SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INTITULATION, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[vbalsbst. till INTITULERA]
(†) betitlande, angivande av titel; hälsning med angivande av namn o. titel. Inkom så Hertigens Hofmarskalk, helsade på sin Nådige Furstes vägnar, näst intitulation gaf in itt schriffteligit memorial. RARP 9: 29 (1664). Därs. 240. Ekbohrn (1904).
Spoiler title