publicerad: 1933
IN ssgr (forts; jfr anm. sp. 274):
IN-SLAGGA. (†) föraktligt: skaffa l. draga in (ngt). Raimundius HistLiturg. 105 (1638). (I liturgien fanns förklaringar av kyrkofädernas) förfalskade skrifter som Antonius Possevinus här inslaggade. Därs. 119. särsk. refl.; föraktligt: flytta in (ngnstädes), innästla sig. Ther finnas månge som sig på itt hemman hafwa inslaggat. RARP 6: 76 (1657). —
-SLAMMA, -slamning. geol. inbädda (ngt) i slam; gm slamning anhopa (ngt i ngt); slamma in. Rinman 1: 744 (1788). Insvämmat och inslammat material (i torvmossar). Ramsay GeolGr. 1: 257 (1912). Inslammade korn (av stenkolsaska). 2NF 26: 1247 (1917). —
-SLIKA l. -SLEKA, -ning (Linc. Qq 2 a (1640)). (-sleek-, -slek- 1635—1749. -slick 1621. -slijk-, -slik- o. d. 1603—1662) [efter mnt. insliken, intr., motsv. fht. inslīchan (jfr SLIKA), resp. ett icke anträffat mnt. inslēken, tr., motsv. fht. in(ga)sleichan; jfr t. einschleichen, vari båda nämnda fht. verb sammansmält] (†)
1) intr. o. refl.: insmyga sig, olovligen inkomma; äv. bildl. The Ebioniters Ketterij begynte inslijka vthi Gudz Församling. PJGothus Os. 27 (1603). Dhe månge som sigh hafwa inslikat (på rikssalen), och icke här borde wara. RARP 3: 26 (1638). HSH 31: 480 (1662; intr.).
2) refl.: ställa sig in (hos ngn), ”insmickra sig”. Mikel wil sig artigt inslicke. Fosz 144 (1621). Schroderus Os. 2: 559 (1635). Lind (1749). —
-SLINGRA, -ing. fläta in (ngt i ngt), sammanslingra, slingra in; i sht i pass. Atterbom FB 278 (1818; i bild). (Hela klungan pojkar) med inslingrade armar och ben. Balck Idr. 1: 470 (1886). 2NF 24: 132 (1916). —
-SLINKA, v. (numera föga br.) smyga sig in, olovligen l. oförvarandes komma in, slinka in; ofta bildl. Affguderij och wantroo inslanck j Kyrkiona. PErici Musæus 1: 82 a (1582). Från adel och prester .. inslinker (i utskotten) en eller annan rabulist. HTSkån. 2: 236 (i handl. fr. 1840). —
-SLIPA, -ning.
1) tekn. tillpassa (ngt) gm slipning. Flaska med inslipad (glas)propp. Glaskärl med inslipat lock. Bouteiller med inslipade glaskorckar. Retzius Pharm. 42 (1769). Äro (säkerhets-)ventilerna otäta, bör man .. begagna första tillfälle, som erbjuder sig, att ånyo inslipa dem. Frykholm Ångm. 128 (1881). Inslipning af nya lager. 2NF 26: 87 (1917).
2) gm slipning åstadkomma (figurer, ornament o. d., i sht i glas l. sten). En Karniolsten med inslipadt .. vapen, infattad i guld. DA 1825, nr 162, s. 4. Vaser af bergkristall med inslipade ornament. NF 3: 145 (1878). Nilsson HallMus. 62 (1902).
3) [jfr motsv. anv. i sv. dial.; trol. av SLIPAD i liknande anv. gm anslutning till INPISKAD, INPLIGGAD m. fl.] (bygdemålsfärgat, föga br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: inpiskad, fullfjädrad. Det är inte att narras med en så inslipad skurk. Wetterbergh Penning. 435 (1847). —
-SLIPPA.
1) få tillträde, slippa in; om person l. sak. JMessenius (1629) i HB 1: 98. En liten miserabel landtkyrka där man står på hvarann och ingen luft inslipper. Kellgren (SVS) 6: 239 (1789). Då vi väl .. insluppit å varfvets område. VFl. 1907, s. 44.
2) (†) låta (ngn) få tillträde, släppa in; i pass. Klockaren skal hålla kyrkiogården ihegna at ingen oreenlighet finnes eller något creatur inslippes. Murenius AV 252 (1653). —
-SLUKA, -ning (Schultze Ordb. 4542 (c. 1755), SvSaml. 4: 127 (1765)). (numera knappast br.) (glupskt) sluka i sig; uppsluka; äv. bildl. PJGothus Savonarola SyndSp. D 1 a (1593). Du bör tillse, att de (dvs. kalvarna) ej få tillfälle att hastigt och fort insluka mjölken. Wåhlin LbLandth. 31 (1804). Dalin 1: 761 (1852). —
-SLUMRA, -ing. (i sht i vitter stil) falla i slummer l. sömn, insomna. Lind (1738). Arkadius Pakkala 28 (1895). särsk. bildl.; ofta i fråga om lugn o. stilla död. Inslumra i den sista sömnen. (De som) ännu innan aftonen, stilla inslumrade till den sista sömnen. Rogberg Pred. 2: 161 (1823). Om man inslumrar i den säkerheten, att allting är väl bestäldt. Wisén i 2SAH 60: 6 (1883). —
-SLUNGA, -ning. med slungande rörelse l. med stark fart l. stor kraft kasta in (ngt), slunga in. Nordforss (1805). En från gatan (i butiken) inslungad isklump. SD(L) 1901, nr 593, s. 2. särsk. bildl. Menzel feck knappt tala ut, förr än Gutzkow inslungade ett svar i bihanget till ”Allgemeine Zeitung”. SvLittFT 1836, sp. 233. Viljelöst blifva inslungad på en alldeles obekant skådeplats. Cederschiöld Riehl 1: 98 (1876). —
-SLUTA, -else (†, Schroderus Os. III. 1: 356 (1635)), -ning. [fsv. insluta; jfr mnt. insluten] (numera bl. ngn gg tillf.) jfr INNESLUTA.
1) inlägga (ngt i ett förvaringsrum o. d. som därefter tillslutes); stänga in (ngn l. ngt) l. hålla (ngn l. ngt) instängd (instängt) (inom ett slutet rum o. d.), innesluta (se d. o. 1); äv. refl. OMartini Pred. D 3 b (1606). Ded andre .. hafue vij inslutitt i kistor, och dem försegledt. AOxenstierna 2: 30 (1612). Cardinalerne (skulle vid val av ny påve) föruthan Maat och Dryck inslutas vthi itt särdeles Maak. Schroderus Os. 2: 728 (1635). Dalin Hist. 2: 336 (1750; refl.). Dalin (1852; med hänv. till innesluta). särsk.
a) (†) i uttr. insluta ngn i sina armar, händer o. d., sluta ngn i sina armar. Schroderus Os. 1: 644 (1635). Hvem vet om vi intet ännu en gång få insluta honom i våra armar? Stridsberg Friman 82 (1798).
b) i fråga om belägring, blockad o. d.: medelst omgivande krigsmakt o. d. avstänga (en plats, en trupp o. d.) från omgivningen. Tå nu Philopemenes .. hade inslutit Tyrannen vthi Staden Lacedemon. Schroderus Liv. 538 (1626). Christiern .. ville .. hålla Stockholm åtminstone på siösidan inslutit. Dalin Hist. 2: 885 (1750). Mankell Fältsl. 107 (1857). Kullberg Ariosto 2: 169 (1865).
c) (i sht i högre stil) bildl. Den .. inslutna kammarverlden. Sturzen-Becker 2: 98 (1844, 1861). särsk.
α) i uttr. insluta sig l. ngn l. ngt i ngns gunst, bevågenhet, beskydd o. d., anhålla att bliva (resp. att ngn l. ngt må bliva) omfattad (omfattat) med gunst osv. av ngn l. innesluten (inneslutet) i ngns beskydd; äv. i uttr. insluta ngn l. ngt i sin bevågenhet, omfatta ngn l. ngt med sin bevågenhet. At E:s Högvördigheet dätta ringa (dvs. Columbus' arbete ”Den Bibliske Werlden”), såväl som mig sielfvan, i E:s Högvördighetz vaanlige gunst ock bevågenhet oföranderligen insluter ock behåller. SColumbus Vitt. 16 (1674). Nu iagh insluter Edher samptel. uthj Gudhz beskydh och beskierm. KKD 7: 154 (1707). Humbla Landcr. 124 (1740).
β) i uttr. insluta ngn i sina böner o. d., innesluta ngn i sina böner. Lofwande at wilja insluta henne och barnen i sina longa böner. Swedberg Dödst. 467 (1711). Lind 1: 613 (1749).
2) omgiva (ngt) med ngt som avgränsar det, innesluta (se d. o. 2). (Jag) insluter .. figuren med sine lineer. Rålamb 1: 90 (1690).
3) (†) bildl.: begränsa, inskränka. Alt tall (bör) så mykit mögeligit forkorted och inslutid bliffue .., att thet ecke bliffuer tilhöreren ledesampt. Ludvigsson Norman 5 (c. 1550).
4) med saksubj.: omsluta l. omfatta (ngt), innesluta (se d. o. 3).
a) utgöra stängsel l. gräns o. d. omkring (ngt), omsluta, omgiva. Schroderus Os. III. 1: 4 (1635). Stora Fiellar och Berg insluta Swerige. Rudbeck Atl. 3: 509 (1698). AJourn. 1815, nr 252, s. 1.
b) i bildl. anv.: innefatta i sig, omfatta, innehålla; äv. i uttr. insluta ngt i sig. Fosz A 4 a (1621). (Guds ord) hafwer Gudz krafft och wärckan i sigh inslutit. Rudbeckius Luther Cat. 213 (1667). Serenius (1734; under imply).
5) inbegripa l. medtaga (ngn l. ngt i en kategori, under en benämning l. bland dem för vilka ngt är gällande o. d.), innesluta (se d. o. 4). (Då aposteln) inslutar hädare ibland fördömelsen(s) barn. Bullernæsius Lögn. 209 (1619). Att Frantzosen måtte tillijka bliffva insluten i amnistien. RP 6: 40 (1636). jfr: Så at ther icke medh inslutes hans afflinga godz. OPetri Lagkomm. 28 (c. 1540). —
-SLUTNINGS-TECKEN. [till -SLUTA 1 c, 2] (†) parentes l. klammer o. d., inneslutningstecken. Biurman Brefst. 29 (1729). Molander Förespel 53 (1753). Lidén SvSpr. 117 (1848).
Spoiler title
Spoiler content