SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INNEBÄRA in3e~bä2ra l. ~bæ2-, v. -bär, -bar, -buro, -burit, -buren; se för övr. BÄRA, v. vbalsbst. -ANDE; jfr INNEBÖRD.
Etymologi
[av INNE 3 o. BÄRA, v.]
1) (†) om person l. sak (kärl l. omhölje o. d.): bära l. hysa l. hava (ngt) i l. inom sig; äv. bildl. Hwad han i Hiertat hoos sigh innebaar. Widekindi KrijgH 211 (1671). Sedan hon genom några dagars laxerande, blifvit befriad, från all smält och osmält föda, den hon förut förtärt och innebar. Acrel Chir. 289 (1775). Hvad innebär / Knytet? Bellman (BellmS) 2: 111 (1791). Wikner Pred. 217 (1877; bildl.).
2) bildl., om handling l. förhållande, yttrande o. d.: i sig innefatta l. rymma (ngt); innehålla, omfatta; äv. övergående i bet.: betyda, medföra, ävensom: utgöra, vara; jfr INBÄRA 3. Detta innebär en motsägelse. Säya, huadh drömen innebär. Asteropherus 59 (1609). Inghen nu tencker, / huat trohet inne bär. Visb. 1: 221 (c. 1620). (1700-talets) läror inneburo .. redan i sig sjelfva fröet till sin förstöring. Tegnér (WB) 3: 151 (1817). Jag tror .. ej, bevakningen skulle innebära särdeles trygghet. Kræmer Orient. 94 (1866). Det torde icke innebära någon öfverdrift att påstå, att (osv.). HSchück hos Tegnér VSkr. 1: XIII (1904). — särsk.
a) (i sht i vitter stil) i p. pf.: som innefattas l. ligger (i ngt), innesluten (i ngt). Har (Jesus) .. nu ock hållit sitt häruti (dvs. i bespisningen av 5000 män) inneburna löfte? Bring Högm. 136 (1862). EHTegnér i 3SAH 15: 95 (1900).
b) (†) i förb. hava (att) innebära ngt (jfr c, 3), hava ngt att betyda, vilja säga ngt; vara ngt till sitt innersta väsen. Sådana plåghor (som digerdöden) skola lära oss huadh Gudz wredhe haffuer innebära. OPetri Kr. 128 (c. 1540). (Änkemannen hade) pröfwat hwad det hade at innebära att binnas wed en qwinna. Barr Broman 78 (i handl. fr. c. 1705). SvTyHlex. (1851).
c) (numera föga br.) om ord l. uttryck l. tecken: betyda; förr äv. i uttr. hava (att) innebära ngt (jfr b, 3). Therföre hafwer thet Ordet, Helga, intet annat innebära, än at leda osz til Christum. Rudbeckius Luther Cat. 152 (1667). (Prästen) bör .. vttyda them (dvs. främmande ord i bibeln) för the olärda och enfaldiga, hwad the innebära. Swedberg Schibb. 213 (1716). Hvad skulle det märkvärdiga talet 666 (i Uppenbarelseboken) innebära? Rydberg Ath. 351 (1876; uppl. 1859, 1866: betyda). Auerbach (1909).
3) (†) med saksubj.: vara av (stor osv.) vikt l. betydenhet, betyda (se d. o. 7 a); vanl. i förb. hava att innebära ngt (jfr 2 b, c). Schroderus Os. 1: 149 (1635). Thenne staden (dvs. Heidelberg) han haffwer meer att innebära än som någon kan troo. Bolinus Dagb. 37 (1668). (Den obotfärdige) menar at thet skal intet hafwa at innebära, at han dag frå dag .. syndar fritt. Swedberg Ungd. 575 (1709). Sundén (1885).
Spoiler title
Spoiler content