INTERFERERA in1terfere4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. interferieren, eng. interfere, fr. interférer; av inter (se INTER-) o. lat. ferre, bära; jfr INTERFERENS]
fys. om vågrörelser: invärka på varandra (gm interferens); äv. i uttr. interferera med (ngt), blanda sig med l. övergå i (ngt). Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 6. De reflekterade vågorna interferera (korsa sig) med de inträngande. 2UB 10: 339 (1907). Två vågrörelser, som fortplanta sig genom en och samma molekylrad, sägas interferera .. med hvarandra. 2NF 32: 1275 (1921).
