INTELLEKTUALIST in1täläk1tɯalis4t l. -tel-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
i sht filos. person som (överdrivet) betonar förståndet, dels framför känsla o. vilja, dels framför åskådning o. fantasi; äv.: person hos vilken förståndsvärksamheten är (starkt l. ensidigt) utvecklad i jämförelse med l. på bekostnad av fantasi- o. känslolivet; i speciellt psykologisk mening äv.: person som vill härleda alla psykiska förlopp ur föreställningslivet. Boström 2: 106 (1838). (M. Lybeck är) lakonikern och intellektualisten inom vår lyrik. FinlSvLyr. 76 (1923).
