publicerad: 1933
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
-NÄSTA, v.2 [efter t. einnisten] (†) refl., = -NÄSTLA 1. Wallerius Hydrol. Förb. § 2 (1748). Sparfvar hade innästat sig. Linné Sk. 150 (1751). (Döden) innästar sig hemligen uti alla .. anletsdrag. Lantingshausen Young 1: 151 (1787). —
-NÄSTLA. [efter ä. t. (sich) einnisteln, eg. om fågel: bygga bo (ngnstädes)]
1) (numera föga br.) refl.: (i hemlighet) komma l. tränga in o. sätta sig fast (ngnstädes); smyga sig in; ngn gg äv. tr.: (oförmärkt) placera (ngt ngnstädes). RP 10: 644 (1644). Prins Erik hade .. afstådt åt Visby-boarne tvenne Torn, hvaruti Vitalianerne sig innästlade. Dalin Hist. 2: 601 (1750). Det röfvarband, som innästlat sig i Parnassens klyftor. Rydberg Ath. 189 (1859). Guldsteklar .., de byggande steklarnas parasiter och fiender, som, i stället för att själfva direkt sörja för sin afkomma, innästla sina ägg i bona. VetAÅrsb. 1913, s. 266.
2) refl. med saksubj., särsk. om ngt ondt l. icke önskvärdt, sjukdom, ohyra, ogräs o. d.: (oförmärkt) komma l. tränga in (ngnstädes), börja förekomma, vinna insteg; förr ngn gg äv. tr. med avs. på sjukdom o. d.: införa. OfferdalKArk. N I 1, s. 104 (1717). Den sjukdom, som vanan och utlänsk smak innästlat. Brauner Bosk. Bih. Föret. 3 (1756). Tillse, att ej ogräs få innäsla sig. Wåhlin LbLandth. 94 (1804). När något sådant som grammatiskt genus en gång innästlat sig i ordböckerna, fordras det starka .. krafter för att drifva det ut därifrån. EHTegnér i 3SAH 6: 466 (1891). Ohyra, som innästlat sig i eller på huden. NF 19: 273 (1895). Hellström NorrlJordbr. 517 (1917).
3) refl.: gm inställsamhet l. smicker l. intriger o. d. (oförmärkt) skaffa sig tillträde till l. lyckas ”komma med” (i en krets) l. lyckas få en inflytelserik ställning (ngnstädes l. hos ngn) l. vinna ngns ynnest l. förtroende. Innästla sig hos, förr äv. med ngn. Holmberg 1: 837 (1795). Utesluten ifrån omgänget med sin slägt .. begynte han nu innästla sig med Fursten af *** hofstat. Rademine Knigge 1: 166 (1804). Loke .. hade genom sin illistighet och snälla tunga innästlat sig bland Asarna. Fryxell Ber. 1: 4 (1823). Den som .. medelst smicker, inställningsgåfva eller intriger lyckas innästla sig i sin herres ynnest. Beskow i 2SAH 40: 465 (1865). Några människor hava .. innästlat sig hos eder. Judas 4 (Bib. 1917).
4) insnärja, trassla in; vanl. bildl.; numera bl. (föga br.) refl. Björnståhl Resa 1: 123 (1770). Almqvist TreFr. 3: 143 (1843; tr.). Den .. på golfvet liggande, i långsnaran så illa innästlade Lotta de Croen. Dens. Ekols. 2: 134 (1847). De tankehärfvor, som folk gärna innästlar sig i, när t. ex. .. makt och rätt .. diskuteras. 2NF 37: 84 (1924). —
-NÖTA, -ning.
1) gm nötning åstadkomma (en fördjupning l. ett hål l. en fläck o. d. i ngt). De i tegelstenarna innötta hålen efter hans armbågar. Fryxell Ber. 3: 331 (1828). Carlén Rosen 435 (1842). LoW (1862).
2) bildl.: gm träget arbete l. ständig upprepning o. d. inpränta l. inprägla (ngt i ngns l. sitt sinne l. minne o. d.). LittT 1796, s. 103. Innöta alla grammatikens böjningar och regler. PedT 1896, s. 178. —
-ODLA, -ing.
1) (i fackspr.) gm odling införa (ngt ngnstädes); jfr INPLANTERA. Förhållandena i Lelången .. äro .. lämpliga för inodling af gös. GHT 1896, nr 67, s. 3. LAHT 1900, s. 300.
2) landt. odla (jord med ngn kulturväxt). Utjord, som .. ensidigt inodlades med havre (havrejord). SkrSkånHushS II. 2: 43 (1920).
Spoiler title
Spoiler content