SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INTENDENT in1tändän4t l. -ten-, förr äv. INTENDANT, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-dant 17161788. -dent 1716 osv.)
Etymologi
[liksom d., t. o. eng. intendant av fr. intendant, av lat. intendens (gen. -entis), p. pr. till intendere (se INTENDERA). Formen -dent beror på anslutning till andra ord på -ent. — Jfr SUPERINTENDENT]
person åt vilken ledningen av o. tillsynen över ngt är anförtrodd; oftast ss. titel för person med tjänst av förvaltande l. övervakande l. vårdande natur; ofta ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för dylika ssgr. Swedberg Schibb. 279 (1716; i ordl. över främmande ord). Herr Intendenten (dvs. ekonomiintendenten) Fischerström. SP 1792, nr 14, s. 3. NF (1883). Döss o. Lannge (1908; om vissa förvaltare hos generalpoststyrelsen). — jfr ANTIKVITETS-, ASSURANS-, BARNHUS-, BESÖKS-, BYGGNINGS-, BÄRGS-, DOMÄN-, EKONOMI-, FÖRRÅDS-, FÖRSÄKRINGS-, HOV-, POLIS-INTENDENT. — särsk.
a) i numera obr. anv. Intendent öfver tidfördrif och lust-spel. Serenius (1734; under revell). Tysken var en munter man och var intendent öfver allas våra nöjen. EGGeijer (1800) i MoB 7: 9. Intendent .. öfver byggnader. Lindfors (1815).
b) om föreståndare för hälsobrunn l. badanstalt. SthmStadsord. 2: 417 (1716). Intendent vid Ramlösa brunn. Cronholm Bref 113 (1865). 2NF 28: 118 (1918). — jfr BAD-, BADHUS-, BRUNNS-INTENDENT.
c) (förr) chef för större trädgårdsanläggning. Hårleman .. i lifstiden Intendent öfver alla Kongl. Maj:ts i Sverige Lust- och Trägårdar, födder i Stockholm år 1662. Rüdling 160 (1731). Intendenten för de kungliga trädgårdarna. Linder Tid. 189 (1924; i fråga om förh. c. 1830).
d) fiskeritjänsteman med uppgift att meddela råd o. upplysningar angående fiskets bedrivande o. d., förr äv. att övervaka fiskerinäringen; i fråga om nutida förh. bl. i ssgn FISKERI-INTENDENT l. elliptiskt för denna. Sillfiskeriets Intendent. VetAH 1817, s. 37. Tillsynen vid sillfisket och trankokerierna i Götheborgs och Bohus Län, skall handhafvas af en dertill förordnad Intendent. Danckwardt Förf. 753 (1823; efter handl. fr. 1791). — jfr FISKERI-INTENDENT.
e) om ledare för museum l. för avdelning av större sådant. Intendent vid Nationalmuseum. Konungens Musæum. Intendent, Hr Carl Fredr. Fredenheim. Hofcal. 1794, s. 67. Naturhistoriska riksmuseet består av åtta avdelningar .. Varje avdelning förestås av en intendent, som har titel av professor. SFS 1920, s. 359. — jfr MUSEI-, ÖVER-INTENDENT.
f) titel för vissa tjänstemän i Byggnadsstyrelsen (före 1918 i Överintendentsämbetet) o. i det i Finl. förr existerande Intendentskontoret resp. -ämbetet. SPF 1811, s. 152. SFS 1830, s. 1237. Därs. 1879, nr 60, s. 3. SvUppslB 5: 478 (1930).
g) mil. o. sjömil. person som vid större l. mindre avdelning av krigsmakten till lands l. sjöss handhar förvaltningen, särsk. beträffande ärenden rörande beklädnad, förplägning, kassa o. d. Lefrén Förel. 1: 169 (1818). De kompetensvilkor, som för intendenturtjensterna erfordras, äro för intendent och regementskommissarie maturitets- eller officersexamen (m. m.). KrigVAH 1880, s. 170. PT 1898, nr 304, s. 3. — jfr ARMÉ-, BRIGAD-, DEPÅ-, DIVISIONS-, ETAPP-, FARTYGS-, FÄLT-, FÄSTNINGS-, FÖRDELNINGS-, FÖRRÅDS-, GENERAL-, KÅR-, MARIN-, REGEMENTS-, STABS-, STATIONS-, TYG-, UNDER-, UTREDNINGS-INTENDENT.
h) om ledare vid teater; i fråga om sv. förh. bl. ss. titel som tidvis givits cheferna för l. de sceniska ledarna vid vissa teatrar. Hyltén-Cavallius FramfLif 212 (cit. fr. 1856; i fråga om kungl. teatern). Intendent och chef vid Dramatiska teatern. Hellander Teat. 107 (1898). 2NF 21: 583 (1914; i fråga om dramatiska teatern i Sthm).
i) (förr) titel för vissa tjänstemän vid telegrafvärket. Styrelsen af Electriska Telegrafverket är anförtrodd åt en Chef, som .. biträdes af Intendenter, En för hvar telegraflinea, och En för räkenskaps- och uppbördsverket. SFS 1856, nr 51, s. 15. Agardh o. Ljungberg 4: 348 (1863).
j) (förr) styresman över provins i Frankrike o. vissa andra länder. PT 1758, nr 9, s. 2. Intendenten i Quebec har ganska stort välde. Kalm Resa 3: 511 (1761). Rosenstein 2: 240 (1789). BonnierKL (1924).
Ssgr (i allm. till g): A: INTENDENT-AVDELNING(EN)~020(0). (intendent- 1896 osv. intendents- 18931930) sjömil. namn på en avdelning av marinförvaltningen. Lundell (1893). SFS 1896, nr 61, s. 1. 3NF 13: 894 (1930).
B: INTENDENTS-ASPIRANT. mil. o. sjömil. person som förbereder sig för anställning ss. officer vid intendenturkåren l. vid flottans marinintendenturkår. SFS 1880, nr 19, s. 43. Därs. 1920, s. 883. jfr MARIN-INTENDENTS-ASPIRANT.
-AVDELNING, se A.
-BEFATTNING. särsk.
a) till e. NF 2: 781 (1877).
b) mil. o. sjömil. till g. SFS 1880, nr 19, s. 43.
-BYRÅ(N)~20, äv. ~02. avdelning av Byggnadsstyrelsen i vilken handläggas ärenden angående förvaltning av staten tillhörig fast egendom; jfr INTENDENT f. SFS 1917, s. 2429.
-DEPARTEMENT(ET). mil. avdelning av Arméförvaltningen (före 1865 av Krigskollegiet) som behandlar ärenden rörande härens förseende med hästar, härens övningar, truppförbandens förplägnad, munderingsutrustning m. m. Hofcal. 1806, s. 43. BtRiksdP 1880, 4: nr 8 1/2, s. 7. SFS 1919, s. 2838.
-KONTOR(ET). (förr) benämning på ett i Finl. intill 1865 existerande ämbetsvärk med uppgift att vårda o. underhålla statens allmänna byggnader, fullständigare kallat intendentskontoret för allmänna byggnader; jfr INTENDENT f. FinlStatscal. 1828, s. 55. Runeberg ESkr. 2: 331 (1856). 2NF 34: 45 (1922).
-ÄMBETE~020, äv. ~200.
1) en intendents ämbete l. syssla. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 27, s. 13.
2) i sg. best., om ämbetsvärk med uppgift att vårda offentliga byggnader; jfr INTENDENT f.
a) (förr) benämning på ett i Finl. från o. med 1811 existerande ämbetsvärk, sedermera kallat intendentskontoret för allmänna byggnader (se -KONTOR). SPF 1811, s. 152. 2NF 34: 45 (1922).
b) (tillf.) om Överintendentsämbetet. SvT 1852, nr 171, s. 2.
Avledn.: INTENDENTSKA, f. (numera bl. i Finl.) hustru till l. änka efter intendent. Holmberg 1: 1089 (1795). FoU 16: XXX (1903).
INTENDENTSKAP, n.
1) (numera knappast br.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara intendent; särsk. till INTENDENT e. Intendentskapet öfver Antiquiteterne i Rom. SvMerc. 1765, s. 326. (Bladh o.) Hornstedt 101 (1783). Auerbach (1909).
2) (†) mil. till g, koll.: intendenturpersonal; anträffat bl. i fråga om utländska förh. KrigVAT 1849, s. 290. Sylvan Vial 1: 219 (1863).
Spoiler title
Spoiler content