[jfr t. insolenz, eng. o. fr. insolence; av lat. insolentia, sbst. till insolens (se INSOLENT)]
(numera knappast br.) (fräckt) övermod; hänsynslöshet, fräckhet, oförskämdhet; äv. konkretare, om handling l. yttrande som är ett uttryck för (yttring av) l. vittnar om ngn av nämnda egenskaper, fräck l. oförskämd handling osv. RP 5: 67(1635). Allehanda insolentier, styggelse, och som dhe kalla, Fastelags-spehl. SthmStadsord. 1: 194(1669). Det ska tusan sitta här längre .. och ta' emot brors insolenser. Sundblad Tusch 1: 112(1887). SvUppslB(1932).
