SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INTRANSIGENS in1transigän4s l. 01—, i vissa trakter äv. -jän4s, r. (l. f.); best. -en.
Etymologi
[jfr eng. intransigence; till INTRANSIGENT]
oförsonlighet, omedgörlighet. PT 1897, nr 264, s. 3. Som praktisk politiker hade .. (de Maistre) ingenting av den intransigens, som utmärker hans skrifter. BonnierLittH 4: 43 (1930).
Spoiler title
Spoiler content