SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INTOXIKATION in1toksik1atʃω4n l. 010—, l. -aʃ-, r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. intoxikation, eng. o. fr. intoxication; till mlat. intoxicare, förgifta, av in- (se IN-, pref.1) o. toxicare, avledn. av toxicum, gift (se TOXIKOLOGI, TOXIN)]
i sht med. förgiftning. Andersson (1857). Fall af kron(isk) intoxikation till följd af inandning af eterångor. FörhLäkS 1875, s. 133. Jundell Barn. 1: 259 (1927). — jfr AUTO-INTOXIKATION.
Ssgr (i sht med.): INTOXIKATIONS-SJUKDOM~20, äv. ~02. NF 11: 147 (1887).
Spoiler title
Spoiler content