INSTILLERA in1stile4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INSTILLATION(se avledn.).
Etymologi
[jfr t. instillieren, eng. instil(l), fr. instiller; av lat. instillare, indrypa, bildat med in- (se IN-, pref.1) till stilla, droppe]
1) (knappast br.) med. indrypa (läkemedel i sår, ögon, öron m. m.). NF 7: 713(1883). 3NF 10: 644(1929).
2) (†) i bildl. l. överförd anv.: ingjuta l. inplanta (ngt i ngn); äv. med indirekt obj.: ingiva (ngn ngt). RARP 7: 173(1660; med indirekt obj.). Som .. man dock omögel(igen) kan instillera uthi dem en distinct kundskap om then H. Treefaldigheet. VDAkt. 1712, nr 323.Därs. 1736, nr 199.
Avledn.: INSTILLATION, r. (l. f.). [jfr t., eng. o. fr. instillation; av lat. instillatio (gen. -ōnis)] (knappast br.) med. till 1: indrypning (av läkemedel i sår, ögon m. m.). Tholander Ordl.(c. 1875). Sundberg(1926).
