INTELLEKTUALITET in1täläk1tɯal1ite4t l. -tel-, r. (l. f.); best -en.
Etymologi
[jfr fr. intellectualité; av lat. intellectualitas, avledn. av intellectualis (se INTELLEKTUAL)]
(mindre br.) intellektuell läggning; äv.: intellektuell odling. En ensidig sysselsättning med betraktandet och benyttjandet af allmänna naturkrafter, så själlösa som de visa sig på en isolerad Physiks ståndpunkt, förhindrar snarare, än befrämjar uppblomningen af en nationlig intellektualitet. Atterbom i PoetK 1818, s. XXXV. Jag har alltid framhållit Tysklands intellektualitet, organisatoriska geni (osv.). Steffen Krig 1: VIII (1914).
