INTIMERA in1time4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INTIMATION.
Etymologi
[jfr t. intimieren, fr. intimer; av mlat. intimare, sätta ngt in i ngt, kungöra, tillkännagiva, avledn. av lat. intimus (se INTIM)]
1) kungöra, tillkännagiva, meddela; annonsera; numera nästan bl. i Finl., i fråga om universitetsundervisning o. d.: (gm anslag på universitetets anslagstavla) lämna meddelande om föreläsningar (l. ämne för dylika), kurser, övningar o. d.; förr äv. allmännare: upplysa, underrätta (ngn om ngt), informera. ConsAcAboP 1: 180(1645). Intimeras på kyrkiodörerna uth medh gräntzen. VDP 1655, s. 235. Discurerades at man skulle låta intimera i actis literariis om et manuscript, som finnes på Bibliotheket i Botaniquen. BokvGP 129(1726). Nu är allt godt, sedan Franzén intimerat att äfven Leopold och jag .. äro af samma mening. Geijer I. 8: 452(1821). HLittSt. 3: 216(1882). Såsom linguarum professor (1640—1654) intimerar Stodius första året grekisk grammatik med praktisk tillämpning. Heikel Filol. 39(1894). BonnierKL(1924). jfr Bergroth FinlSv. 348(1917). — särsk. (numera knappast br.) jur. å ämbetets vägnar kungöra att utslag meddelats. 2NF(1909).
2) (†) övergående i bet.: kalla (ngn att ininfinna sig ngnstädes). Ridderskapet och Adelen intimerades at komma tilsammans effter middagen. RARP 8: 14(1660).
Särsk. förb. (till 2; †): INTIMERA IHOP. kalla tillhopa. D. Bång har mera giordt mig emot än bara intimerat studenterne ihop. ConsAcAboP 3: 536(1666).
