I. (numera föga br. utom ss. senare ssgsled) prep.; i fråga om tid: (ända) till. Ända intils nu. Borg Luther 1: 207(1753). — jfr DIT-,HIT-,HÄR-INTILLS.— särsk. i den konjunktionella förb. intills dess, till dess att, tills; jfr II. Lämpeligast voro, at låta bero vid de Författningar, som .. utkommit, intils dess Kongl. Maj:t kunde i Nåder finna godt, at annorledes förordna. AdP 1800, s. 352 (”252”).
II. (numera föga br.) konj.: (ända) till dess att, tills. KKD 6: 81(1708). (Tettenborn hade) gjort fångar och samlat trofeer .., intills han .. måste .. draga sig tillbaka. Wingård Minn. 10: 23(1849). (Fjärde kretsen i Hades) heter sorgens fält och hyser offren för en olycklig kärlekslåga, intills de renats för en lyckligare tillvaro. Rydberg Vap. 198(1891).
