INSOCIAL in1sosia4l, äv. -sω-, l. 01—, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. insocial; av senlat. insocialis, av in- (se IN-, pref.2) o. socialis (se SOCIAL)]
(föga br.) icke kollegial, okollegial; äv. närmande sig bet.: asocial; äv. i överförd anv., om förhållande, egenskap o. d. Olika vetenskapliga åsigter och coterier sätta Professorerna i ett fiendtligt och insocialt förhållande till hvarannan. SvLittFT 1837, sp. 443. Insociala egenheter och oarter (hos den psykiskt sjuke). Wigert PsykSj. 2: 195 (1925).
