet skulle) alt för högt .. stegras, om flere tilstaddes sig i then handelen inmänga. Bergv. 1: 701 (1731). Commissionen gaf Oelreich en allvarsam tillrättavisning att ej inmänga sig i biskopsembetet. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 51 (1868; efter handl. fr. 1669).
b) (i skriftspr., fullt br.) med saksubj.: göra sitt inträde i (ngt), insmyga sig i (ngt), intränga i. Bekymmer och beswär inmängde sigh i consilierne, härrörande aff thet testamenthe, som S. K. M:t hadhe fattat. RARP 7: 49 (1660). På det att intet jordiskt skulle i hans kärlek inmänga sig. Böttiger i 2SAH 39: 170 (1864). En tro, i hvilken något tvifvel aldrig inmänger sig. Schück (o. Warburg) LittH 1: 79 (1895). (†) At nogre nattfroster och Aprilwäder warder sig inmängandes. Niurenius Alm. 1625, Progn. A 6 a.
-MÄRKA, -ning. skogsv. märka (timmer) vid dess mottagande, i sht till flottning. Lundell (1893). Märkyxor för inmärkning av det virke, som flottningsföreningen övertar till bommar och byggnadsarbeten. HbSkogstekn. 369 (1922). —
-MÄSKA, -ning. [jfr d. indmæske, t. einmaischen] (i fackspr.) gm inblandning av vatten förvandla (malt l. säd, potatis m. m.) till mäsk; framställa mäsk. Säden .. (till brännvinsbränning) måste gröpas, och sedan inmäskas. Rålamb 13: 78 (1690). Af Jord-Päronen kan ock brännas godt brännevin, hälst med någon tilsats af råg vid inmäskningen. Alm(Gbg) 1750, s. 33. I München t. ex. inmäskas med kallt vatten. Lindberg Ölbr. 47 (1885). —
-MÄTA, -ning.
1) (numera nästan bl. i fackspr.) under samtidigt företagen mätning hälla (ngt) i ett kärl l. placera (det) någonstädes o. d.; mäta (ngt) som inlämnas l. avlämnas; motsatt: ”utmäta”. Spannemålen .. skall af eedhsvorne mätare in- och uthmätas. RP 2: 96 (1631). (Man) tar .. ett .. Kiäril .. och inmäter Watn effter något wist Mått. Rålamb 1: 44 (1690). Sedan alla träden uti milan blifvit inmätte. Uhr Koln. 82 (1814). Köparen skall godkänna och inmäta virket, innan detta afsändes från säljarens lastageplats. Ekman SkogstHb. 86 (1908).
2) (i fackspr.) uppmäta l. gm mätning bestämma läget av o. inlägga (ngt) på en karta. JernkA 1824, s. 130. TT 1871, s. 289. Till stöd för sammansättningen hafva omkring 200 triangelpunkter blifvit till sina lägen å respektive kartor inmätta. KrigVAH 1887, s. 111. TT 1900, Allm. s. 352. —
-MÄTE. (-mät 1778. -mäte 1675—1928) [jfr nor. dial. innmete, m., samt INMAT o. INNANMÄTE]
1) (numera föga br.) om de inre organen, särsk. de till föda användbara, hos ett (slaktat) djur; oftast koll.: inälvor, innanmäte, ngn gg i pl. med samma bet. Amer. 18 (1675; i fråga om boskap). Warg 8 (1755; i fråga om gås). Inmäte af flundra och piggvar. VLitt. 1: 471 (1902). Östergren (1928; angivet ss. sällsynt). särsk. (†) anat. inre organ hos människa l. större djur; äv. koll.: inälvor. (Anatomien) Kan delas i 6 delar af hvilka den första kallas Osteologia .., Den andra Splanchnologia, eller läran om Inmäten, som kallas viscera eller särskilte i någon cavitet förvarade delar, t. e. hiärta, lungor mage, niurar etc. Rosenstein Comp. 5 (1736). (Cider) drifver blodet för starkt, angriper magen och inmätet. Trozelius Rosensten 34 (1752). Mjälten är ett Inmät, beläget emellan magen, mellangjärdet och buksidan. Hernquist Hästanat. 80 (1778). Florman Anat. 2: 4 (1830).
2) (mindre br.) i oeg. l. överförd anv., om det inre av ngt, innanmäte (se d. o. 2), inkråm; särsk. om fyllning i maträtt, det inre av en frukt o. d. Möller (1790). Det besvärliga inmätet (i nypon) kan lättast utrensas med en liten spade af järn. Fischerström 4: 201 (1792). Brända pastejer med unkna inmäten. Lenngren (SVS) 2: 267 (c. 1795). Inmätet i tarmarna. Nordforss (1805). Dalin Synon. 142 (1870). —
-MÖNSTRA, förr äv. -MUNSTRA, -ing. [jfr d. indmønstre]
1) sjöt. tr.: vederbörligen mönstra (matros, besättning, förr äv. soldat, trupp o. d.) före inträde i tjänstgöring, mönstra in; påmönstra; motsatt: avmönstra, utmönstra; äv. oeg. med avs. på fartyg, flotta o. d.; äv. mil. med avs. på häst l. fordon: uttaga o. godkänna. Wid inmunstringen i Carls-Crona ära nogra af denne stadzens Båtzmän förlofwade och Casserade. VRP 1711, s. 368. De Beväringsskyldige, hvilka till tjenstgöring vid Landt-Arméen blifva inmönstrade. DA 1824, nr 59, s. 3. Fartyget inmönstrades den 2 Maj och afmönstrades den 30 September. TSjöv. 1891, s. 82. Öfver hästar och fordon, som blifvit inmönstrade, upprättas en rulla. SFS 1907, nr 73, s. 6. särsk. i allmännare l. oeg. anv. När du räknar antalet af Israels barn, nämligen af dem som inmönstras. 2Mos. 30: 12 (öv. 1893; äv. i Bib. 1917). (Elevernas arbeten) inmönstras och märkas af läraren för hvarje dag. TT 1894, Allm. s. 228. Barn inmönstras vid fem års ålder i föreningen ”Folkets barn”. Siösteen ModBelg. 357 (1906). (†) På Lazaretterne (i Medevi) äro inmönstrade 271 fattige. VexiöBl. 1828, nr 26, s. 2.
2) sjöt. intr.: vederbörligen undergå mönstring o. därigenom inträda i tjänstgöring. Från Carlskrona berättas att korvetten Carlskrona skulle som i dag inmönstra. AB 1845, nr 178, s. 3. När alla inmönstrat, buro fartygen tjugutre officerare och hundraelva man ombord. Hedin Pol 2: 487 (1911).
Spoiler title
Spoiler content