publicerad: 1932
HÄRAD hä3rad2 l. -hæ3-, förr äv. HÄRADE, n.; best. -et; pl. = (HH XI. 1: 3 (1530: härdh), OPetri Kr. 121 (c. 1540: herede) osv.) l. -er (RA I. 1: 512 (1547), Svart G1 31 (1561) osv.) l. -en (Rääf Ydre 1: 366 (i handl. fr. 1619) osv.); pl. best. -ena (NF 1: 7 (1875) osv.) l. -erna (Geijer I. 1: 34 (1818), EkonS 2: 264 (1897)) l. (numera föga br.) -en (Almquist CivLokalförv. 3: 158 (i handl. fr. 1540), Hildebrand Medelt. 2: 619 (1897)).
Ordformer
(har- 1563 (: haridzdommar)—1588 (: harittz nämd). her- 1534 (: heridzdom)—1680 (: heradzkonung). herr- 1523—1662 (: herredz breff). här- (hær-, häär-) 1524 (: hæritzhöffdingadöme) osv. härr- 1554—1647. — -ad m. m. 1527 (: heradzhöffding) osv. -ade m. m. c. 1540—1765. -ed m. m. 1523—1674 (: häredzhöfdingz dömett). -ede m. m. c. 1540—c. 1635. -id m. m. 1524 (: hæritzhöffdingadöme)—1590 (: heridztingh). -äd m. m. 1558 (: Herädzhöffdinge breff)—1561. — -d(h) 1523 osv. -t (-dt(t), -tt) 1530—1652. — härdh 1530. I ssgr: -ds- 1529 (: herads retten) osv. -dts- (-dtz-, -ts-, -tts-, -tz-, -ttz-) 1524 (: hæritzhöffdingadöme)—1790 (: Häradts Bröderne). -dz- 1523 (: hæredzhöfdinge)—1766 (: HäradzDommaren). -s- (-sz-) 1534 (: heris nemdh)—1612 (: herestinngh). her- 1669 (: Herskrifwaren))
Etymologi
[fsv. häraþ, häræþe, motsv. fd. hær(r)æth, d. herred, fnor. hærað, herað, isl. herað (nyisl. hjerað). Ordets ursprung är mycket omtvistat. Av framställda meningar torde följande böra anföras. Enl. AKock i ArkNF 21: 358 ff. (1905) är ordets (urnordiska) grundform hariraiða, bildat till hari̯a-, här (se HÄR, sbst.), o. raiða, substantiv bildat till raiðian, utrusta (se REDA, v.), med en ursprunglig bet. ”(skepps)härsutrustning”, senare: område som utrustar ett visst antal skepp. Av Tunberg SkandÄPolitIndeln. 40 ff. (1911) antages med hänv. till det i forntysk laglitteratur mötande ordet hariraida, heriraita, härskara, hop av människor), den nord. grundformen vara hari̯a-raiðu (senare hæri-raiðu), av hari̯a- (jfr ovan) o. raiðu, motsv. isl. reið, ridande, ridning m. m., fd. rid (red), ridt, nynor. reid, ridning, följe, sällskap m. m.; betydelseutvecklingen skulle enl. Tunberg ha varit: krigarskara, skara av män, hop av människor, bygd l. trakt, varav den tidigast i Danmark o. södra Sv. mötande bet.: ”judiciellt o. administrativt område” skulle ha uppkommit (jfr med modifiering av Tunbergs åsikt äv. JSahlgren i NoB 1920, s. 60 f.). Enl. en av OvFriesen enskilt meddelad mening bör ordets senare led föras till fsv. raþ (se RÅD) o. en urnord. form hari̯arāða (med sidoformen hari̯a-rāðia, ur vilken fsv. hæræþe utvecklats) ansättas som grundform; den urspr. bet. skulle då vara: välde över en här, maktsfär som omfattar en skara vapenföra män]
från forntiden stammande benämning på landområde (del av landskap, fylke o. d.) i de nordiska länderna; i fråga om svenska förh. (urspr. bl. i götalandskapen, men efter midten av 1300-talet äv. i svealandskapen o. där ersättande ”hundaret”) särsk. om dylikt område ss. domkrets l. ss. del av domkrets för den allmänna underdomstolen (”häradsrätten”). G1R 1: 293 (1523). OPetri Kr. 9 (c. 1540; se under HUNDARE). Uppunda häredh i Södhermanland. Bureus Suml. 22 (c. 1600). Frey lemnade Grollen åt sin Son, den modige Härkuller, som så vida är känd i alla Härader. Dalin Vitt. II. 6: 113 (1740). Häradshöfding Lilienberg .. förestod en domsaga .. bestående af Albo, Gerts och Villands härader. De Geer Minn. 1: 81 (1892). Häraden voro af gammalt skilda områden, och gränserne voro noga fastställde mellan dem. Hildebrand Medelt. 3: 88 (1899). Almquist CivLokalförv. 1: 264 (1917). SvH 2: 13 (1926). — jfr GRANN-, GRÄNS-, STOR-, UT-HÄRAD m. fl. — särsk. [jfr fsv. menigha häradhet] (†) i uttr. meniga häradet, sammanfattande benämning på invånarna i ett härad. G1R 16: 199 (1544). På menige Heredetz wegna. Därs. 18: 304 (1547). jfr: Menoge östra herreed (dvs. Östra härad i Småland). G1R 1: 43 (1523).
-SKALL, -SYN, -TALS, se C.
B (†): HÄRADE-TALS, se C.
C: HÄRADS-AKT. (†) handling l. dokument hörande till häradsrätts arkiv. 2RARP I. 1: 164 (1719). At Häradz-Acter, Protocoller (osv.) .. måge altid i säkert förvahr .. hållas i Häradzkistan. Därs. I. 2: 345 (1720). LandtmFörordn. 113 (1739). —
-ALLMÄNNING~020. [fsv. härads almänninger] allmänning (se d. o. 2) som tillhör ett härad. G1R 28: 277 (1558). ResolAllmBesvär 1719, § 8. Om häradsallmänningar. Ihrfors (1916; boktitel). —
-ARKIV. (numera mindre br.) häradsrätts arkiv. SvFinLagt. (1883). BtRiksdP 1897, 8Hufvudtit. s. 249. —
-ATTEST. (†) = -BEVIS. ConsAcAboP 4: 284 (1675). (N. E. Smolandus) blef kkoh. (i Frustuna) .. 1617, då han uttog en häradsattest ang. en utjord å prestgårdens ägor. Hagström Herdam. 3: 16 (1899). —
-BO, m.||ig. [fsv. häradsboe] invånare i ett härad; vanl. i pl. På menighe hæredtzboenes väghna. G1R 4: 322 (1527). Därs. 14: 339 (1542). Östergren (1928). —
-BOK. [jfr y. fsv. häradsbok] (†) = -DOMBOK. LösingDomb. 16/11 1602. Dee, som icke haffva ingiffvit deres häradz- och lagmansböcker i Hoffrätten, skole tilbörligen straffas. RP 6: 78 (1636). LReg. 259 (1651). —
-BONDE. i pl., om bönderna i ett härad. Forssell Hist. 1: Bil. 26 (cit. fr. 1560). Botin Hem. 2: 148 (1756). —
-BORGARE. (förr) handtvärkare som innehade landshövdingeämbetets tillstånd att inom ett härad utöva sitt yrke. Två häradsborgare eller såkallade gerningsmän, snickaren Lundstedt och skomakaren Söderlöf. VexjöBl. 1831, nr 4, s. 2. AB 1831, nr 5, s. 4. —
-BREV. (†) jfr -BEVIS. Han (dvs. den avgående länsmannen) äskadhe Hereds Bref, huru han vthi förliden tidh sig medh samma Embete skickat haffuer. Rääf Ydre 1: 336 (i handl. fr. 1587). Murenius AV 516 (1662). —
-BRODER. [jfr d. herredsbroder] (†) ämbetsbroder inom ett härad; i sht i fråga om ett härads präster. RA I. 1: 351 (1544). Det wet både Härads Probsten och de öfrige Häradts Bröderne. VDAkt. 1790, nr 27. Cavallin Herdam. 2: 189 (1855). —
-DOM. [fsv. häradsdomber, i bet. 2, 3] (†)
1) häradsrätts dom. BtFinlH 4: 138 (1563). Vädja (parterna) .. ej, som nu är föreskrifvit; stånde Häradsdom fast. RB 25: 1 (Lag 1734). Reuterdahl SKH II. 1: 198 (1843).
2) (befogenhet att utöva) domsrätt inom ett härad. BtFinlH 3: 40 (1534). Iag Hinrich Hinrichson, herris doom i weru haffuandes påå erlig och welbördiig mandz wegne Niels Grabbe. Därs. 150 (1543). UppsDP 9/7 1600.
3) härads domstol, häradsrätt. Ifrån häradzdomb skulle ordinarie provoceres till lagmansdomb. RP 6: 76 (1636). —
-DOMARE. [fsv. härads domare] person som under slutet av medeltiden o. början av nyare tiden på häradshövdingens uppdrag dömde i hans ställe; numera bl. ss. titel på en ledamot (vanl. den äldste) av häradsnämnden. Af the tolf (i nämnden) äger en Häradz dommare wara, som the andre Nämbdemäns meningh framföra kan. Lagförsl. 430 (c. 1606). UpplDomb. 1: 116 (1634). Abrahamsson 578 (1726). Kallenberg CivPr. 1: 186 (1917). —
-DOMBOK~20 l. ~02. häradsrätts dombok. BjörkekDomb. Valborgsmässoting 1603. Rääf Ydre 1: 136 (1856). —
-DOMHAVANDE. (†) domhavande (se d. o. 1) i ett härad. Peringskiöld MonUpl. 129 (1710). Johansson Noraskog 2: 394 (1882; efter handl. fr. 1752). —
-DÖME. (†) domsaga (se d. o. 2); jfr HÄRADSHÖVDINGE-DÖME 2. RARP 13: 55 (1680). Beskow i 2SAH 40: 158 (1865). —
-FJÄRDING. (förr) benämning på var särskild av de fyra delar vari härad ofta indelades. G1R 23: 32 (1552). UpplFmT X. 2: Bil. 3, s. 35 (1927). —
-FOGDE. (förr) fogde (se d. o. 1 a) vars förvaltningsområde var ett härad; jfr KRONO-FOGDE. HT 1895, s. 327 (1563). Härads-fogde, Befallningsman öfver ett eller flera härad, at värkställa Öfverhetens vilja och befallningar, samt infordra allmogens utskylder. Schultze Ordb. 1225 (c. 1755). I en instr. 1555 nämnas fogdar och befallningsmän, vilka i instr. 1563 kallas häradsfogdar och i instr. 1687 kronofogdar. 3NF 12: 166 (1930).
Ssgr (förr): häradsfogde-boställe,
-instruktion,
-syssla m. fl. —
-FÄNGELSE. benämning på mindre fängelse l. arrestlokal vid tingsställe o. d.; jfr -HÄKTE. VDAkt. 1736, nr 269 (1735). SFS 1925, s. 913. —
-GÄSTNING. (förr) kam. jfr GÄSTNING 1. Häredzhöfdingerne, Lagmän och andre wele och så tage lijke så myckitt för theres häredzgestning som wij för wår och Cronones fodring. G1R 14: 376 (1542). RA I. 3: 108 (1593). —
-HÖVDING, se d. o. —
-JORD. [fsv. härads iordh] jord tillhörig ett härad; jfr -ALLMÄNNING. G1R 11: 386 (1537). Afraden af häradsjorden uppbars af häradet. 2VittAH 24: 247 (1860, 1864). —
-JÄGARE. (förr) person som utövade uppsikt över ett härads skogar; jfr -SKOGVAKTARE. Till understaten (i särskild jägeristat för Småland) räknades: Hejderidare, Häradsjägare och Skogvaktare. Thelaus Skog. 134 (1865). —
-KAMMARE. (i vissa trakter) benämning på särskilt rum (för sammanträden, överläggningar o. d.) i tingshus. Häradskammaren å tingshuset i Hessleholm. PT 1908, nr 276 A, s. 4. Därs. 1912, nr 156 B, s. 4. —
-KARTA. LandtmFörordn. 74 (1725). PH 5: 3393 (1752). Ekonomiska kartverkets häradskartor. SkogsvT 1907, s. 414. —
-KISTA. [fsv. härads kista, i bet. 1]
1) (i fråga om ä. förh.) kista för förvaring av ett härads handlingar, sigill, diverse kontanta medel o. d. G1R 16: 255 (1544). LReg. 248 (1648). RB 2: 7 (Lag 1734). 2NF 36: 551 (1924).
2) (i vissa trakter, föga br.) skämts. benämning på häradshäkte; i sht i sg. best. Rydberg Frib. 224 (1857). Östergren (1928; angivet ss. vard. för häradshäkte). —
-KOMMISSARIE. (i fråga om förh. i Älvsborgs län omkr. 1730) (I Älvsborgs län förordnade) Härads-Commissarier .., (vilka) hafva at giöra, med Mantals-Skrifningarne, samt alla Executions-Måhl och Expeditioner til Publication, jemte Inseendet, huru Kongl. Förordningarne effterlefves. Henel 1729 179 (1730). PH 2: 873 (1731). —
-KONTROLLÖR. (†) = -SKRIVARE? VDAkt. 1766, nr 17. Hr L. Rydström, Härads-Controllör. SthmStCal. 1812, s. 156. —
-KONUNG. [efter isl. heraðskonungr] hist. konung som regerar över viss (större l. mindre) bygd, småkonung; jfr FYLKES-KONUNG. Reenhielm ThViik. 4 (1680). I K. Ingjalds tid voro många häradskonungar .. d. ä. konungar öfver särskilda odlade bygder. Schlyter JurAfh. 2: 95 (1879). 2NF (1909). —
-KYRKA. hist. kyrka i ett härad; förnämligare kyrka, huvudkyrka. OPetri Kr. 82 (c. 1540). Kyrkan (i Nyköpings västra och Nikolai församlingar) .. skall fordom ha varit den enda kyrka i hela Jönåkers härad .. och hetat ”häradskyrka”, t. o. m. ”katedralkyrka”. Hagström Herdam. 2: 279 (1898). SvFolkH I. 1: 353 (1914). —
-LAG, n. (†) samhörighet med avseende på härad. G1R 20: 41 (1549). Skriffter, som wijsa att fröse by, har hafft sitt kyrckelagh af uhrminnes till Hanger och in till dhenna dagh, fasten häradzlaget är till vässbo häradt. VDAkt. 1706, nr 25. —
-LÄNSMAN. (förr) benämning på länsman vars värksamhetsområde var ett härad. UpplDomb. 2: 54 (1579). FörarbSvLag 4: 335 (1694). HäradzLänssmannen i Kongahäradh Erich Nilsson i Snärsshult war medh några Länssmän hoos migh här om dagen. VDAkt. 1695, s. 70. —
-MAN, m. [fsv. häradsman] (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) manlig invånare i ett härad; i sht i pl. G1R 20: 337 (1549). Reuterdahl SKH II. 1: 65 (1843). Lönnberg Ragnf. 89 (1873). —
-MEDEL, pl. om medel som utgå av l. tillhöra ett härad; i sht om de medel som för ett härads l. tingslags gemensamma behov uttaxeras bland häradsborna o. redovisas för häradsrätten å hösttingets första rättegångsdag. LReg. 306 (1687). ResolTingRätt. 1720, § 2. 2NF (1909). —
-MÅLARE. (förr) målare som hade landshövdingeämbetets tillstånd att inom ett härad utöva målaryrket. PT 1791, nr 18, s. 4. (Per Hörberg) slog sig ned i Almesåkra som häradsmålare. SvKulturb. 5—6: 230 (1930). —
-MÄRKE. [fsv. häradsmärke] gränsmärke mellan härader. VRP 1694, s. 67. Kallenberg CivPr. 1: 481 (1918). —
-NÄMND. [fsv. häradsnämd, motsv. fd. herreds næfnd] benämning på den av tolv (inom ett tingslag utsedda) män bestående nämnd som tillsammans med häradshövdingen bildar häradsrätten. G1R 4: 72 (1527). (I häradsrätten) dömer Häradshöfding, med tolf bönder, som i Häradet bo, och ther til valde äro. The tolf kallas Härads nämnd. RB 1: 1 (Lag 1734). Häradsnämnd och häradsrätt under 1600-talet och början av 1700-talet. Westman (1927; boktitel). —
-NÄMNDEMAN~102 l. ~200. (mindre br.) medlem av häradsnämnd, nämndeman; förr ofta motsatt: bärgsnämndeman. Bergv. 2: 554 (1751). Bengts Vargt. 116 (1915). —
-POST. (förr)
1) för befordran av ämbetsbrev (till o. från domare l. kronobetjänt o. d.) särskilt inrättad brevbäring inom ett härad; äv. om försändelse som sändes med dylik post. VDR 1703, Verif. 363. Vid häradspostens emottagande åligger det Kronofogden att (etc.). SPF 1857, s. 292.
-PREPOSITUR. (†) ”häradsprosts” ämbete l. syssla. VDAkt. 1711, nr 32 (1710). Cavallin Herdam. 5: 142 (cit. fr. 1748). —
-PROFOSS. (förr) inom ett härad särskilt utsedd profoss. För Executioner af Spöstraff å Landet, borde .. Häradsprofossen erhålla betalning af Häradets andel i Sakören. Bonsdorff Kam. 1006 (1833). Backman Lags. 5: 362 (1847; efter handl. fr. 1696). —
-PROST. (numera bl. i södra Sv., ngt vard.) kontraktsprost (vars kontrakt utgöres av ett härad); ofta motsatt: prost över egna församlingar, titulärprost. PJAngermannus PMagni A 2 a (1605). En Prost skulle vara i hvarje Härad; efter Rjksdags Besl(u-tet) i Örebro 1617, hvarest en sådan nämnes Härads Provist. Broman Glys. 1: 8 (1726). KyrkohÅ 1907, s. 224. —
-PROTOKOLL. (†) protokoll fört vid sammanträde med häradsrätt. LReg. 306 (1687). HovRBr. 11/3 1713, s. 4. Bergv. 1: 856 (1733). —
-PRÄST.
2) i pl., om prästerna inom samma härad l. kontrakt, ”kontraktister”. Een klage Libel (dvs. klagoskrift) å häradtz Prästernes wegnar. VDP 1681, s. 385. —
-PÄNNINGAR, pl. (förr) kam. häradshövdingepänningar. Besl. 22/3 1604, s. C 2 b. Häredzhöfdingen .. hafver sine visse häradspenningar. RP 16: 416 (1656). SynodA 1: 171 (1689). —
-RÄNTA, r. l. f. [jfr fsv. häradsränta] (förr) kam. häradshövdingeränta. G1R 26: 817 (1556). RARP 9: 357 (1664). 2NF 28: 636 (1918). —
-RÄTT, r. l. m. [y. fsv. häradsrätter, i bet. 1]
1) (förr) kam. häradshövdingeränta. Jtem olaff olson hæredtzretthen j forlæningh j Sexmæky hæredit. G1R 2: 109 (1525). Därs. 24: 210 (1554). Lagmans och Häradshöfdings Räntan, som i Sverige kallas Härads-Rätt, i Skåne Matlags-Skatten, och i Finland Dommare Penningarne. Botin Hem. 2: 147 (1756; möjl. efter handl. fr. 1734). Forssell Hist. 1: 106 (1869).
2) allmän underrätt på landet vilken är sammansatt av en häradshövding ss. ordförande samt tolv bisittare (nämndemän) o. som dömer i första instans; jfr TINGS-RÄTT. Häredz- och Hoffrättens domb ähr, att (etc.). RP 16: 292 (1655). Abrahamsson 200 (1726). Förste domstol å landet är Häradsrätt: Ther dömer Häradshöfding, med tolf bönder, som i Häradet bo. RB 1: 1 (Lag 1734). För hvarje tingslag skall en häradsrätt finnas. 2NF 12: 132 (1909). Kallenberg CivPr. 1: 163 (1917).
Ssgr (till -RÄTT 1): häradsrätts-längd. (†) jfr HÄRADSHÖVDINGE-LÄNGD. JTBureus (1624) i 2Saml. 4: 84.
-SAK. (förr) = -SAKÖRE. SthmTb. 12/1 1600. Hon skall böta full konungz- och häradzsaak. RP 6: 211 (1636). —
-SAKÖRE~020. (förr) böter som tillföllo ett härad. Half parten af Häredz sakören skulle Häredzhöfdingen behålle, och then andre halfparten skulle komme j Häredzkisten. Besl. 22/3 1604, s. D 1 a. BB 23: 6 (Lag 1734). —
-SIGILL. ett härads sigill (ofta med häradets vapen o. d.); i sht (förr) om dylikt sigill vilket i stället för underskrift åsattes bondeståndets riksdagsbeslut. PåbudhExecut. 1668, s. E 2 b. Et Riksdags-Beslut bör i alla fall af samtelige Respective Stånden .. bekräftas; som utan tvifvel i äldre tider, för det Hedervärda Bonde-Ståndet lärer skett med blott Härads-Sigillernas påtryckande. AdP 1800, s. 981. Riksdagsbeslutet 1604, som finnes vara besegladt med 148 häradssigill. Svedelius Repr. 113 (1889). —
-SIGNET, äv. -SIGNETE. (†) = -SIGILL. Stiernman Com. 1: 407 (1593). Härads- eller Tings-bevis med Härads Signete. HistAlm. 1789, s. 79. De å Riksdags-Beslutet om Banquen tryckte .. Härads-Signeten. AdP 1800, s. 981. SPF 1840, s. 242. —
-SKALL. (härad- 1899—1900. härads- 1608 osv.) (förr) av invånarna i ett härad gemensamt anordnad (drev)jakt på vilda djur (i sht varg). FörbudsPlac. 4/8 1608. BB 23: 3 (Lag 1734). SvKulturb. 5—6: 115 (1930). —
-SKILLNAD. (numera mindre br.) häradsgräns. BjörkekDomb. 12/11 1601. LBÄ 33—35: 30 (1800). Almquist CivLokalförv. 1: 295 (1917). —
-SKRIVARE. till landsstaten hörande, inom ett fögderi värksam tjänsteman med huvudsaklig uppgift att bevaka kronans rätt med avseende på skatter o. d.; numera i sht med åliggande att förrätta mantalsskrivning, ombesörja uppläggning av taxeringslängder för skattskyldiga, värkställa debitering av utskylder, föra jordebok, ävensom upprätta röstlängder för vissa val m. m.; förr äv. liktydigt med: fogdeskrivare. SthmTb. 1582, s. 59 a (1581). PH 1: 792 (1729). Linde Kam. 17 (1852). Almquist CivLokalförv. 1: 124 (1917).
-SKÄPPA. [y. fsv. härads skäppa] (förr) kam. avgift i spannmål vilken av bönderna i Västergötland erlades till häradshövding; jfr HÄRADSHÖVDINGE-KAPPE. SthmTb. 1584, s. 11 a (1582). —
-SNÄCKA. [fsv. härads snäkkia] (i fråga om medeltida förh. i Sv.) ledungsskepp som utrustades av ett härad. Frey 1841, s. 216. Fornv. 1920, s. 156. —
-SPELMAN~20, äv. ~02. (förr) jfr -MÅLARE. Häradsspelemannen utj Norvidinge härad vidtvählförfarne Hans Ionsson. VDAkt. 1756, nr 63. Norlind AllmogL 630 (1912). —
-SYN. (härad- 1640. härads- 1555 osv.) [fsv. häradssyn] laga syn som värkställes av häradshövding o. nämnd vid ägotvister o. d. G1R 25: 164 (1555). Abrahamsson 481 (1726; efter handl. fr. 1672). Häradssyn öfver tvistige ägor och rågångar. FörordnLandtm. 1/3 1749, s. 3 b. 3NF (1929). —
-SYNE-RÄTT. benämning på den vid häradssyn fungerande rätten. VDAkt. 1753, F III 7. SPF 1820, s. 513. Almquist PrÄgotv. 116 (1923). —
-TALS, adv. (härad- 1684. härade- 1654. härads- 1682) (†) i härader, häradsvis. RARP V. 1: 260 (1654). LMil. 1: 372 (1684). —
-TING. [fsv. häradsþing, motsv. isl. heraðsþing] ting som hålles i ett härad l. tingslag. G1R 3: 8 (1526). Säljer man jord sin å landet; tå skal kiöparen .. jorden offenteliga upbiuda låta, på try almänna Häradsting. JB 4: 1 (Lag 1734). Häradsting .. äro antingen lagtima eller urtima. Palmén JurHb. 227 (1859). BonnierKL (1924). särsk. [jfr fsv. a sätto thinge o. d.] (†) i uttr. å sätt(e) häradsting(e) o. d., på häradsting som vederbörligen tagit sin början, under pågående ting. Opaa eth setth Heras tiingh ij tesso goda mens närvörom. VgFmT I. 10: 36 (1538). Skole alle the som hafwe eenskylte trätte saker j hwariehande thet ware kan, sökie theres Häredzhöfdinger, å sätte Häredztinge. Stiernman Com. 1: 405 (1593). —
-TJÄNARE. (i vissa trakter) benämning på tingshusvaktmästare. SDS 1899, nr 340, s. 1 (i fråga om förh. 1799). Häradstjänaren Mård, som bodde i en röd gård bredvid det hvitrappade tingshuset. Ödman Reseb. 245 (1907). —
-VIS, adv. i l. efter härader; jfr -TALS. ProjSkåfRot. 1713, s. 3. En oräknelig hop menniskor öfvertäckte Mora Äng, häradsvis i flockar lägrade allt omkring i gräset. Afzelius Sag. 4: 162 (1842). SFS 1894, nr 106, s. 8. —
-VÄG. (numera mindre br.) (mindre) körväg avsedd för trafiken inom ett härad l. en viss bygd (o. förr underhållen av häradsborna), bygdeväg. AdP 1800, s. 756. Häradsvägar .. uppehålla communicationerne inom Häradet. Rabenius Kam. § 335 (1825). Bygdevägar, hvilken beteckning trädt i stället för de äldre benämningarna härads- och socknevägar. 2NF (1909). —
-ÄNG. (förr) till ett härad (ss. allmänning) hörande äng. G1R 29: 164 (1559). UpplFmT 2: cccliii (1889).
Spoiler title
Spoiler content