SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INNESLUTA in3e~slɯ2ta, v. -er, -slöt, -slutit, -sluten; se för övr. SLUTA, stänga. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[av INNE o. SLUTA, stänga; jfr t. einschliessen]
— jfr INSLUTA.
1) till INNE 1: stänga in (ngn l. ngt) l. hålla (ngn l. ngt) instängd (instängt) (inom ett avgränsat område l. slutet rum, i förvaringsrum o. d.); äv. refl.; äv. mer l. mindre oeg. Linc. (1640; under concludo). Effter mässan skiedde processionen, då hostien, inneslutat uti ett scatul med glaas .. bars främst. KKD 5: 114 (1710). En Svartsiuk, som .. inneslöt sin Hustru liksom i Closter. Dalin Arg. 1: 244 (1733, 1754). Då fångarne hvar för sig äro inneslutne i sin cell. Oscar I Straff 127 (1840). Odhner G3 1: 7 (1885; refl.). — särsk.
a) närsluta (ngt i ett slutet brev o. d.), bifoga; särsk. i p. pf.: närsluten, inneliggande. Sahlstedt (1773). Nu tar jag mig den friheten at skicka inneslutna lappri (dvs. några småskrifter). Thorild Bref 1: 191 (1792). Det bref, i hvilket jag inneslutit promemorian. De Geer Minn. 1: 268 (1892).
b) (numera knappast br.) i uttr. innesluta ngn i sin famn o. d., sluta ngn i sin famn osv. Bælter JesuH 5: 274 (1759). Ullman GrefvHänd. 72 (1782). Meurman (1846).
c) (†) i uttr. innesluta ngn i bojor l. järn, fängsla ngn med bojor osv. Bælter JesuH 4: 551 (1757). Agrell Maroco 1: 398 (1796).
d) i fråga om belägring, blockad o. d.: medelst omgivande krigsmakt o. d. avstänga (en plats l. en här o. d.) från omgivningen; jfr CERNERA. Nordberg C12 1: 421 (1740). Blifver Befälhafvaren af Fienden i Fästning eller annorstädes innesluten. PH 6: 3821 (1755). Hufvudstaden var .. till lands och sjöss af Christian innesluten. Geijer SvFolkH 2: 10 (1834). FörslFälttjRegl. 1928, 2: 120.
e) bildl. Kalff HPedersson B 2 b (1644). Han inneslöt i sitt sårade bröst sin sorg och sin kärlek. Ekelund Fielding 8 (1765). Han innesluter sig inom sig sjelf. BEMalmström 2: 209 (c. 1860). Gripenberg Aftn. 56 (1911). — särsk.
α) (i sht i högre stil) i uttr. vara innesluten i ngns bevågenhet l. vänskap o. d., innesluta sig l. ngn i ngns bevågenhet osv., omfattas av resp. anhålla att bliva (resp. att ngn må bliva) omfattad av ngns bevågenhet osv. Brenner Pijn. 3 a (1727). Academien innesluter sig uti Eders Kongl. Maij:ts nådiga hägn och beskydd. Höpken 1: 386 (1740). Tillåt mig .. att hädanefter som hittills få vara innesluten i din vänskap. Tegnér (WB) 4: 402 (1824). Fahlcrantz 5: 203 (1853, 1865). Auerbach (1909).
β) i uttr. innesluta ngn i sina böner o. d., medtaga ngn i sina böner, bedja för ngn. Han bad .. froma menniskior at the ville inne sluta honom uti sina böner. Lagerström Bunyan 3: 194 (1744).
γ) (numera föga br.) i p. pf. ss. adj.: som sluter sig inne inom sig själv; sluten, inbunden, tystlåten. Pfeif DeHabitu 272 (1713). Son af en kärf, innesluten, fåmäld fader. 2NF 3: 587 (1904).
δ) (†) ss. vbalsbst. -ande, konkret: parentes. Arvidi 219 (1651).
2) till INNE 1 c: omgiva (ngt) med inhägnad l. väggar l. hölje o. d.; avstänga. Schultze Ordb. 4576 (c. 1755). Man inneslöt hela jordstycket med brinnande bål. Wisén Oden 72 (1873). Inneslutna rum (i fartyg), som äro afsedda .. för passagerare, få ej afdragas från totala dräktigheten. SFS 1907, Bih. nr 50, s. 2.
3) till INNE 3, med saksubj.: omsluta l. omfatta (ngt).
a) utgöra stängsel l. inhägnad o. d. omkring (ngt), omsluta, omgiva; kringgärda. RA I. 3: 195 (1593). Höga Alper, som innesluta den smala och trånga dalen. Nicander Minn. 1: 188 (1831). En stor trädgård, innesluten af stensatta kanaler. De Geer Minn. 1: 12 (1892).
b) utgöra ett hölje omkring (ngt); i sig rymma l. innefatta l. upptaga; omfatta, innehålla; äv. i uttr. innesluta ngt i sig. (Upplands) Hundare innesluta Swea Landzens namnkunnigsta Städer. Peringskiöld MonUpl. 19 (1710). Den råa kautschuken innesluter .. stundom stenar. (Ekenberg o.) Landin 508 (1892). Den sarkofag, som inneslutar Sten Sture d. ä:s stoft. TurÅ 1911, s. 152. — särsk. geol. om bärgart: omgiva l. omsluta (stycke av annan bärgart o. d.); särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: inneslutet ämne (särsk.: stycke av ngn bärgart o. d.). Nathorst JordH 522 (1891). Vester om Rösjön förekomma i gneisen talrika linsformigt utvalsade inneslutningar af mörka mineralblandningar. JernkA 1898, s. 91. Inneslutna bergarter (brottstycken, konglomeratbollar m. fl.) äro äldre än de inneslutande. Ramsay GeolGr. 2: 107 (1913).
c) bildl.: innefatta i sig, omfatta; innehålla. RF 1634, § 5. De stora sanningar, som kristendomen inneslöt. Lönnberg Kåre 257 (1887). Den tidrymd, som Armfelt genomlefde .. inneslöt de märkligaste tilldragelser i Europas nyare historia. Tegnér Armfelt 3: 452 (1887). (Ordet etnologi) innesluter alla yttringar av folkets kultur. Nilsson FestdVard. 12 (1925).
4) till INNE 5: medtaga l. inbegripa l. medräkna (ngn l. ngt i en kategori, under en benämning l. bland dem för vilka ngt är gällande o. d.), innefatta (se d. o. 5). Innesluta ngn i den allmänna amnestien. Brask Pufendorf Hist. 140 (1680). Det varade icke länge innan också i Svealand en fastare ordning bestämdes, i hvilken Götalandet äfven blef inneslutadt. Reuterdahl SKH 1: 488 (1838). Nu har skriften inneslutit alltsammans under synd. Gal. 3: 22 (Bib. 1917).
Ssgr: (1 d) INNESLUTNINGS-LINJE. mil. den linje o. de stödjepunkter som de för en fästnings avspärrning avsedda stridskrafterna bilda; jfr CERNERINGS-LINJE. KrigVAH 1882, s. 89. FörslFälttjRegl. 1928, 2: 120.
(jfr 1 e δ) -STRECK. (†) parentes. Almqvist Rättst. 40 (1829).
(jfr 1 e δ) -TECKEN. om parentes l. klammer o. d. Strömborg SvSprSkol. 15 (1857). Inneslutningstecken undvikas helst inom annat sådant. Brate SvSpr. 54 (1898).
Spoiler title