INTELLIGIBEL in1täligi4bel l. -tel-, l. intäl1-, adj. -bla. adv. -T.
Etymologi
[jfr fr. intelligible; av lat. intelligibilis, begriplig, förnimbar, avledn. av intelligere (se INTELLIGERA)]
filos. som är fattbar blott för tanken, översinnlig; motsatt: sensibel. En intelligibel, öfversinnliga varelsers verld. Boëthius Kant 135(1797). Det verkliga och dess förhållande til det blott intelligibla. Höijer 2: 158(1799). Nyblæus Forskn. I. 2: 40(1875). Larsson Spinoza 236(1931). jfr: Ett människans förtidliga, ”intelligibla”, syndafall. 2NF 19: 25(1913).
