SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-TIMMER. [jfr d. indtømmer, ä. eng. intimber, ävensom isl. innviðr], skeppsb. om det invändiga timret i en båt; särsk. om spant. Rajalin Skiepzb. 19 (1730). Holmberg Hällr. 65 (1848). TIdr. 1897, s. 92.
-TIMRA, -ing.
1) (†) innestänga (ngn), eg. gm att tillbomma utgången med timmerstock(ar); spärra in, internera (ngn); jfr INSTOCKA 2. ÅngermDomb. 1644, fol. 14. Altså ähr Nu affsagdt och besluttidt att hanz slächt Entheligen så beställa skolle, dedh han (dvs. den sinnessjuke) medh alldraförste bliffuer Jntimbrat. Därs. 1647, s. 78. Högberg Vred. 1: 147 (1906).
2) medelst timring insätta (ngt i ngt.) Verelius 44 (1681). Det måste ännu mer beklagas, att man i trenne kyrkor nedbrutit takhvalf och kolonner och i deras ställen intimrat trätak. Brunius GotlK 1: 122 (1864). I detta hål (över eldpallen i skogsarbetarkojan) är intimrad en fyrsidig, uppåt avsmalnande trätut, som utvändigt skjuter upp som en skorsten. Erixon SkansenKultH 124 (1925).
-TIMRING, sbst.2 (sbst.1 se -TIMRA). (†) skeppsb. = -TIMMER. Intimringen eller spanten (på järnfartyget) voro .. af jern. JernkA 1840, s. 182.
-TINGA, -ning. [jfr t. eindingen] (†)
1) träffa avtal för (ngns) deltagande (i ngt) l. om plats för (ngn l. ngt i l. på ngt) l. om rum, mat o. d. (hos ngn), tinga rum osv. för (ngn hos ngn); refl.: tinga plats åt sig (hos ngn l. i ngt); äv. övergående i bet.: inackordera. (Fattiga) må ock intinga sigh, när lägenheeten så tillsäger, uthi förnämes lijk process. KOF II. 2: 179 (c. 1655). Officerarne skola .. dät bästa de kunna intinga deras drängar hoss wärderna. KKD 10: 423 (1704). (Handelsmannen har) förestält sig redan hafwa försåldt Jernet och intingat på et Skepp, som låge segelfärdigt at afgå. Bergv. 1: 573 (1707). Hon är och har warij hoss en kånungens kock i 6 åhrss tidh, intingatt .. för 400 dhaller kopper. ÅgerupArk. Brev 3/4 1709. Intinga sin son til kost och undervisning hos någon. Sahlstedt (1773). Dalin (1852).
2) [efter motsv. anv. i t.] inbegripa (ngt i l. under ngt), innesluta. Nu är vnder samma Christi Lära också intingat sielfwa Bedrofwelsen, Korset och Mootgången. Gezelius ASilfversparre D 1 b (1665).
-TIPPA, v. (†) i fråga om hårklädsel: insätta (ngt) i hårknuten (”tippningen”). Öfver hjessan låg et silfver-glitter band, som var intippadt och uppehölt tippningen. Linné Sk. 42 (1751; i fråga om de unga flickornas hårklädsel i Virestads socken).
-TITTA, -ning. (numera knappast br.) titta in, se in. Mellin Nov. 1: 545 (1831, 1865). Ingen går i smedjan på Thomasmässonatten hvilken Tomtarne hafva sig förbehållen, ty om man då intittar genom springorna, ser man dem. Rääf Ydre 1: 71 (1856). Wachtmeister Tur. 28 (1876, 1885: intittning).
Spoiler title