SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INTENSITET in1tänsite4t l. -ten-, l. intän1-, r. (l. f.); best. -en.
Etymologi
[jfr d. intensitet, t. intensität, fr. intensité; av nylat. intensitas, avledn. av lat. intensus (se INTENS)]
(i sht i fackspr.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara intensiv. — särsk.
1) motsv. INTENSIV, adj. 1 slutet, i fråga om jordbruk, skogsskötsel o. d. Thelaus Skog. 5 (1865). Extensitet eller intensitet i driften mätes efter den grad, till vilken arbete och kapital insättas på stegring av bruttoavkastningen. Sommarin EkonL 1: 119 (1915).
2) motsv. INTENSIV, adj. 2: (inneboende) kraft l. styrka l. häftighet hos ngt; äv.: (hög) grad. Stormens intensitet. Boström 1: 98 (c. 1830). Detta är kulturens rikedom och intensitet. Wikner Lifsfr. 1: 280 (1868). Jämte en sensations kvalitet hafva vi att märka dess intensitet eller styrka. Larsson Psyk. 11 (1896). Där livet är rikare, där är en större ”självkärlek”, mera intensitet i känslan, .. alltså en större längtan äfter lycka. Wulff Leopardi 151 (1918). — jfr LEVNADS-, LIVSSTÄMNINGS-, TRANSPORT-INTENSITET. — särsk.
a) (i fackspr.) om (grad av) styrka hos elektricitet, värme, magnetism, ljus, ljud, färg o. d. VetAH 1812, s. 159. (Ett fall av färgernas samtidiga kontrast) inträffar om färgerna äro af samma slag, men af olika intensitet. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 67. Ett ljus, som genom sin intensitet stundom smärtar ögat hos betraktaren. Frey 1850, s. 445. Jordmagnetismens intensitet. UB 2: 455 (1873). Tonens intensitet. Hennerberg (o. Norlind) 1: 105 (1912). jfr: (Ett galvaniskt element) som hade full intensitet. Lyceum 2: 135 (1811). — jfr FÄRG-, KLARHETS-, LADDNINGS-, LJUS-, MEDEL-INTENSITET. — särsk. språkv. om den styrka med vilken luftströmmen framdrives gm talorganen vid uttalande av ett språkljud, en stavelse osv.; exspiratorisk accent, tryckstyrka. Landsm. 1: 142 (1879). Noreen VS 2: 195 (1908). jfr NORMAL-, STAVELSE-INTENSITET.
b) i fråga om person; jfr INTENSIV, adj. 2 b β. Denna intensitet, detta uppgående i en uppgift, denna energi att icke släppa taget, förrän målet blifvit nådt, var ett kännetecknande drag i hans (dvs. N. A. E. Nordenskiölds) skaplynne. Retzius i 3SAH 16: 413 (1902).
Ssgr (i allm. till 2 a; i fackspr.): (2 a slutet) INTENSITETS-ACCENT. (föga br.) språkv. exspiratorisk accent. PedT 1900, s. 422.
-FÖRMINSKNING. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 74.
-GRAD.
1) till 1. EkonS 2: 98 (1895).
2) till 2 a slutet. Noreen Pros. 10 (1897).
(2) -MAXIMUM. Samfärdselns relativa intensitetsmaximum. EkonS 1: 357 (1893). 2NF 38: 144 (1925). särsk. språkv. till 2 a slutet. Noreen Pros. 11 (1897).
(2) -MINIMUM. särsk. språkv. till 2 a slutet. Noreen Pros. 11 (1897).
Spoiler title
Spoiler content