SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INTENT, n. (Sigfridi b 3 a (1619), PoetK 1816, 1: 101) l. m. l. f. (HFinLappm. 2: 386 (1641)).
Etymologi
[av lat. intentum, p. pf. n. till intendere (se INTENDERA). — Jfr INTENT, adj.]
(†) avsikt, syfte, uppsåt. Hans intent och uppsåt .. var till att råda och förmana Ständerna. HSH 12: 117 (1599). Atterbom i PoetK 1816, 1: 101.
Spoiler title
Spoiler content