publicerad: 1933
INSPEKTOR inspäk3tor2, stundom 040, sbst.2, m.||(ig.); best. -n; pl. -er in1späktω4rer l. -spek-. Anm. I sht förr förekommer ordet i bet. 1 stundom med lat. böjning, numera bl. i pl. inspectores. Lewenhaupt UplNat. 8 (cit. fr. 1667: af Inspectore), Gustaf III 1: 199 (1768: Inspectores), Linder Regl. 102 (1886: inspectores; angivet ss. stundom förekommande).
Ordformer
(förr vanl. skrivet -spect-)
Etymologi
1) person som har överinseende över högre undervisningsanstalt l. lärd institution l. stipendiefond l. studentnation l. annan inrättning vid universitet. Edelstam NatCalm. 33 (cit. fr. 1670). At ingen nation skulle få utvälja den till inspector af professorerne, som förut antagit sig inseendet .. öfver ett stort (”landskap”). Annerstedt UUH Bih. 3: 287 (i handl. fr. 1741). Hvarje schola .. må hafva en inspector .., hvilken bevistar examina (osv.). Nordin Bet. XLIV (1785). Slutligen beslöts i januari 1663, att för hvarje landskap (vid Uppsala universitet) skulle utses en inspektor. Edelstam NatCalm. 10 (1913). (Vetenskaps-)Akademien utser bland sina ledamöter genom val två inspektorer för en var av akademiens i § 6 omförmälda institutioner samt för varje avdelning av riksmuseet. SFS 1920, s. 370. Inspektor för gymnastikinrättningen (vid Helsingfors universitet). FinlStatskal. 1933, s. 219. jfr (†): Vid några Gymnasier (har) den plägsed blifvit införd, att lärjunge vid inträdet på Gymnasium erhåller bland Lärarne sin Inspector. BerRevElLärov. 1843, s. 142. — jfr NATIONS-, RÄNTERI-INSPEKTOR. — särsk. (i Finl., förr) i uttr. inspektor för studenterna, benämning på funktionär vid universitetet som hade till uppgift att biträda rektor vid handhavandet av ordningen. SPF 1852, s. 357. Därs. 364.
2) (numera bl. i Finl.) i vissa fall där det nuvarande rikssvenska språkbruket använder (l. skulle använda): inspektör. Huru högnödigt det är, att en inspektor vore, som hade därpå inseende, huru det fattige folket varder informeradt i Guds ord och undervist i sin kristelige religion. Lundström LPGothus 1—2: 104 (i handl. fr. 1621). Inspektorer för teckning samt slöjd och handarbete. FinlStatskal. 1930, s. 213. Inspektorer för gymnastik och hälsovård. Därs. Inspektor för folkhögskolorna och den fria upplysningsverksamheten. Därs. — jfr FOLKSKOLE-, KLASS-, SKOL-, SPINNHUS-, STIFTS-, TJÄRHOVS-, UNIFORMITETS-INSPEKTOR.
Ssg: INSPEKTORS-VAL, n. särsk. till 1: val av nationsinspektor. Lewenhaupt UplNat. 87 (cit. fr. 1756). SFS 1916, s. 151.
Avledn.: INSPEKTORAT, n. [jfr t. inspektorat (i bet. 2)]
1) till 1: förhållande(t) att vara inspektor; en inspektors ämbete (befattning) l. värksamhetsområde. Cavallin Herdam. 5: 152 (1858). Inspektoratet vid Karolinska institutet. Lundin NSthm 382 (1888).
2) (numera bl. i fråga om utländska förh., föga br.) till 2: en inspektörs ämbete (befattning) l. värksamhetsområde, inspektörsdistrikt. Andersson (1857). Fries Grönl. 162 (1872). TT 1900, M. s. 26 (i fråga om förh. i Schweiz). —
INSPEKTORLIG in1späktω4rlig l. -spek-, adj. (knappast br.) till 1. Den inspektorliga myndigheten. PedBl. 1875, s. 170. —
INSPEKTORSKAP, n. (†) till 1: inspektorat. Mitt (dvs. Atterboms) Inspectorskap öfver (det gustavianska stipendiet). Atterbom (1847) i 3SAH XXXVII. 2: 308.
Spoiler title
Spoiler content